Ikväll får den lilla staden Lidköping finbesök. Och då menar jag inte av Ola. Utan The Berndts!
Stadsträdgården 19.00 kommer gå till historien. Då kommer de däringa änderna som huserar i parkens gölar få konkurrens. Jag och en hel hop av andra fölk kommer dansa skiten ur oss.




Sedan vidare till Hörvikens marina. Då ska jag jazza till Äva och hennes blues, likt den katt jag inte är!

Kom om ni vågar!

25-0 till Moder Jord.

 

 

Mina valthorn!

Idag är det en stor dag. Min bästa broder av de bägge jag har fyller år. Och lillgrodan, pärlan i kvadrat, kommer förmodligen firas på bästa sätt trots hans storasysters totala frånvaro. Jag kommer ju på fredag trotsallt.

Började jobba idag också, det första jag fick göra vad att jobba över.
Rutiner talas det varmt om här på kontoret. Tog tillfället i akt och kollade upp begreppet: 
skicklighet som uppnåtts genom erfarenhet; utvidgat om förmåga som blivit mekanisk och därmed mindre intressant; utvidgat om handling, process e.d. som åter och åter upprepas; fastlagd procedur som utförs mer eller mindre automatiskt i viss typ av situation; speciellt i datatekniska sammanhang.

Hur kan varenda jobbande kotte jag träffat sträva efter detta? Nej, jag trivs bäst i semesterstatus.
Way out west var jag ju på i helgen också men det får vi ta nästa gång.

Ni vet vem ni/
h.

Mina kanelsnurror!

Det har gått och blivit en måndag i Augusti. Sista veckan för semester och det är nu jag på riktigt börjar känna av att jag kommit in i semesterflowet. På både gott och ont.

Helgen som var tillbringade jag i Bärgar´n och stordjurets lillstuga. Jag och 9 andra brudar så, ni kan ju tänka er att diskussionerna inte bar ett spår av shabby chic, mascara eller trädgårdsplanteringar. Eller brodyr för den delen.
Vi sysselsatte oss istället med fuldans, tokdans, sexparty, ölhövning och bryggsegling utanför hamnen 4 i Smögen. Inga Konstigheter.

 
Le fjorden. Trökigare ställe har man ju befunnit sig på.  




Evelina "evert, äva," Enesmygar´n och Elitfrida.






Rebecca.


Jag.
I skrivande stund vet jag inte rikitigt varför jag ser så djävla glad ut.
Jag har dagen innan tappat min nya apcoola klocka i vattnet vid Smögenbryggan när jag oskyldigt åt mjukglass och i nästa sekund lyckas jag spilla halva blåbärsshoten på mig. Tänk vad lite vodka kan göra.


Sara och Amanda.


Ämmet, jag och klappaté-utsikten


Värdinnan.

---

Men det var det och nu börjar uppladdningen inför kommande kulturkalas och Way out westhäng. Arsenalen i bekantskapskretsen kommer in från östkusten och slätta. Kommer bli fedt.
Själv ser jag starkt emot att få svänga mina lurviga till M.I.A, Mumford and Sons, Chemical Brothers, Miike Snow och Rango och allt kommer säkerligen dokumenteras.

Så, "det var kul så länge det varade" som såret sa. På återseende you fancy pancy people.

Ni vet vem ni/
h.