"Vad du är söt min kära lilla ponny..."
Ja jag kom på det för två timmar sedan när jag stod där i kassan på Ica Strömmen och kastade ett öga mot tidningshyllan. Vad fick jag se om inte "Min häst," och genast kom det över mig. Sentimental och nostalgisk stod jag där i kassan hållandes en påse morötter, en liter bananfil och en påse bröd och fick flashbacks samtidigt som jag inte kunde undgå att bli lite irriterad över mig mesighet och bristande förmåga att ta tag i mitt liv lite ibland.
Innan jag flyttade till nrkpg, för sisådär 2 år sedan hade jag lovat mig själv att när jag väl slagit mig till ro så skulle jag leta upp en totto väl värd sin vikt i morötter som skulle få äran att släpa runt på mig. MEN som många andra av mina projekt så lades det tydligen helt utan min vetskap på hyllan. Tills det idag rent symboliskt slog mig likt kyrkklockan i källby kyrka.
Därför tänker jag dedikera detta inlägg helt till våra fantastiska fyrhovade kreatur som fått släpat runt på oss människor i århundraden, det är de värda!
Jag tänker inte gå in på evolutionära fakta kring detta djur, helt ointressant. Jag skiter i hur de kom till. Bra skit blev det iallafall.
Nä jag tänker att jag bjuder på en kavalkad av de hästskrakar som fått äran att ha mig på ryggen. Vi tar det från början.
1986, även kallat "the golden year," kommer Marianne Öberg a ka Farmor till den geniala insikten om att hennes första barnbarn (det vill säga moi) naturligtvis ska ha en ponny att terrorisera när hon växer upp. Hon gör slag i saken och köper den lilla fuxfärgade shetlandsponnyn Mina, föga anade hon vad hon gav sig in på. Vad hon, ja hela släkten, fick dras med var en hungrig, ENVIS och sjukt lat utställningchampion som inte gjorde mer än vad hon kom undan med. Mina kom aldrig när man ropade på henne,levde efter "allt går att äta"-filosofin och slukade också allt som fanns inom räckhåll och var ofta en "pain in the ass." Men vilken ponny!
Jag kan inte annat än att hylla denna lilla tunna på fyra ben,(den kroppsform hon oftast hade pga av hennes matintag, trots diverse olika dieter genom åren) dels för att hon passade mig som handen i handsken, hon hade attityd. Sket i allt vad jag sa till henne att göra och hade precis så soft inställning till livet som jag önskar att jag hade lite mer av. Så när jag kolavippar och går vidare till nästa liv, då tänker jag vara en överviktig shetlandsponny med attitydsproblem.
Mina var naturligtvis inte själv i stallet, när jag växte upp fick också trygga Ponte och den lite smått galna men söta Bossa sin beskärda del av kvalitetstid med hanna. Till deras stora förtret?!
Jag körde därefter vidare på hästspåret eftersom jag redan sedan den dagen jag föddes, var självskriven hos Lidköpings Ridklubb, LRK. Där blev jag kvar i 10 år, från att jag typ kunde stå under magen på B-ponnyerna (minsta klassningen av ponnys typ 120 i mankhöjd) till att jag kunde göra baklängeskullebytta från enorme Kanel.
Vill ni fördjupa er mer i de stackars krakarna som år efter år troget lär hästtokiga småtjejjer att sitta damsadel, göra skänkelvikningar och galoppombyten kan titta här.
Klicka gärna på "våra hästar" som finns till väntster i meny raden och kasta gärna ett öga eller två på: under "Ponnys" Bob Hayle, favoritponnyn gick som ett spjut, kändes som en kamel när man red på honom men hoppade hinder som en gud. Och ägna sedan en minut eller två åt Othello som finns under "Hästar" rubriken.
Där har ni hästen som var en bidragande orsak till att mitt högra pekfinger är vanskapt och fungerar dåligt i kallt väder. Men Othello lärde mig också en sak om mig själv som jag inte visste. Jag handlar extremt tvivelaktikt i chock. Hanna Öberg red i en timme med ett finger som behövdes sys. Efter att först inte sagt till någon att hon blivit biten, gått in på toa och varit nye McGyver i tio min och gjort ett förband av tvinnat toapapper. Tillslut surrat pappret runt fingret för att stoppa det enorma blodflödet, jag efter denna incident vet med mig att ett bett i fingret skapar.
Inte helt oväntat att jag inte ska bli sjuksyrra.
Sedan efter tio år slutade jag att rida på ridskolan, till pappas stora glädje eftersom det var han som betalade terminsavgiften, och började rida på Biggen, Los Biggos, matvraket, Peter Antonie, ja kärt hästskrälle har många namn. Och om Mina som jag tidigar nämnde var hungrig så var det inget mot vad detta matvraket var!han kunde helt spontant när vi var i skogen och galopperade tvärstanna för att äta någon schysst grästuva eller buske som han spanat in. Men han hade kvaliteer han med som alla kusar som korsat min väg. Jag tycks ha fått lära känna alla coola hästar eller också är det jag som hittat dem. Doon efter person brukar man ju säga, och det stämmer in i mitt fall, fast det är hästar jag pratar om och inte saker....ja ni fattar....
Så alla goingar som släpat runt på lilla mig, jag tackar er från botten av mitt hjärta!
det jag gillar mäst
är en häst!
ha det gött!
hanny!
Ps, en fråga jag ställt mig under alla mina verksamma år i sadeln, varför har alla hästar så in i helvete töntiga namn som typ ska låta coola men inte gör det? typ "Gun Point"-Ponte, "Bossanova"-Bossa, "BIg Run"-Biggen?
Varför kan de inte heta lite roligare saker som "Kalsongjocke," eller som mickans katt "Kapten Mojjo?" mycket fränare!
Öppet för vem som helst att ge svar på denna gåta...Ds.
och så lite egocentrisk uppdatering
Hey alla upptagna och viktiga människor därute! Ja nu är jag igång igen, har fortfarande inte fått ut min fulla kreativitet på designen här på bloggen men det artar sig.Men som i vanlig ordning har jag nu börjat ändra mig i mitt färgval och har tankar på en annan idé, men det får bli i nästa vända.
Vad har hänt sedan sist då?
jo jag har jobbat häcken av mig i skolan, varit på blixtvisit hemma för att jobba, tillbringat alldeles för mycket tid i hallsberg, hört en kille prata i 50 minuter om hur citat: "hur skjukt jävla bra bobban (dyland) är " och hur han dricker ett till två glas whisky för att få till den där rossliga rösten. Toppa detta också med cirkus 20 minuters storskryt om hur bra det går för hans band i "staterna." inte att förglömmas är också mannen vars svettodör ligger som en tät london dimma i tågvagnen samt kvinnan som inspirerade mig till min eventuella utklädnad för halloween, white trash.
Ja jag vet att jag är fördomsfull och att de i grund och botten "faktiskt är fina människor" men till mitt försvar kan jag bara säga A: det finns tvål och B:mörklila uringat linne till knäna och leopardfärgad minikjol på detta, funkar inte på ngn. OCH jag fick åka taxi hem till nrkpg då mitt tåg var så försenat att det sista tåget till nrkpg hade slutat gå. Fantastiskt säger jag och tackar SJ för att de alltid lyckas med konsten att göra livet en liten smula krångligare, precis som vi vill ha det!
Men nu är det helg och fybubblan vad jag ska sova, förutom imorrn då, då kvällen och natten kommer bli glammigt värre.
hej från mig så länge
hanny.
ursäkta röran, jag bygger om!
tänkte att min blogg ska få en ansiktslyftning, botox ekluderad.
Reultatet hoppas jag kommer bli utmanande, kitschit och inget ansvarfullt what so ever!
//hanna the headmaster.
det är inte så konstigt att jag är som jag är..
Tog mig friheten och bildgooglade Källby. Föga kunde jag ana vad som väntade mig..
Mitt barndomsparadis. (Och för alla som inte tror att de möjligtvis går vilse i ett samhälle med en populartion på 3000,i Källby tar vi inga risker utan skyltar ordentligt.)
Århundradets snackis. Nedläggandet av affären, gäckar än idag samhällets invånare.
Källby Hallar. Eller som det kallas i folkmun (och som man bör uttala om man inte vill tas för turist) "Haller´a." Platsen har någon slags historisk betydelse som jag nu inte på rak arm kan (men som jag borde kunna) men det är iallfall platsen där jag åtskilliga gånger tvingats med i mina barndoms glada dagar när det vankades pulkaåkning med Källby Gård(min låg och mellanstadie skola).
Strike the dafgårds pose!
(lucka lämnas för läsarens egen tolkning)
I Källby våras det för strutsarna. Eller ja, för uppfödningen av dem iallfall.
En Källby specialitet, var det bra så? färdig om tre minuter.
Källby kan det här med mat i alla dess former. Och om vi inte äter det finns ju lukten av köttbullar alltid nära till hands, tro mig.
Vad har en Chewbacca i snöstorm gemensamt med Källby?Vissa saker vill man ha osagt, jag tror detta är ett av dem.
Men sedan har jag ju också dessa att tacka att jag blev som jag blev:
Ta det lungt i helgen, det är en dag på måndag också...
hannan.
äntligen torr bakom öronen
ihelgen har jag som sagt varit i det så kallade uppsala, min vistelse där har varit allt annat än "törr" som man brukar säga. Åkte upp på fredagen och möttes upp på perrongen av vår allas los matildos i den svinkalla kunskapsdrypande, halvstora staden.
Vidare till glasbanken, hängde lite i stan iväntan på att kuratorerna skulle hitta till sina platser och ge mig ett gästleg så det däringa utlovade partyt kunde börja. Till Flogstad, tillfixning och duon uppgraderas till trio i och med norrlandsWera kommer intågandes och får en försmak på att norrlänningar kan det här med att förtära alkoholhaltiga drycker. För medans jag och matilda på 2 timmar har smaskat i oss två cider, dricker Wera på en timme fyra. Fritt utrymme att själv få tolka vilket som känns mest lagom.
Därefter drar vi ut för att dels göra stan mer eller mindre livsfarlig att vistas i och tar oss till sverikes nation, där det bjuds på fullt ös-medvetslös. I skydd av nattens mörker hinner vi också med att gästspela på Max för det där sedvanliga fylleätandet, som wera också här regerar stort på.
Lördagen börjar klockan 9, jag vaknar som sig bör inknödd längs med väggen. Sedan upp, äta frulle och gå i väg för att möta upp emelie "bäcklund, bäckis" beckström som kommit för att joina vår galenskap. hänger på stan, lördagsfikar på Wästgöta Nation (the place to be) och blir lite halv lokalpatriotisk. Köra ytterligare en runda på stan, inhandlar ett par leggings i brons (ett party är inget party utan ett par leggings i "månadsstensfärgen"- brons) blir av med några slantar till rädda barnen bössorna, som vi får mer eller mindre uppkörda i nyllet.
Därefter hem, fixatillsig-proceduren, lagar potatisgratäng med sallad och till detta vitlöksbröd och ett glas vitt. Wera kommer vid sju och "är uppriktigt besviken på att ni inte kommit längre" eftersom hon inte fått sin öl än.
Drar därefter äntligen ut på vår barrunda som vi så smart har planerat. 13 nationsbarer på 3 timmar, bara att sätta igång. Första stopp: Norrlands, stämmning i lokalen: ja vad kan man säga så mkt stämmning det kan bli med fotboll och cirkus 50 grabbar som dricker öl. Kvällens ooppsan utspelar sig här: emelie lyckas gå med "rumpan fri" det vill säga, hennes linne har åkt upp på baksidan i hennes leggings när hon går igenom hela lokalen...älskar människor som kan bjuda lite extra på sig själva. Vi träffar också upp Ingrid som kommer direkt från jobbet och ser oförskämt snygg ut för att ha suttit i kassan på ICA i en förort.
Efter norrland, där vi bland annat fått m oss en gaffel går vi vidare till nästa: Wästgöta som är till allas stora förtret, STÄNGT!här gick man ock trodde att man skulle få umgås med riktiga homosapiens, så visar det sig att de bommat igen för kvällen...jag skäms åt mina landsfäders vägnar..
Men det som göms i snö kommer upp vid tö, vi traskade vidare till upplandsnation. Där de hade alleles för många ölsorter att välja på, nästan oförskämt många.Så emelie frågar om de kan rekommendera någon, killen i baren säger: "Ja den här är rätt god den smakar barr." Barr, gud så gott då tar jag två...Jag väljer trots de fina rekomendationerna ändå inte barrölen utan satsar mina kort på den sjukt tjejiga coronan. "har ni lime?" "nä men vi har tomat om du känner för det?!"
Senare bestämmer vi oss för att dra vidare, men jag är för lat för att skriva ner alla ställena (och mitt minne sviker) så jag kan bara säga att det blev ett gäng öl till och här är ngr bilder på det:
fulla och glada i upplands hak, ingrid, emelie och matildos 
matilda, linslusen personifierad, hon som nu börjar likna det som vagnen görs av hästen, och Wera som på bilden är lugn då hennes ölbehov har lagts till rätta 
"Det är något med det thailändska ölet, det börjar liksom dra lite i mina ögonvrår"
Därefter blev det Max! igen och en svinkall resa hemåt till bädden.
Söndagen innehöll inget mer än seriös chillning, prinsesstårta och en god medmänsklig handling iform av att jag hjälpte en kille på tåget med alla hans 700 louis vuitton väskor....det är jobbigt med mycket pengar, det skall gudarna veta.
Tjolahopp tjola hej
från mig, tim och may
hanoba.
nomaden hanna!
hej jag heter hanna och jag är en zappare.....hej hanna!
Men jag vet, mycket går mig oxå förbi. Som tillexempel att året snackis verkar vara Ernsts övergång till tv 4 genom ett av kritikerkåren misslyckat aktionsprogram eller att årets singsongwriter kommer att bli Lykke li.
Men men "man kan inte vara överallt," som Don Juan tydligen skulle ha yttrat någongång under hans härjningar när han hade gjort ngn gammal flamma bister. Men jag är inte säker på att jag helt är beredd att ge upp mina zappargener. Jag menar helt ärligt, jag kan oerhört mycket om oerhört lite och om jag skulle sluta med det, vad skulle det bli av med mig då?
Min tid sen vi talades vid sist, "vad har hon" gjort tänker kanske ni? Jo tiden har disponerats genom hemgång. Väl hemma har jag flankerats av bland annat la familia, "tidaholms-tony"- gänget, släkten och en hel del andra som jag inte känner.
Sho och tjej
vilken grej!
hanny.
Imorrn..
ska jag påbörja min vandring hemåt..
Maka på dig Schulman, så jag kommer förbi och fram...
Jag har i helgen som gått också uppmärksammat denna hysteri med kulturtouch. Kulturnatten bredde ju ut sina breda vingar i lördags och herregud vad folk det bor i denna mellanstora stad!Överallt kryllade det av parkonstelationer, kompisgäng och ensamvargar som alla suktade efter att få sätta tänderna i kulturkakan. Staden var som insvept i en enda stor ullig, mysig, varm kulturkofta.
Nu när jag ändå är igång så spinner jag vidare på kulturtemat:
Aldrig har väl facebook varit så stort som nu. Vilken fluga!den verkar nu ha slagit tamagotchi-trenden med hästlängden, men faktum kvarstår dock att den senare av de dullerande fortfarande har en sång att luta sig tillbaka mot. Och för er som inte fattat att det finns en sång som heter "I´m your tamagotchi," här har ni enkel rad ur denna utsökta lilla populäristiska truddelutt: "i´m your tamagotchi so happy that you love me, i wish we be together forever and forever.."Varför i hela världen har hon memoerat detta tänker du, ja säger jag, varför ihela världen har kalifornien Arnold som guvenör?
Men det är klart, lite svårt kan det kanske vara att skriva en låt om facebook. Det kan jag erkänna, jag menar hur skulle det låta? "Hey baby, vi pratar inte med varandra längre men jag vill ha dig som kompis ändå så det ser ut som om jag har många vänner."
Nog talat om kulturfronten, nu till......ehh, ja.
skrutta lugnt i ringen!
Oblidobblar´n
(För er oinsatta i våra interna familjetokerier, min mor och min far kom på den briljanta idéen om att egenhändigt knåpa ihop en sång med tillhörande pinsamt namn till varje barn (Jag=Oblidobblar´n, Fredrik=Snortie Snortie, Simon= Tjo Fliss, en liten Diss). Varför? en väldigt bra fråga som jag, fortfarande efter 20 år inte har något svar på. Det är upp till dig som läsare att försöka luska ut det, för jag har slutat att försöka.)
