jag praktiserade ju i våras (känns mer som ett årtionden sedan) och jag har glömt av att jag fått en del av de jag skrivit.
Och eftersom ni intresserar er så mkt av min enkla person, vilket är så vackert att jag rådnar, så tänker jag helt okritiskt  lägga ut resultaten av min praktiktperiod.

Lyssna och njut!

det var hela 2 dagar sedan jag gjorde någon form av uppdatering här vilket i denna artificiella värld av dagboksgrubbleriers skulle kunna ses som en evighet. Givetvis har det hänt mycket på det vardagliga planet, jag har till exempel äntligen tagit mig i kragen och börjat träna igen, fått lön, och i samma veva utfärdat mogenvarning då jag på lönedagen var på stan och kom hem med....en bordsduk.
Jag har också fått en påringning av min vän christina som meddelat att hon tänker komma och drabba mig ihelgen. Tingsek spelar på Sticky på lördag "Vilket typ är det största som hänt sedan Ulf Malmbergs viktras." Så det ska nog inte missas. Och på tal om artist på scen och dans i publik; på något konstigt sätt lyckades jag också i berusningen av att min käre vän ska komma också lova att vi till nästa sommar ska skrota allt som har med festival att göra. Istället lyckades hon övertala mig till att vi skulle hyra en husvagn och dra till dansbandsveckan i Malung istället. Och detta med mtiveringen att hon skrev på en uppsats om just det ämnet och menade att hon skulle känna sig som en hycklare i resten av hennes liv om hon inte åkte dit. Så nu ska jag dit. Kanske är dax att börja lära sig bugg då.

Kul (!?) grej på jobbet också. Vi har haft en liten "morot." Varje gång vi sålt en försäkring så ska vi ha lagt en flörtkula i en skål, totalt 100 st. För en vecka sedan hade vi kommit upp i 100. Chefen och vi hade sedan innan kommit överens om att när vi fyllt skålen så skulle vi få hitta på något roligt. Snabbare än ett barn skriver önskelista till tomten kom förslagen om Gocart, Chokladprovning, Kaffemaskin....ja ni fattar.
Men tydligen brast kommunikationen någonstans mellan "100 st flörtkulor" och "belöning" för i fredags kommer högsta hönset in i fika rummet: 
"Tadaaa!!!"
"Va?!" säger tre mkt förvånade underhuggare 
"finns det några snälla försäljare här!?"
"mmmmmm, här" säger vi lite förstrött
"va bra här kommer er belöning för flörtisarna iallafall..."
Chefen delar ut tre kuvert till var och en och brister sedan ut innan någon hinner öppna kuvertet:
"Det är biljetter till Lena och Orup på Lisebergshallen!!!! WööWÖÖÖW"
Alla tre ger varanda: oj-tack-men-jag-som-inte-gillar-vare-sig-Lena-eller-Orup-blicken. 
Chefen ser obotligt nöjd ut.
Vi  samlar oss och brister ut i ett:
"Tack så jättemycket!!"







 

hej läskunniga!
vet inte hur det är hos er men i Götet regnar och blåser det värre än värst, med mina knappa stabbiga ben kommer man inte långt idag. Trots detta lyckades jag ta mig till jobbet och hem för att möta upp släkta som kommit för besök.
Det hela handlar om familjen Brodéns, helene (faster) henrik (farbror) och mina två kusiner jennie och julia som kommit till deras favoritsläkting alla kategorier.
Har precis varit nere och lämnat av dem vid spåris och jag måste erkänna att lite nervös blev jag allt, som att lämna ungen första skoldagen. Men jag gav dem en karta där alla spårvagnslinjer har var sin färg. Idiotsäkert.
Bästa ikväll än  så länge  måste ändå vara henrik som innan hittat en värmpump i kungsbacka och åkte och hämtade den själv= ingen frakt. "Det var ett MYCKET bra pris." Den prutgubben:)
Men nu är de på holiday on ice och kommer väl komma hemglidandes vid nio. Undrar vad jag ska göra så länge?
Kolla på bästa programmet just nu förstås, Färjan på kanal 5. Suveränt.

skepp och hoj!
hanna 




  
 

för cirka en timma sedan var jag ute och promenerade i rask takt. Mitt i en upptempolåt får jag för mig att jag ska använda min fingervant-beklädda höger hand till att flytta min mobil från höger till vänster ficka på min munktröja. Och vad händer???????
Jo mobilfanskapet trillar ur han och rakt ned i en vattenpöl, den största på hela gatan naturligvis.
När ska verkligheten börja inse att jag är en rätt reko person som inte behöver utsättas några vardagliga påfrestningar?
Uh, Uh?
Tur för mig och alla er andra att mobilen fortfarande fungerar:)
Nä nu måste jag snabba på här, ska ju på inflyttningsfest. 

Ha en festlig helg hörni!

kräm
hanna.

Idag har jag haft chansen att dö minst tre gånger. Eller ja, jag har råkat ut för tre händelser som  visat mig att jag nog fan lever och är verklig ändå. Inte bara en illusion som jag ibland, när jag blir lätt vardagsfilosofisk, intalar mig själv vara.
Idag fick vi 1 av de 3 bilar som jobbet beställt. Den skulle  i sin tur levereras till kåren på Chalmers, de ska nämligen använda den i reklamsyfte för vår räkning. 
Min chef kommer inflåsandes i fikarummet och nästan skriker fram att nu är det brått eftersom vi ska lämna bilen om 15 min och vi har inte hämtat den ännu. "Du, kommer med mig" slängde hon hafsigt ur sig till mig, "jag släpper av dig på lackeringen så får du köra bilen in till stan." "Piece of as, det ska man väl kunna greja" tänkte jag.
Det var bara en liten petitess isammahanget som jag glömde göra min egen person påmind om, jag har aldrig har kört i Götet förut, så resan hem kan ni kanske räkna ut själva hur den gick. 

Aja, väl tillbaka på kontoret hämtade jag upp min chef och en annan kollega. Jag och chefen hamnade i den nya bilen, till mitt stora förtret visade det sig. Chefen är inte bara smart, vältalig och allmänt trevlig- hon kör som en mix mellan kids on crack och Colin McRae. 
Att tillägga i sammahanget är att hon "aldrig hade åkt i en sån här söt bil" vilket innebar att hon gav sig på inställningarna på sätet, kollade alla "gulliga detaljer" och reglerade värmen. och detta allt på samma gång. 
Det här med att kvinnor kan göra flera saker samtidigt, vem i slottskogen var det som kom på det?En idiot förmodligen.

Efter avslutat möte m chalmers var det dax för mig och min kollega att ta chefens bil och glida tillbaka till kontoret.
Det blev en "När katten är borta dansar råttorna på bordet"-situation. Bland annat åkte vi förbi götaplatsen och poseidon där en grupp om ca 52 japaner (dresscode:svart kostym, vit skjorta och röd slips) exponerade den stackars statyn likt jenna jameson med sina kameror. Då får min galenpanna till kollega för sig att han ska ge dem ett fint minne från sverige. Han tutar och trycker på spolarvätskan och vindrutetorkarna för att påkalla deras uppmärksamhet, sen sätter han igång och kör "Silviavinken," ni vet kupad hand och rullande handrörelse. Jag såg inte så mycket av deras reaktion, jag var för upptagen med att lukta på gummimattan men jag tror de gillade det. Han sa att de log iallafall.
Det finns allt lite av en Bridget Jones i honom. Han tänker inte först, han hinner inte ens få ett infall, han gör det bara av ren reflex.

Nåväl idag höll jag alltså på och dö, tre gånger.
Så här i efterhand vet jag inte vad som var det  värsta sättet att dö av , genom krock, för att man skäms eller av ett skrattanfall. Det lämnar jag åt er.

Snipp snapp snorum//
hännie.

..är familjefrid. Eller ja, det är tanken som räknas!
Mamma Kerstin , Pappa Mats och Fredrik har varit hos mig ihelgen. Och om vi har tillbringat tid tillsammans!
I fredags var vi i Ullared, vilket är en upplevelse för sig.
Mor var i vanlig ordning så där otäckt förberedd som bara hon kan. Till exempel så vecklade hon upp denna lugnan ro i bilen:

med matchande inköpslista där hon skrivit ned namn och vad var och en behövde köpa.
Det är verkligen ingen som tar henne i planerande,jag har själv bevittnat henne får ned en bålskål i ett utrymme inte större än en äggkopp i diskmaskinen. Där ligger jag i lä.
Så jag och andra sidan kände att jag skulle köra på "Skapa begäret efter vad jag ser i hyllorna" vilket är mer katastrofalt ur en ekonomisk synpunkt men en mer hardcore way of living så att säga. 

På lördagen blev det shopping i Götets inre regioner. Lördagens skörd, som jag är sjukt nöjd med :
  


Vi har också hunnit med ett besök på IKEA, ICA och ätit choklad till bristningsgränsen. Detta har resulterat i; flådig lya, fullt kylskåp och ett vad med mig själv om att nu jäklar skall the lovehandles bli ett minne blott.

Til we meet again!
hannie.