Hej Läskunniga!

Helgen varit smakfull? Min har varit det, på olika plan. I fredags for jag hem för lite "kvalitetstid" med familj, släkt, vänner och andra drönare. Tjuvstartade helgen på fredagen med att sluta tidigare från jobbet, inte helt skevt.
Kom hem, trodde man skulle mötas av ett "nämen heeeeeeeeeeeej, slå dig ned, middagen är serverad och här har du tidningen och här har du fotpallen." Möts istället av "Hej, ja vad bra, kan du slå in din brors födelsedagspresent. "
På lördagen var det kalas för vår allas broder fredrik. Det var tårtor högt och lågt och presenter hit och dit.
Sedan fort in till stan och mikaela, matilda, karin och alexandra för lite vuxenhäng med rötjut och middag och sedan tokdans i natten. Därefter strög med kusinen sara, brodern och två minderåriga.
Söndag bjöd på dekadens iform av rester av födelsedagstårta och alkoholfricider. Därefter tillbaka till Göts.
Så nu sitter jag här i ett yingyang-moment med en kopp te, gör offerter och grämer mig över att reklaminspelningen är framflyttad till fredag och jag har tvättid på lördag.
Men det är ju insidan som räknas.

Rollerbladea lugnt/
hanna.


Veckans bär:


Boxer Robban?


Daniel?

som alla vet är jag en sucker för fuldans. Många är dem som undrat vart jag får allt ifrån. Här är svaret:

Hurray! Idag är det fredag, vår i luften och jobbet går åtabarahelvete. Kalla mig schitzo men idag har jag  livsenergi som bara sjuttsingen. Som sig bör en fredag. Och skällt har jag fått gjort idag också, på ett företag vi kan kalla telenor. Eller rättare sagt på pierre från telenor. 
Jag vill inte dra alla över ett sträck, men va fan det är ju fakta att det företaget enbart anställer attraktiva/coola människor utan vilja att engagemang för det dem säljer, men som ändå säljer pga att "snygga människor säljer." Och när man då ska ringa till en smörsäljare som heter Pierre (inget fel på att heta Pierre men i detta fall blir det oerhört komiskt) om att alla m telenorabonnemang inte kan ringa till vår växel och någon bemöter en med (efter ca 3 dagars felsökning) : "Nä men det problemet KAN inte ligga hos oss"- då är det lätt som "fulmänniska" att kosta på sig en fördom. 

Men ni kan vara lugna, kära läsare. Eftersom jag är en utomordentlig kallprat ,- och tjitt tjattare så meddelade jag;
- Vi skickar räkningen. 

Och Yeess, där satt den!!!! Vettekatten hur många år jag gått och drömt om det rätta tillfället att få fälla den kommentaren. Ja ni kan ju förstå att ögonblicket blev nästan filmsikt och gick i slowmotion.
Men sedan så la jag på luren och så började jag tänka efter...........och så fick jag dåligt samvete.............................och så ringde jag upp pierre och bad om ursäkt för mitt uppträdande.

Kalla mig Thomas DiLeva men jag kände att jag inte skulle vara en i raden av alla otrevliga människor som ringer och skäller på de stackars telefonförsäljarna.
Så jag förklarade för honom att det inte var personligt och att han säkert var en fin kille.

"Det var storsint av dig, du är förlåten." svarade pierre. 

















 
 
 

Ibland krävs det alldeles för mycket energi bara för att vara mig. I morse när jag skulle gå till jobbet stod temperaturen på 0 grader, vilket i göteborgska mått motsvarar ungefär - 21.   och just idag hade jag valt att ta på mig ett par kalasbyxor. Eftersom en inte vill kosta på sig ett fruset underliv så här mitt i singellivet, så  blev det blev det spårvagn till jobbet. 

Anyway,  Fredag den 13:e. Någon som känner av et? Inte jag heller,  mer än att jag har två individer som tillsammans utgör ett föräldrarskap till mig  skall komma och hälsa på i natt. Men det kanske inte är direkt otur.

Imorrn är det alla hjärtans dag iallafall. Själv ska jag tillbringa kväll med frida, maggan & 3 boxar vin och tillsammans ska vi gotta oss i historier om uppbrutna förhållande. Som sig bör den 14:e dagen i februari. Kanske blir det knas i natten också.

Adjöken/
hanster.

 

Det är något visst med att man nu befinner sig på rätt sida om året. Visserligen är det bara februari och det snöade på vägen till jobbet nu på morgonen, men ändå. Det ligger i luften liksom och redan har några få högstadieungdomar kastat jackan och börjat flankera avenyn i enbart tröjor.  
Och det blir ju inte bättre av att jag möts av min tillsyntes ganska unga nuna på en bild via ansiktsboken som min tillsyntes lika späda lillebror har rotat fram från något av våra 8 fotoalbum. Ja, vi barn som ingår i familjen öberg/bengtsson har 8 album var från när vi var små. Vår mors bidrag till historien.
Detta gjorde av jag osannorlikt sedan dess vältrat mig i min barndoms trapatser. Via youtube har jag kollat på Ika i rutan, pippi pelikan och sailourmoon medan jag smaskat i min en skogaholm med tillhörande ostskiva på. Och givetvis har oboy även förtärts. I julklapp fick jag Sunes jul, så det blev en sväng av det också. Och nu sitter jag här alldeles stinn av nostalgi och mättnadskänsla och bara väntar på att nya minnen skall komma till liv. Kanske börjar det på fredag då far och mor gav en hint om att de skulle komma och drabba mig...

Annars så har ytterligare en helg kommit och gått som patriarken i vargflocken. I fredags var det afterwork med micaela och en hel hög av hennes arbetskamrater. Så nu har jag gjort stan´s alla stekställen, en socialatropolgisk studie utöver det vanliga. I lördags var det Mellis hemma hos Frida med tillhörande buffébord bestående av dipp och chips. I söndags träning, promenad och handling.

Gulligull/
hanna

"Hoppet är det sista som lämnar en människa" brukar det ju heta.
Då borde det ju vara så att det är vettet som lämnar en först.....eller?













Ha det Killer/
hanna.

Idag har jag lärt mig något som jag kanske innerst inne redan visste. Jag är en jävel på att få min kropp i "flygande stolen ", "En halvhjärtad budda" eller "klia sig i skrevet med hälen"- ja, eller  vad ovanstående ställning nu kan heta på yogiska. Ja, jag har vart på yoga för första gången i hela mitt liv. Föga förvånande med tanke på min smått ironiska inställning inför det mesta som madonna utövar. Men nu har jag gjort det och jag blev inte det minsta lugn och harmonisk, utan bara oerhört sugen på att skrika och på bakpotatis. Och på tal om bakpotatis, idag hade vi en man på vårt kontor. Han skulle prata om kost med oss, om bra sallad och konsten att må bra. Givetvis leddes diskussionen på vikt och träning. Då tog min kollega till orda: "Äh det dä tror inte jag på, det finns inget som inte en rejäl magsjuka inte kan fixa." 
Så dog det samtalet slut och pinsam tystnad tog vid.

Imorrn är det kickoff för hele slanten, fick ett mail idag från chefen. det talar för sig självt:

To: Hanna, Fredrik och Milvia
Srom: Chefen
Subject: Keeeck off

Hej på er!

Imorgon är det ju sagt så att vi ska åka på kickoff. Tåget går från GBG central 07.42 och stannar i kungsbacka ,08.00 (OBSERVERA Fredrik KLOCKAN ÅTTA PRICK, ,inget utrymme för att glömma plånbok, nycklar eller mobil)
Sedan åker vi till Lund, Höör och kollar på skånefolket och hälsar på skaderegleringen. Därefter blir det information av deras VD sedan lunch sedan åker vi till Köpenhamn och äter Danske Schiieröö meee chokeladeeee. (fri tolkning)
Därefter middag och sedan åker vi hem och kommer vara hemma vid tio.
Vad säger vi?slår vi till på det????????????

mvh/
Susan

Ja så det är ju bara lyda, äta och se glad ut.

Sol i sinne
mat i magen//

Hauni.




 

G´mates!
Ännu en förträfflig fredag är påbörjat och jag är på ovanligt strålande humör! Ja, jag vaknade till och med innan klockan ringde idag och kostade på mig en microgröt med äpple och kanel. Det gäller att finlira när tillfällen ges.
Och dagen har liksom fortsatt i samma takter och lite senare idag ska jag förgylla en grupp människors vardag med min närvaro på en invigning. Vem vet kanske antar firningen formen av en afterwork i storstaden efter, det verkar luta däråt.
Min helg ser annars ut att bli lika vidöppen som slätta hemma, kanske blir det till att vara trivsam och hjälpa mina nänner malin och viktor när de flyttar på lördag men annars ska det för första gången på länge bli skönt med en toklugn helg. Ni vet äta kex, ost och dricka fulvin. Som sig bör.

Kyss och kläm (den var speciellt för dig pappa, jag vet att du älskar när man säger så)

Hannie.

Hello Children!

Onsdag i idag och jag är helt själv på kontoret.
 Idag skall det kursas det för fulla muggar i hufudstaden för mina kollegors del. Detta har genererat i att de fem i åtta ringde, inte för att kolla hur det går för mig utan för att meddela att frukosten i dag på X2000 består av, citat:
Kaffe (som smakar varm cola)
Fralla (med EN ostbit och EN gurkbit)
"och så hann vi inte köpa någon tidning så nu sitter vi här och lusläser bistromenyn."

- Rätt åt er, glidare svarade jag och meddelade att det idag på kontoret råder en alldeles utmordentligt härlig stämning där det bara är jag som befinner mig än så länge.

Men det här med att åka tåg. Vi och diskuterade fenomenet igår. Att ett dussin personer frivilligt klämmer in sig i en halvstor tågvagn med packning, husdjur, kläder och lemmar. Tur att man kan skylla på att det är miljövänligt, för vette katten om det är speciellt människovänligt. Jag skulle mer se det som ett socialantropologiskt expriment, en korttidsversion av Big Brother.

Men nog om det, idag blir det lunch med en god vän senare ska jag försöka dra mig iväg till gymmet. Sjukt osugen, men väl behövt.

Kämpa på//
hannie.

Ni har all rätt i världen att göra myteri. jag är USEL på att uppdatera det är bara att konstatera. Men mitt liv är inte roligare än så, än en avsaknad av uppdatering. Vilket i och för sig är rätt skönt det också.
Men lite har jag allt hunnit med;  jag har jobbat, jobbat massor, sovit, tränat, hängt med Gais bandyklacken, fikat, drinkminglat, kört vilse, slagit in 6 kg hästgodis i cellofan, varit på kurs, kastat soporna. Ja ni vet, the usual stuff.
Och nu sitter jag här ensam kvar på jobbet och kikar med mina råddjursögon. Som sig bör en tisdag.

Läste förövrigt om kvinnan som växlade till vanliga pengar av svenska Monopolpengar. Det kallar jag kreativitet, ja menar det gäller ju att vara uppfinningsrik mitt i rådande finanskris. Kanske borde gå hem och se över mina tillgångar i spellådan.

Til we meet again!

 



  

Det verkade inte vara många som nappat på min annons om ett kroppsbyte. Fint att alla min läsare trivs så bra med sig själva. Det glädjer mig..

Annars åker jag hem till helgen, Stina´t Enestig fyller år och skall tydligen firas på bästa sätt. Hann ju inte riktigt med att umgås så mycket som jag kanske skulle önskat över jul så vi får göra en reunion till. Ni vet, bota "Hanna-begäret."
Annars flyter livet på bra, på jobbet är det hyper just nu. Finanskris-in my ass, hos oss ökar snarare det lavinartat och jag jobbar över i princip varje dag. Kontoret har bestämt sig för att vara med på en stor hästsportsmässa i Göteborg nu i februari och gissa vem som fått huvudansvaret. Nej inte Anna Skipper. Jag naturligtvis och som amerikanar´n cruisar skall jag försöka glida hem detta schabraket. Så ni kan ju förstå att det inte infinner sig några Thomas Di Leva moments i min vardag just nu. "Jag önskar att jag kunde klona mig" är ett begrepp jag förut snös åt men nu börjar känna inte vore fy skam.

Hepp nu ska jag packa  ner resten i min lilla resväska jag fick av min kära lillebror i julklapp. De kan när de vill.

Behave!

En välhängd kroppshydda säljes.
163 centimeter i manken, grönmjölig ögonfärg och nyss slingblonderat hår får du på köpet.  Du ska inte vara rädd för att "hugga i" där det behövs, ha en lätt ironiskt inställning till det arma objektet  och vara beredd på att du kommer att få kämpa för att komma någon vart i livet. MEN är du beredd att göra dessa undantag kommer du få en förträfflig boning och en trogen kamrat för resten av livet. 
Kort och gott: jag rear ut min kropp. Den har gått och blivit sjuk för andra gången inom 1 vecka. Kan också tänka mig att låna ut den på foder, eller byta med någon annan, vad som helst bara jag blir av med skiten.
Du kan nå mig genom att skriva ett inlägg här på bloggen. Först till kvarn gäller.

de som känner mig och hälsar på mig lite artigt ibland, vet att jag HATAR allt som har med kändisar i situationer-som-vi-inte-sett-dem-tidigare-program. Men jag har blivit övertalad att i afton inviga min vän micaelas totalstylade lilla etta med just det- let´s dance.
Erbjudandet om trivsel i afton kom igår och genast kände jag mig oerhört  IQmässigt nedvärderad när jag ytterade orden "Ahh let´s dance, det tittar jag inte på." Eftersom micaela är en person som inte tar ett nej speciellt bra, underströk hon varje tugga av den indiska maten med "Åh såsen känns som sammet mot min tunga" och "mina smaklökar dansar tango i munnen på mig" ända fram tills jag hade gått från ett klart NEJ! till ett "jo men alla förtjänar ju en chans." 
Fast det är klart min favorit ska ju vara med. Karl´n som aldrig skulle ursäkta sin egen person- Carl Jan Granqvist. 
Så vad är det man säger; Chips och Dipp och jag är din.


Gull

Mina förtroendevalda!
Jag ber om tusengångersmiljonerskubikmeter om ursäkt. Jag är ett skämt. På uppdatera alltså, låt oss inte tro något annat. Men naturligtvis finns det en andledning/bortförklaring. Jag har varit sjuk, influensasjuk med en släng öroninflammation. "Men öroninflammation har man ju bara när man är barn" fick jag förklarat av mig i på Jouren på Lidköpingslasarett. "Ja det är ju det är jag är, bara barnet" svarade jag ihopp om att vinna lite favoritpoäng och komma före i kön in till farbror doktorn. Det gick sådär. 
Så det nya året ringdes in i min flanellbeklädda säng,med ånger och stort misstro till den nya året. Men som vanligt har jag haft fel. Det nya året har inte alls varit fyskam, än så länge. 

Jag är numera på plats i Götheborg och har lovat mig själv att ta tag i mitt liv. Med början i skafferi´t. Och sedan träning, när örat bjuder till. 

På fredag ska det tydligen ske någonform av kickoff med jobbet. Det blir endagarstur till Köpenhamn. Är nog säkrast så.
Och vad det verkar som så blir det nog alla tiders om man ska tyda det mail som låg i inboxen imorse, som innehöll ord som avnjuta, old english breakfast  och kvällen kommer att gå i gemytlighetens tecken. Ja, ni hör ju.

Idag förresten erhöll jag ett oerhört trevligt telefonsamtal. Det var min partner in crime Emma, tydligen hade hon hört mig i samtal med Ernst Billgren. Va? svarade jag. "Ja, ratta in P3 Morgonpasset, hon låter precis som du och hon heter Tadaa! Hanna." Jag är beredd att hålla med, hon var lik. Men kalla mig galen men jag skulle fortfarande vilja påstå att jag är one of a kind. 

Nä nu har jag lite att stå i här, jag ska gå och inskaffa some balls. Meatballs. Till lunch.
Har ni vägarna förbi vet ni vem ni ska ringa.

Tjingeling dingding//

hanna.
 


 

hello children.
Idag har jag hela dagen skruttat runt i svarta leggins från H&M och en fleecetröja och ja, betett mig som en riktig hoodie. Jag skippade frullen och gick direkt på julegodiset och har sedan dess legat och känslostormat framför DVD boxen "Couplings" som jag fick i julklapp. Ja, idag har jag tillåtit  mig sjäklv att vara helt jävla värdelös faktiskt. Det gäller ju att UNNA sig.
Jag hävdar bestämt att Annandag jul är så det nya Julafton. Det hör man ju tom på namnet, AAANNAN DAAAG JUL. För medans julafton och juldagen var över lika fort som ett bankrån (som entligt svensk brottsstatisk  uförs under 2 min) lunkar annandagen som en gammel farbror utan broddar en isig decemberdag. Tryggt och värdigt.

Igår var det juldag och den tillbringades på Stätt. Det bjöds på dans, förtäring av whiskey och så svor vi som de sjöbusar vi är.

Fridens.
hannie.

hey punks

Måste till börja med att ursäkta mitt tidigare inlägg, läste det nu och insåg att jag kanske var lite hård mot min familj. Men det blir lätt så när man bor i stad utan snö,en stad där det omöjligt att skapa sig en snygg frisyr på morgonen i tron om att den ska hålla. Ja, man håller krampartat kvar i det lilla som bidrar till att skapa julstämning. Som Daffes chokladask tillexempel.
Men nu ska jag inte vältra mig i detta mer.

Idag återvänder jag till den bördiga Slätta, Sveriges svar på Serengetisavannen i Tanzania. Det ska blir stjärligt skönt och jag planerar att lägga till ytterligare "trivselkilon" på min kropp. Vet inte om det beror på att jag hamnat i någonslags ålderskris eller vad det är men jag har gått och blivit obotat nostlagisk! Det ska bli kuligare än kuligast att komma hem och träffa alla igen! Fast samtidigt får jag panik när jag tänker på att nyårsafton snart är i antågande och jag inte vet vart jag ska, hur jag ska se ut och om jag över huvudtaget kommer få slipa på mitt nya dansmove- "låt könet visa vägen." Det är nämligen fortfarande i skisstadiet och behöver finslipas.
Är det någon som vill bli våldgästad??

Tills vi hörs nästa gång:
God Jul



önskar jag och Ernst (en liten teaser till mamma).