Här sitter jag och försöker fortfarande att lapa såren efter gårdagkvällens stora förlust i Rappakalja. Sista plats...nä men jag är inte bitter!
Kvällen var dock förbannat festlig, hemma hos linda och anton med ett lager popcorn som skulle kunna göda hela den afrikanska kontinenten och riklig tillgång på livets dryck. Alltså bäddat för succé! Ja, att trevlighetsfaktorn var hög går ju lätt att urskilja på följande:
  
Linda & Malin, och klockan är bara barnet...


Kuhlinan i sitt esse!

 
Nä jag är inte bitter...

 
Jag och Viktor, innan jag förlorade..

 
Anton känner av...ja vin-st kanske?

Japp kört och gött, en sjungande skön spelkväll, trots förlust, tillfällig minnesförlust när portkoden skulle knappas in och vetskapen om att man bor på andra våningen och ingen hiss existerar what so ever.

Och just d ja, dagens kaka, eller gårdagens för att hålla sig på gå banan:
Havreflarn

Kakan som ser ut som något som skulle kunna hittas om 10 år i mitt skafferi, men som trots sitt torra uppseende ändå lyckas klamra sig fast hos familjen Öberg/Bengtsson när det ska till och bakas.

Tack och hej leverpastej!
hannan.