Idag tar sig "Lennart" ytterligare ett steg mot 30

tänk dig en mix mellan Bridget Jones/David Brent och med en touch av Jake från tv serien Couplings (som förövrigt har världens bästa soundtrack) så kanske du kan komma i närheten av vad som skulle kunna bli min enkla skepnad.
Jag har idag nämligen än en gång fått det dementerat för mig att jag ständigt borde befinna mig i en sele likt den föräldrar sätter på sina barn när de ska hålla ordning på dem. För jag är en fara för mig själv, kanske inte rent fysiskt sett men absolut på det psykiska planet. Medan andra kämpar med att hitta meningen med livet, figurerar i mitt huvud snarare frågeställningar om varför jag hela tiden envisas med att försätta mig i pinsamma situationer.

Allt började med att Hanna med det alkoholflörtande efternamnet vid tio i fem traskar hem från skolan. Hon tänker, nä idag ska jag ta tag i mitt liv ( en fras som förövrigt har börjat anta en klichéartad form i mitt liv pga dagliga yttringar) och gå och träna. Sagt och gjort, hem tokpacka ned kläder, och halvjogga ned för trapporna. Möter kurtan (min fantastike granne som har en förkärlek till allt som har med åttitals ballader att göra) som lite skämtsamt försöker med ett "DIG var det lääängeesedan man såg, trodde ett tag att det hade hänt något." Sötnöt tänker jag tyst för mig själv innan jag tackar för omtanken och säger samtidigt att jag varken har dött eller möglat ikapp med grönsakerna i kylskåpet utan varit på hemmaplan för lov. Ännu mer stress, låser kramp och panikartat upp cykeln och sänder en bön om att ingen polis ska vara ute på stan då det är mörkt och att jag inte har något lyse på cykeln. Är mer hardcore så. 
Kommer fram till gymmet, joggar lite spänstigt upp för trapporna i vetskapen om alla nyårslöften har börjat dra igång vilket betyder ungefär lika mycket folk som ullareds kön.
 Och det är just momentet när hanna ska ta sig över den handikappsanpassade tröskeln som det händer.
Hon faller framåt stupa. Jajjemän, som det skickligaste bungyjumpare hon är faller hon PLADASK i gymmets entré.
Och det värsta med allt var att det blev så där otäckt tyst som bara en begravning kan frambringa, jag hade kunnat ta skratt eftersom man med humor kan komma undan allt. Men inte nu, närå, nu ska alla stå tysta och därmed sätta guldramen runt verket som jag pågrund av mina fötters totala osynk lyckats åstakomma.
Till sist var det ett flertal som kände att de ville bräcka den berlinmursliknande tystnad som infunnit sig genom orden; "tur att du är ung."
Tack för det televerket. Medmänsklighet när den är som allra finast.
Så där stod jag med byxorna nere med ett korallrött skimmer över min nuna och bara småflinade till svar.
Men det bjuder jag på, för vad vore världen utan mina pinsamheter. Bra mycket lugnare kanske.

klart slut
varulstjut

hanoba.

Japp det är jag. Igår var alltså dagen med stort E, eventdagen "Att skapa en ledare." Som ni tidigare kan ha följt så har arbetet med denna lilla tillställning i trivsamhetens tecken varit allt annat än lindrig och följsam. Men igår gick det som ålen i näven, fullkomligt smidigt och nästan lite för bra. Allt flöt på; utställningen, debatten, råttorna höll sig undan, ingen stege föll på någon, ingen fick någon stöt av det mycket tveksamma elskåpet placerat i "stora salen" och framförallt  så verkade alla besökare som tagit sig till vårt event faktiskt få plats.
Som jag sagt tidigare, Planering är A och O.

Eftersom det verkar ha infunnit sig någotslags bakterie i min hjärna som äter av mina hjärnceller (nej, jag har inte supit bort alla, thank you very much) så glömde jag igårdagens stress att ta med min kamera för dokumentation. Detta gör att jag kommer lägga upp bilder vid ett senare tillfälle. Typ om några dagar. räknar kallt med att mina trogna kollegeor var flitiga med kamerorna igår. Tyckte jag såg  en och en annan tendens till paparazzi/frenetiskt fotande igår.

Hur gick det då?Ja, säg det den som vet. Personligen tyckte jag det flöt på bra, kommer inte ihåg mycket  av vad som sas vid själva debatten. Då befann jag mig nämligen i en sinnestillstånd som jag inte kan sätta ord på, men black out artat var det.
Vad som sas till oss efteråt var i allafall att den hade varit bra likaså utsällningen i det avgränsade rummet. Pontus (en av de konstärer som ställde ut verk) menade skämtsamt att han sålt betydligt för lite för vad hans ekonomi klarade och menade nu att han nu skulle bli tvungen att sälja sin kropp för att få ihop till resepengar inför resan till Thailand som han och Jenny åker på nästa vecka. jag kontrade m att det nog skulle fungera bättre om han sålde sig själv, "folk förväntar ju sig hela förpackningen inte innehållet.." Urlogiskt?!!!
Men men bra gick det nog tydligen och ett smärre presshav var också på plats. Så alla ni som känner att ni inte fått nog av min dialekt odlad från slätten kan ju alltid slå på kanal lokal/Östergötland och se linda och min schnygga nuna nu på torsdag kl 17. Eller läsa om oss i NT eller någon av de andra tre tidiningar som vi inte har ngn aning om att de var på plats.

När kalaset var slut vid 18 tiden var det dags att traska de 30metrarna till världens bar och ladda magen med lite macka och rötjut (cider för min del) tills det var dags att röra på veckans ömmaste kroppsdelar, fötterna, och bege sig mot jenny och pontus sköna bohag beläget på söder.
Där spelades det spel, argumenterades, ritades, skrevs ord som vi inte själva visste fanns och trivsammades tills klockan slog halv ett och min trötta hjärna började sända ut signaler om hemgång.
Så i den kalla natten traskade två trötta men nöjda hjältar, mig själv och annika hemmåt. Jag somnade snabbare än vad jag kan säga tv3ponktse

Dagen den 13 har inte bjudit på mer än en vända på stan, en väska, irriterande 15 åringar och min värmepåse. Men det gör inget jag har gillat läget ändå.
Imorrn är det presentation och nya tag!

ha det så länge
tjosan
hanny.

Lyllos dig!
Imorgondagens utgåva av Extra Östergötland kommer du på ett säkert armavstånd finna någonting du känner igen. Nämligen jag. och resterande av mina gruppkamrater förstås...
Som vissa kanske redan är insatta i så ska min grupp på lördag ha en dag i eventets tecken, "Att skapa en ledare", är namnet och vill du läsa mer checka in vår ursnygga och otroligt hippa hemsida: www.attskapaenledare.nu. 
Vad handlar det om??Jag är helt enkelt för lat för att dra hela storyn, så du får klicka på länken och läsa själv men den 12 januari drar det hela igång iallafall!

Det var alltså av denna enkla anledning som det idag ringde från Extra Östergötland och bad om en intervju samt en bild av oss alla. En bild som jag kan ana kommer att visa min varelse kommer att se ut som en 70 årig man med stenlunga eftersom jag idag tillbringade cirka en timme med att sopa i en lokal som i tidernas begynnelse en gång var fabrik men numer inte kan titelera sig mer hipp än dess placering mitt i det hypade industrilandskapet.

Imorrn är det också återigen dags för bildtagning men denna gången för Linköpings universitets allmäna webbsida. Undrar vilken outfit det får bli då? Det lutar åt Mr Handyman.

Men som sagt imorrn kommer jag, storsmilades (ett försök till att väga upp mina lilla persons förfall) finnas i en tidningsstation nära dig. You better read me. 
Personligen tänker jag vara så där cool som bara jag kan och ställa kl på 05.00 så jag i god tid hinner ut för att sno alla tidningar i stationerna på väg till skolan och kanske personligen dela ut dem till alla och hoppas någon brister ut i ett "men är inte det du?"
då skulle mitt lilla inneboende ego trivas.

nä nu skriker uppsatserna på mig...
Avslutar med ett kärt gammalt citat som sjöngs någongång under 1997-1999:
"You, you are my superstar" 

hannan.


  

Här sitter man nu på jobbet med namnskylt, headset och ser sådär viktig ut som bara en person utan sysslor kan.
Thank god it´t Friday!

..det skulle nog sammanfatta ganska bra kvällen, natten då året blev nytt och förväntningarna om sundare mattintag, mera spring i benen och en bättre ekonomisk hålling skulle tillsammans försöka infinna sig i min arma kropp. Tvi fick den, då den vaknade dagen efter och mådde ungefär som en hjort åker skidor..uselt. Men det är väl lika bra att ta det från början då nyårsaftonen 2007 skulle gå till historien, låt mig säga, inte som den mest återhållsamma. 
Dagen började bra. nio.noll.noll väcks jag som vanligt av den gamla skåpmaten "It´s not unusual." Frulle med brodern Frigott därefter seriöst häng framför gurran och försöka utöka mina fingrars sammarbetsvilja med varandra. 
När dagen börjar närma sig mittpunkt bestämmer jag mig att det kanske är dax att höra av sig och planera lite kring hur kvällningen skall kunna tänkas te sig. Planering är A och O. Ringer Stina´t och Los Matildos som sa att vi ska citat, "dela skit med andra", slutcitat. I folkmun även kallat bada badtunna. Så får det bli, blir transporterad av päronen till stina som jag finner grävandes i buken av en kyckling. Middagsdax med potatisgratäng, kyckling och fetaostsallad. Tack mamma Inger!
Efter viss hetsätning, lägger jag, Stina´t, Matildos och Engred (Ingrid) an mot buss 200 sharp för vidare förflyttning mot Vinninga.
Väl i vinninga tilldelas vi viss fakta, 1) Att en del personer skulle nog må lite bättre om de skulle ha lite mer planering huserat i kroppen. 2) Risken att uppfattas som en kärring när man klagar på  att musiken är på tok för hög ökar markant i och med överskridandet av 20 års gränsen. 3) Har man en jacuzzi är det lag på att den ska innehålla minst 7 pers-annars ingen fest.  Och 4) är man pojkvän ska inte ragga på andra när flickvännen spelar biljard. Kö och kropp är ingen given kombination.
Att bada badtunna är också en orthört trevlig tillställning om man bytt om till badriktiga kläder. Något som värden över denna enkla tillställning inte riktigt insett vitsen med och menar på att jag oavsett min fullapåklädnad bestående av kappa, mössa, vantar visst ska vara med och dela broderligt av det tempererade vattnet. Tur att killen fått två öl för mycket innan för skjortan, annars hade det varit en dränkt hanna som vandrat i natten mot buss 200 mot lidköping.
Väl inrullandes till torget i Lidköping, insåg vi 2 saker: 
1.Gudars skymmning vad människor finns i vår enkla halvstor stad 
Och  
2. Fyverkeri med ABBA tema är svårslaget. Det bjöds bland annat på de gamla så-överskattade-så-de-på-ngt-konstigt-vis-blir-bra "Fernando, Chiquita och gimme gimme gimme"
Kvällens snackis bland de tusentals som traskat fram på stan:  "var *PIP* är HAPPY NEW YEAR??!!"

 Efter diverse utbyten av kärleksfull kramar och muntliga önskningar om ett nytt år samt en del halvseriösa flörtanden iform av "nytt år- nya möjligheter" så traskade Häna Banäna och Stina´t mot min kamrat och vapendragare sedan en långt tid tillbaka, Mikaelas bosättning bakom stadsbibblan.
Där blev det fuldans och kära återseenden av Mikaela, hennes lillasyster Maggan, Annaklara´t, Karl, Kapten Mojjo och en hel del annat lösdrivande folk, alla med samma mål: Efterfest, Efterfest, Efterfest...EFTERFEST!
Och ni som jag inte diskuterat detta med innan; jag vet inte hur man beter sig på efterfest. Jag lyckas alltid spontan-somna i ett soffhörn och vara så där mindre tilltalande och rolig som bara jag kan. MEN, detta året såg det ut som om jag skulle lyckas hålla ögonen öppna!

Efter en ganska kort stund ringer Sara "Bärgar´n" Berggren och tycker absolut att vi ska komma så hon kan få kebabdansa in det nya året, och menar samtidigt att det är ingen som kan som ni. "Ok, tänker vi" och chillar iväg i hopp återigen om lite dans. Och benen får sitt. 
Dans dans och fördjupade kunskaper av bland annat catwalkgående blir det som står på schemat. Jag lyckas också med konsten att "supas under bordet" dock inte ensam, skulle nog vilja påstå att alla med på noterna på ett eller ett annat sätt.

Vid halv fem inser dock både jag och stina att det trotsallt är en dag imorrn också och bestämmer oss för att påbörja vandringen hemmåt. 
Men först! lite dans runt granen på torget. Givetvis till "U can´t touch this," inga halvhjärtade julserenader med budskapet om mindre egoism här inte!
Kl noll.fyra.fyrtio.fem stensomnar hanna på soffan och tillbringar senare resterande av natten i skenet av julgransbelysningen. Jag och ett glas Resorb ("eller ja, det är egentligen vitamintillskott men det har nog likadan effekt som en resporb" menar smarta stina.)   
Dagen efter börjar lugnt och går därefter i de kristna tankarna om helgdagen som vilodag. Tackar gud för det!

Nä nu har jag bättre saker för mig att göra, kanske försöka börja med de däringa nyårslöftena om att bli en bättre människa?.....eller,ja.... Vem försöker jag lura?
Hur var ert nya år?