Mina förtroendegivna!

Nu skulle jag kunna lägga upp en bild på vad jag ätit till lunch här eftersom jag egentligen inte har något vettigt att säga, men det skulle bli lite innehållslöst. Eftersom mat varken intresserar mig utan mer ses som ett onödigt måste i mina ögon så tror jag att jag förskonar er.
Det vankas höst och därför är det också dags för lite förändringar i tillvaron. Ni vet; ny ort, ny bostad och en sjuhelsikes massa snoosning som sig bör när mörkret ligger tungt en måndagsmorgon.
Jag bor numera hos päronen eftersom jag inte känner att jag hittat någon lägenhet att tala om. Men jag är gla´ ändå. Nu kanske man äntligen kan ta sig i kragen och lägga lite lakris i källbys elljusspår och börja jobba på beach 2010.
 
Annars så rullar livet på som sig bör. Jag får med mig (efter evigt tjötande) min trogna vapendragare Emster med till Indien i november ändå. Det ska bli sköj, och onyktert. 

På jobbet har det börjat ta fart. I höst vankas det blir kursdagar i stklm, mässor i göta och kräftskivor lite här och var i landet. Ja ni hör ju, det verkar bli en "hela havet stormar" -höst. Just the way we like it.

Nä men nu ska jag lyssna vidare här, ni förstår vi har fått belöning här på jobbet. En radio. Och på den har och spelas just nu mina favvolåtar alla kategorier just nu. Då kan man inte sitta här och nesta.



Ni vet vem ni/

h.

ha ha, det är verkligen underbart att vakna 06.15 på morgonen och inse att en vardagsrum numera ser ut som ett 4H kollo.

Ding ding!

Det händer väldigt mycket i mitt liv just för tillfället. I stan pågår kulturkalaset som hittills bjudit på både veronica maggio, laleh och dektektivbyrån för min del. Otroligt lyckat.
Samtidigt smygstartar Way out West idag så det blir Hajen i Annedalskyrkan tillsammans med mina inkommande nattgäster från de östgötska skogarna. Och så befinner sig alla jag kan namnet på och känner för i stan, Yay!
Igår trodde jag dock att hela helgen skulle rasera, jag gick och blev hypokondriker för en stund. I tisdags träffade jag annaklara för första gången på länge och hon hade fått svinkoppor. Och eftersom den människan alltid ger bestående men efter att man träffat henne trodde jag givetvis att de blåsor som uppkom runt 12 tiden på överläppen igår natruligtvis var svinkoppor. Så Hanna sprang som blixten själv till närmaste vårddentral, där hon fick beskedet att hon hade fått munherpes. "Det är ingen fara men det är ett virus som inte går att bota utan du får härda ut," svarade doktorn med vad jag misstänkte ett hånglin på läpparna. Eller också var han bara glad att se mig. Så där kul.

En bra sak har dock hänt, min kamera fungerar igen! Var på mediamarkt i måndags. I 1 och 1 halv timme. Tur att man har ett ansikte likt ett rådjur för killen i disken tyckte så synd om mig att jag fick en kopp kaffe att förtära i väntan på att mitt minneskort formaterades, inte helt fel.
Så det blir en uppdatering  framigenom med goa bilder från wow. 

Men nu måste jag sätta igång här. Ha de gött tills vi hörs igen!

Ni vet vem ni vill dricka the i bersån med/

H.
 

var jag är trött på allt som har med mig själv och min typiska otur.
För ca 3 veckor sedan köpte jag en kamera. Jippe! tänkte jag och kanske ni. Tjena. Sedan i fredags har skiten krånglat. Min mors enda kommentar var "men hallå du är ju född i vår familj, du borde fattat att hos oss fungerar aldrig något som det ska." Kalla mig naiv men jag hade en fin tanke om att någon gång kanske jag skulle ha lite mera tur. Men som vanligt pissar gud mig i ögonen.

Anyway, ytterligare en helg uppenbarar sig snart. Den skall jag tillbringa i skärgården hade jag tänkt. Jobba på gresabrännan. Alla som vill kommer med.