Fredag mina vänner. Fretag!
Likt en ensamstående mamma med barnvakt känner jag att livet kommer tillbaka till mig!
Ja, jag struntar t  o m i att jag glömt mobilen hemma idag och att jag ska upp och jobba på Göteborg Horse Show imorgon 09.00. 
Ja, jag låter det gå mig förbi för idag är det tårtkalas på jobbet, aw med en hop av sköningar jag känner och framförallt helg! Någon klok sa en gång till mig att jag borde börja uppskatta resten av dagarna, men hur ska man göra det när man på fredagen trivs som bäst.
 
och för att komma i stämning:









trevlig helg!

2011 års nyårslöfte är för många likadant som det 1987, eller 2003 eller 1925. "Jag ska ta tag i träningen."

På mitt kontor har det löftet utvecklats till alldeles förstora propotioner. Två som elittränar (5 dagar i veckan) dricker numera dietpulver. En vet knappt vad kakao är. Och resten vägrar fortfarande att ta till sig fredagsfikan.
Så vad att göra när de andra envisas med att dieta istället för att bara äta måttligt och hoppa av en hållplats tidigare och gå hem?

Man går ner till fiket och köper semla. Ja en semla. Sen går man upp tar fram en tallrik och trycker i sig den framför vederbörande. Det är som, citat: "en käftsmäll rätt över ögonloben, det du gör nu" slutcitat.
Vad kan man säga- sån är jag!

Vilken kanonhelg jag haft. Först på loppisjakt i majorna med emmet, där vi fann svaret på gåtan som förbryllat mig under en tid. För vad gör Jesper "mitt i maten" Aspegren nu för tiden?

Han lagar mat med Matt Damon förstås!

Sedan raskt över till lördagkväll som jag tillbringade tillsammans med vår allas Flyckt och Co. Blev en helkväll med all obligatorisk dramatik så som tappa bort plånboken/spärra kortet/hitta plånboken igen, borttappning, felsägning,  en box tyskt Qvalitätswain och en rullande buffe av rå fisk.

Ja ni vet, sånt som händer en helg i februari. 

Ni vet vem ni/
h.
 

Lunchen stundar snart för oss på kontoret och det är min tur att välja ställe. Fiffig som jag är har jag satt ihop en liten gåta så att medarbetarna få gissa vart vi ska:

 

När jag var i Nicaragua 2005 lärde jag mig att palörn är det viktigaste ägodel en backpacker kan inneha. Ja, den är till och med viktigare än toapapper.

I Indien 2009 lärde jag mig tvärtom. I ett land med 1,3 miljarder människor, 300 gudar och ca 23 officiella språk/235 inofficiella och 0 offentliga toaletter (bokstavligt talat) är det inte språket som blir ens bästa vän. Det är toalettpappret.

Men nu våren 2011 är det Berlin som stundar. Och för mig, vars kunskaper i det tyska språket sträcker sig till "Achtung" och "Alles godt" kan det vara dags att palörn plockas fram igen. Fast förresten! nu kom jag på att jag kan frasen "nicht abdecken" också. Den kommer jag ihåg lärde jag mig när jag var liten eftersom den varningstexten finns på alla element som vi har hemma i föräldrarvillan. Genom dessa ettiketter lärde jag mig också finska "Ei sa peitää", norska; "må ikke tildekkes". Ha språkkunskaperna är totala!

Anyway,
Så nu sitter 3 av 5 på kontoret och jobbar ihop en palör till mig. Sötnötarna.
Jag har redan fått: "Der juckreiss in der Achselhöhle" (det kliar i min armhåla) till min palör. Och en del andra under bältet också men dem har jag vänligt men bestämt nekat.

Ni vet vem ni/

h.

Hemkommen efter en natt på Mollösunds Wärdhus som kunnat omvandla en elefant till en stekspade.
Trött, sockerstinn och koffeinhög sitter jag här nu och egentligen bara väntar på att friday skall komma så att vi kan dra ut till gräddhyllan och laga mat.
Jag var ju på konferans som ni minns. Och om man säger så här, där fick jag så jag teg. Jag, 24 år och yngst gick och la mig först. och kameran glömde jag hemma.

Living the dream.

trevlig helg!

Imorgon drar hela jobbgänget till Mollösund för lite "konferanserande."
Själv sitter jag mest och är nervöst över punkten i programmet kallad "aktivitet." I bästa fall är det hummerfiske, i sämsta musselodling. Eller vad man nu gör på en ö på västkusten.
Serben lovade att han skulle slänga med sitt Wii, just in case. En annan frågade om det fanns toalett. Personligen var jag smidigare och tänkte högt för mig själv, "kan man åka dit på vintern?"
Snacka om ett slags landkrabbescenario.

på återseende!

Nu är jag anmäld.
Ja, inte på ett kriminellt sätt då alltså utan på ett navigerat sätt kan man säga.

I Maj månad ska jag ta förarintyg för båt. En slags legitim sjörövarexamen.

Så att livet får lite mer sådana här inslag:




och lite mindre såna däringa:



Sedan är tanken att jag skall ansluta mig till vännerna utanför Somalias kust och öppna en filial i Långedrag och
härja och samla guld och dricka rom och förlusta mig tills Davy Jones kommer och tar mig.