när tåget är 45 minuter försenat och man reserverat en plats i tåget där en barnfamilj vägrat städa upp efter sig?
En skäller på konduktören så att han ställer sig och städar upp!

Och vad ska en göra när en kliver innan för dörren till föräldrarhemmet och inser att ens pappa kör clubmixen:
 


och sjunger med.
Byta musiksmak? Ska inte ens pappa lyssna på tomas ledin och meatlof och bete sig som normala 40 plussare?

från ett klart nej till ett klart ja.
En kan säga vad en vill om frida, men lättlurad är hon. tös-stackarn.
Lite tjat från min sida och förhoppning om en öl så står hon där i vestibulen fredagssnygg och gastar "fan, jag som verkligen skulle vara hemma ikväll."
Så kan det gå när man är kompis med mig, vår i luften och med skön musik:

Mina vattenbeckasiner!

Uppladdningen är nära. Det blir en helg i hufvudstaden. 
Vi ska på konsert som det så fint heter. Och så ska vi bo hos Linda också, eller ett gästspel.
Kan urarta.

Til we meet again!

/h.

  

 

Det blir götet i sommar.

Mina lårbenshalsar!


Jag överlevde helgen. Igen, som så många gånger förut.
Fredagen ballade ur som vanligt när man är i ett sällskap som heter duga, billig öl och irländsk folkmusik spelas.
Men men nu är det ny vecka och nya tag. Igår var vi och hämtade den nya firmabilen. Medans säljaren förklarade för mig högt och tydligt hur man kör en minicooper och dess fördelar (tar parkeringen till en helt annan nivå, bränslesnål, snygg, ja den passar perfekt till en sådan som dig...) så insåg jag hur mycket skit det kan komma ur en försäljares mun. Därför bestämde jag mig att en sån ska jag aldrig bli.
Jag ska vara vettig och trovärdig sa jag en gång till en så kallad säljcoach. "Ja, men det säljer tyvärr inga produkter" svarade han då. Vid nästa samtal förklarade kunden i luren för mig att jag var en av de trevligaste som hon pratat med. "Du är inte alls så där säljig och försöker kränga på folk allt du har."
Hon flyttade över allt.
In your face, ville jag skrika lite grann till karl med det perfekta kavajslaget och det alltmänt självgoda aproachen. In your face.


Ni vet vem ni vill påskpyssla med/
H.

 

Längesedan sist. Jag vet att uppdateringen av det här elektroniska dagboksgrubbleriet lätt kan ifrågasättas. Men samtidigt så känner jag så här, varför skall man skriva bara för att skriva. 
Därför tänker jag inte uppdatera er med vad jag har ätit idag eller vad jag har på mig, eftersom det skulle bli alldeles för oglamouröst.

Sedan vi hördes sist har det hänt både det ena och det andra. 
Stockholm fick sig ett besök, kurs med jobbet. Säga vad som sägas kan men det händer något i kroppen när 40 plussare bjuds på vin och tilltugg. Dagen efter är allt som vanligt igen och inte ett enda spår av skallevärk eller minnen från gårdagen. Och mat åt jag, ursäkta uttrycket, men helvete vad folk äter när man är på kurs. Det är frukost, fika, bensträckar-frukt, lunch, fika, bensträckar-frukt och middag. Inte konstigt att man får hål i tanden. Men iofs det är ju ingen som trycker in maten imunnen på mig.

Jag blev också intervjuad av rikstidningen. och då pratar jag inte om damernas värld. Och det låter coolare än vad det var. Dagens fråga: Är det ok att en "svtprofil" som Måns Zelmerlöw gör bilreklam? Passade mig som handen i handsken då jag; 1. jag totalt ointresserad av måns zelemerlöw och 2. skiter i vilket.
Men kul grej iallafall.
Mitt tåg blev inställt också. Och som alla numera skulle kunna räkna ut så innebär förändringar aldrig något positivt när det kommer till mig. Och mycket riktigt fann jag mig själv sittandes i djurvagnen med en glosögd mops i ansiket och en ägare som var tagen ur vilken maffiafilm som helst. "MEN du har ju en platsreservation."
 
Sedan min hemkost har jag också hunnit med en middag med fridfolket och vår allas katrina.
OCH hunnit med att bränna 1050 kr i tandläkarstolen och blivit så åksjuk att jag var tvungen att gå av spårvagnen.

Men nu är äntligen veckan slut och vi säger goodbye thursday och hello fretag!


Ni vet vem ni skulle vilja ha med i strid/
H.

Mina galeaser!

Det uspelade sig stor dramatik på Arbetsplatsen igår.

Brandlarmet gick och första tanken var "men vem fan är det som satt igång brandlarmet???????" , vilket känns bra att veta att jag handlar lungt i katastrofsituationer...
Jag såg en dokumentär en gång som konstaterade att människor vid farliga situationer tenderar att bli om än  mer nonchalanta när det händer sådana här typer av saker. Exempel de pratade om var att vid 11 september tog det flera minuter innan folk började evakuera sig från huset. En del gick på toa, andra hämtade jackan och stängde av datorn. Så blev det däremot inte hos oss eftersom vi har en och en annan hyperkondriker här på kontoret, så  jag hann knappt resa mig från stolen förrän jag stog på trottoaren med en hund i famnen. Den fick jag tillkastad medans vi gick ned: "tar du den är du schysst."
Sedan när brandkårens äldrepool (här gick man och trodde att man skulle få ngt snyggt att se på) konstaterat att det var reparatörerna i hissen som startat branden fick vi gå tillbaka in igen.

Och jag som hoppades på att ett "insnöadscenario" och att vi skulle få gå hem. Ibland spottar gud mig i ansiktet känner jag.



Ni vet vem ni/
h.

Mina småkråkor!

En lufthighfive med kollegan i fikarummet imorse resulterade i kaffe över hela mig. Jag vet att de flesta i min närhet inte skulle bli speciellt förvånade eftersom jag är av en sådan person som alltid försätts eller försätter mig själv i olika situationer. Jag fattar inte hur jag lyckas. Men mitt tråkiga humör gick snabbt över när vi fick syn på en obevakad dator. Som en flock hyenor kastade vi oss över den och ändrade bakgrundsbilden till något oanständigt. Idag blev det en bild på en av de däringa männen med massor av kroppsbehåring. Ha!Kul.

Sedan vi hördes av har jag börjat ett nytt liv. Ingen tv, inget socker och motion var dag. Istället läser jag mig en bok i mitt påtagligt utbudsfattiga bibliotek och bakar surdegsbröd...
...Ha! Skulle man kunna tro. Det höll en dag. Sedan var det fika på jobbet och vips! så fann jag mig själv sittandes och vräka i mig gifflar och titta på cops. Men det är väl det som livet innebär. Och snart ska jag på näringslivsmingel på handelshögskolan. 
Ja ni hör ju, ingen idé.

Förresten! glad nyhet. M.I.A kommer till way out west i sommar. Jag är så lycklig att jag känner mig svimfärdig.







Ni vet vem ni vill äta ikapp med/
h.

..kunde man konstatera under måndagsmorgonen ett hål höger a3,ps555d5d.
För de flesta liksom mig själv ställde jag mig frågande till det faktum min tandläkare uppgav för mig.
-Ja, du har ett hål i höger tand i underkäken. Ett djupt och det måste fixas.
Helvete, vilket bakslag. Jag trodde i min enfaldhet imorse att jag skulle gå igenom m bravur.
Jag har ju till och med börjat använda tandtråd! på eget bevåg!

Men icke. SMACK! kom en käftsmäll värd 1000 kr rätt i ansiktet.



Ni vet vem ni tycker synd om/
H.