Idag vaknade jag tydligen med en lust att leka att jag arbetar som fakir. Och det börjar arta sig så att det mer och mer lutar åt det hållet. För jag, hanna öberg, har återigen lyckats med den ädla konsten att skära mig i ett finger, vänster tumme, och det med en vanlig matkniv... 2 ggr inom loppet av 1 år. Jag borde hållas i bur.
men trots att det tog illa tror jag inte att det behöver sys och det uttlåtandet baserar jag på mina egna kunskaper inom anatomi. Som är lika med obefintliga.
Idag blir det nog trappan, billig öl och billig sprit. Som bäddat för att kliva upp ur sängen kl 12 en söndag.
tjolavippen!
hanna

Dagarna har flutit förbi likt vattnet i strömmen. I tisdags var det dax för min dagen-innan-dödlina-pankskrivna text att opponeras på. Jag var faktiskt lite nervig eftersom jag inte kom ihåg ett smack av vad det var jag egentligen hade skrivit.
Men det gick faktiskt mkt bättre än väntat och jag fick faktiskt väldigt bra respons i form av orden "mycket genomtänkt", "välskriven" och "märks att du kan det här med att skriva." Herregud är det sant eller?! Bara att vända sig till gudarna och säga tack.

Igår, onsdag, firade vi lite extra här på enebygatan 15 C. Och med vi menar jag inkl mig själv, Emma, Linda, Kuhlinan, Annika, Elin och Jenny. Anledningen till festligheterna var att vi nu är TILLSAMMANS igen efter 3 mån praktiserande runt om i Svea rike och i london. På menyn stod den gamla klassikern, Bakpotatisen med olika röror och till det valfri färg på vin.
Jag och emma hann också med att göra det vi är allra bäst på; titta på franska chateaus till salu. En liten fetish vi har. 

Hepp nu ska jag fortsätta lyssna på gnarls barkley senaste och leta JOBB.

Til we meet again!
hanna.

Dra mig baklänges. Slog nyss på Teven och där fann jag den obligatoriska reklampausen. En hysteriskt rolig reklamfilm för premieobligationer visas och plötsligt finner jag mig själv känna igen personen i reklamsnutten.
Jag tänker det här är inte sant eller?
Så jag ger mig ut på youtube för att titta på klippet en gång till. Men jag är fortfarande lite osäker på om kvinnan i det bingolottoinfluerade programmet som faktiskt vill vinna den där kryssningen trots att hon tagit fel lucka och vunnit badsalt, är den kvinna jag tror hon är. 
Men efter tittat på klippet en gång till och insett: A) att hon är porträttlik den person jag tror hon är B) att hon pratar med äkta västgötsk dilalekt och C) att hon nämner att hon "åkt änna från lischköping för att vara med här och så vinner jag badsalt." Baserat på denna info kan jag inte se annat att det faktiskt är en mamma till min gamla klasskompis från mellanstadiet!!

Jag känner också att jag måste tillägga att jag håller med henne. Har man åkt ett stort antal mil för att vinna en kryssning och kommer hem med badsalt, kan ju vilken (ursäkta språket) fan som helst räkna ut att man blir BESVIKEN och att man med hjälp av väl valda ord försöker tjata till sig resan istället.
Jag bifogar nedan med ett youtube klipp på det hela så att ni kan titta själva. Min fråga blir då; är jag helt ute och går på rälsen?! Eller har jag rätt i mina helt obevisliga teorier?!

Det är ju synd och säga att helgen har varit svinkall, för det har den sannerligen inte vart. På alla plan.
I fredags åkte jag som sagt till Örebro och min kära Kusse Sasha. Redan på tåget dit vittnade aromen i tågkupén om att det rådde sommarhetta utanför fönstret och det fick jag ytterligare dementerat när jag anlände till Örebro på fredagseftermiddagen. Fredagen löpte vidare m att jag mötte upp sara efter hennes praktiserande, vi åkte hem till henne och hoppade båda in i duschen eftersom vi bägge såg ut som om vi bastat i 20 år. Bussen in till stan för att handla öl och sedan mat. På kvällen blev det körv me mos hos studiekamraterna Anne och Sebastian, därefter hemgång och sänggång.
Lördagen började m ett konstaterande; japp luftmadrassen gjorde inte det jobb den förväntades av den. Platt som en pannkaka, liksom min rygg. Iväg på promenad med vattenflaskan i högsta hugg. Därefter vollyboll, eller ja, jag och sara solade de hurtiga gympalärarstudenterna spelade. Ett noll till oss.
Till sara duscha, svida om och bege sig mot saras klassis Emilia och dennes pojkväns crib. Med huvudvärk, skoskav och solsting begav vi oss sedan iväg mot ytterligare ett stopp som bjöd på sång och vin. Därefter dax att bege sig mot en spelning på kulturhuset/folketshus för att se emilias pojkväns band, The boatsmen, spela. Sara agerade paparazzi, jag & Emilia panelhönor. Efter avslutad spelning,mot en fest som vi inte vet vem som ordnar med skjuss av en tjej som vi aldrig träffat. No surprise där inte!
Kl 23 var det dax att dra en bula hem till tybblegatan, högsång för chaffören inräknat. Givetvis.
Söndag, aj min rygg. Ut och försöka sola bort linnet jag fick på lördagen. Äta. Åka till stationen. Kliva på tåget. byte hallsberg, byte katrineholm. HA!det kan ju du inbilla dig!
Nej när hanna sitter på tåget i katrineholm mot norpan så får hon reda på av den trevliga karln i högtalaren att det är 6 gräsbränder på vägen mot norrköping. Detta genererar i att man efter 1 timme konstaterar att resenärerna måste utrymma tåget och åka buss istället. Bussar som aldrig tycktes komma och som när de väl rullade in gav upphov till smärre kaos bestående av mammor, barn, sura gubbar, sura tanter. Ja du kan kanske föreställa dig. 
Men vi hade tur som inte hann åka iallafall, till skillnad från dem som vi mitt i skogen mellan katrineholm och vikingstad såg hade fått hoppat av tåget och nu vadade, klev och halvsprang med all tung packning i skogen. Snacka om i-landsproblem.
Hemma halv åtta istället för halv sex. Börjar bli till en vana. 

Och nu dax att läsa lite essäer till seminariet imorrn. Kan ju vara bra att ha något att säga, även om det förmodligen inte är vettigt.
God natt//
hannie! 

Idag har jag gjort min sista dag här på Praktiken. Detta har genererat i att jag numera är en bok om andra världskriget, ett tal, 17 kramar och två vettekransar rikare. Jippie för mig! Att solen kastar sina strålar mot vårt avlånga land späder också ytterligare på känslan av skolavslutning som just nu råder i min kropp.
En av mina kollegor kom också alldeles nyss och gjorde mig uppmärksam på att hon bitit av halva sin tand pga av en kokoskola från Thailand. Lite kommer jag nog sakna dem i alla fall...

Igår fick jag ett samtal av min käre Torrben. Stina alltså. Hon sa att hon ville göra mig uppmärksam på att vi numera befinner oss i samma land. hurra säger jag och börjar på allvar att smida planer för sommarens tokigheter.

Och helgens planer börjar f o m imorrn att ta fart på riktigt, då jag styr kosan min mot Öre´t och kussen Sara. Där kommer det nog vankas röj!Dax att lägga rosé vinet på kylning.



Skepp och Stoj
Liv och Boj

hannie

Det finns något oerhört osexigt med att sitta som jag gör just nu med en träningsvärk som slår allt i mannaminne. frågan som ställs en sådan här dag när kroppen säger ifrån om man ens rör på lilltån är; "varför i helvetetsglansdagar utsätter jag mig för det här?"
"För att du ska må bra" skulle säkert någon träningsnarkoman från friskis yttra. Men varför måste det göra så j**la ont fram tills man mår bra?! Borde man inte må bra ständigt? När nu börjar det luta lite väl mkt åt "varför finns jag" hållet så därför lämnar jag raskt diskussion med ett Aj.

Annars då hanna? hur var valborg?
Jo tackar, den var raffinerande med förtäring av mat och dryck och lite braseld. Inget mer spännande än så. Fick sms av mr om att gammelfarmor gått ur tiden också, helvete. Tredje dödsfallet på kort tid, känner att det Räcker nu.
Men för att se det på den ljusa sidan, om det finns en gud så kommer han att få det fantastiskt roligt hädanefter för det är en skön trio som nu har anslutit sig till de himmelska höjderna.

Igår satt jag vid mitt köksbord och dinerade och helt plötsligt fångade mitt högra öga ngt. I bänksivan såg jag att jag redan som liten knatte tydligen smidde planer. "Hanna är best." Japp egot fanns redan då besvisligen genom inristningen. Verkade vara en tidig uppmaning till eftervärlden om vad det var komma skulle. Undrar om det kan räknas som en tidig form av graffitti? Undrar också om det var en felstavning eller om detta ytterligare bara var en hint om min oerhörda genialitet som än så länge lyst med sin frånvaro men som jag tror finns där...

Full och glad- Kexchoklad
hannie.