bacon. det räddar allt egentligen.
Det är tisdag och hittills har veckan haft stillhet i sitt sköte.
I fredags var det ju releasefest för min del m hela stenhammar/isländarpacket (copywrite frida) som backade upp. Och det var ju inte fy skam det för är det ngt de kan så är det är roa mig.
Lördag bjöd på mastodontshopping m bärgar´n och resulterade i en mörkbrun skinnjacka och ett par leggins m hål i. Säga vad man vill om det men snyggt var det. Kvällen tillbringades i i en snyggtrea vars innehavare seriöst bör se över sitt colaberoende. Och gött hemsläp iform av sara fick jag med.
Och nu sitter jag här och känner mig lite deppig, vetskapen om att det snöar stjärten ute gör mig illa tillmods. Men så tar jag mig en titt på min baconplånbok och blir alldeles varm. Ända in i hjärtgropen.
Ni vet vem ni gör snöänglar för/
h.
fast...
konsten att unna sig och komma undan mä´t
Det är lördag. Och som vi alla vet är lördagar den stora Unndagen. Och om någon proppsar är vi snabba med och kontra med ett; "jag är värd det,det är trotsallt Lördag. "
Som ni kanske har gissat vid det här laget är jag en funderare. inte helt otippat. Så givetvis har jag gått och gnolat på det här. Och kommit fram till följande ; 1. Lördagar uppkom av oss människor med det syftet att för en gångskull ska kunna komma undan med saker man kanske i efterhand kanske ångrar, inte mycket men iallafall lite grann. Och 2.....................eller ja, nä det är nog inte mer än så. Det behövdes iallafall inte mer än så när min mor ifrågasatte min shoppingskörd idag, "men har inte du redan ett par sådana skor?" "Har och har, det är ju lördag och det gäller att unna sig" blev mitt svar. Klartslut varulvstjut-så var den diskussionen död.
Och denna lördag tänker jag fortsätta i unnandets tecken. Ikväll blir det vin, mat och goda vänners sällskap. Och sen tänker jag unna mig att bötta denhäringa musikanläggningen som min far införskaffade för en tid sedan. Trots att jag vet att det kommer framkalla våldsamma, buddistmunksliknande protester. Med det är jag värd.
För en helg i unnandets tecken!
er tillgivna/
H.
Hanna Övergivar´n
Mina ligister!
Jag skäms när jag tänker efter hur jag har behandlat er det senaste, som att lämna ungen på 4H kollo och sedan glömma och hämta´n. Men nu är jag tillbaka lite smartare, mer stressad och med ett humör som efter omständigheterna ändå kan förklaras som gott.
Sist vi hördes vid mådde jag som jag förtjänade så här i svintider men nu har det klarnat till i huvet och jag har frisknat till. I helgen var jag slö, ja vi kan till och med säga lat men efter båstadsäventyret kände jag för en paus från svalkning av strupen. Dock kom yrvädret och tidigare namnsdagsbarnet Emmott van Deer Ed till stan för att umgås. En fin gest.
Det blev två fikor och planering inför WOW, då en hop av människor kommer till mig och mitt lilla krypin för att sova ruset av sig. Jag längtar.
Sedan Emmets besök har dagarna i vecka 31 mest bjudit på stress på jobbet då vår skrivare slängt in handduken och varit grinolle ända sen i fredags. Givetvis i semestertider. Men ett kommande behag blir dock till helgen när de två som gav mig liv och er lycka kommer för att hälsa på deras favoritdotter. Och tillråga på allt så blir det Ullared till fredag. Jag gillar´t.
Men nu ska jag fika med grabbarna Grus. Det vankas kanelbulle.
Ni vet vem ni drömmer om/
H.
Att överleva en tillbakagång
Raaaaringar!
Jag är tillbaks på många sätt och vis. Sedan vi hördes av har jag lyckats spendera alla semesterdagar, både hemma och under tennisveckan i Båstad. Ja, vi hoppade Smögen och drog mer söderut.
Man skulle kunna säga att jag gjorde lite av en kulturstudie i hur såkallade rikssvenskar engagerar sig i varandra, sitt cashflow och sitt ständiga ego. Och hur otroligt humorisktisk det kan bli.
Men jag hade det ändå väldigt bra. För hur ofta bor man så att man kan åla sig hem efter en utgång. Inte ofta i mitt liv i allafall, senaste gången jag gick hem från en blöt kväll på stan vilade jag lite grann i ett dike för att senare bryta ihop då jag insåg att jag hade en halvmil kvar att gå.
Men nu är jag åter tillbaka i Göta, som välkomnat mig med en kalldusch. Fast varför klaga, då har man ju en ursäkt till att ligga i soffan i fosterställning och får sin enda motion genom zappande.
Var tillbaka på jobbet i måndags också . Kalla mig blond men inte trodde jag att det skulle bli så djävulskt jobbigt att börja jobba igen. Såå trött har jag varit. Imorse fann jag mig själv inte ens lyfta undan täcket utan ålade mig ur det för att sedan lägga huvudet i handfatet och brassa på med kallvatten. Inte ens det hjälpte. Men jag jobbar på det, jag gör det.
Till helgen vet jag int´ vad jag ska hitta på, så är det någon som behöver lite hanna så får de JÄTTEGÄRNA komma till Göts och ha det king. No strings attached!
Ni vet vem ni vill ha till kaffet/
Han Solo.
En påse med skridskor, Lissan och en finöl.
Mina Miniminkar!
Lite uppdatering kanske är på sin plats. Men eftersom jag numera går på sparlåga får ni infinna er i att jag kör på latmaskmetoden och gör den korta varianten idag.
Sedan vi hördes av sist har jag hunnit med mycket och absolut ingenting. Jag har varit en god familjemedlem och barmbarn....ha ha Barmbarn...jag menar ju naturligtvis barnbarn. Jag har simmat ikapp med en hund, geggat ihop glass och jordgubbar och umgåtts med a bunch of folks. Nyss är jag också hemkommen från en tredagars i Göta.
Det har hunnits med både liseberg och en och annan öl. Och så har jag hookat up med lite Nörrfolk, vi kan kalla dem Emma och Niels. Ja det har ju givetsvis involverats andra också till vår trevliga lilla trio, detta iform av kusiner och kusiners kusiner och Görans storasysters farbrorssvåger. Ja ni fattar. Men det var trotsallt detta strävsamma gamla paret som följde med mig dagarna igenom;
Ja emma är då personen till vänster i bild och Niels i högra. Om det var svårt att urskilja.
Ni vet vem ni vill ha i sidovagnen/
H.
dagens rödskinn
Efter en helg i UV strålarnas tecken kan man lugnt konstatera att huden på min rygg inte mår bra. Den verkar genomgå någonslags existentiell kris. Eller också har den bara fått rabies.
Den är röd, beröringskänslig och hyser agg mot allt och alla som kommer i dess väg. Provade att introducera en ny bekantskap, Aloe vera, men inte ens den blev betrodd utan sjönk genast in i den ilskna ryggtavlan och försvann.
Så nu sitter jag här, som en j'!%&la Quasimodo med ryggsmärta och jämrar mig. Och det värsta- jag har bara mig själv att skylla.
Men en bra sak som får mig att glömma allt- 5 dagar kvar till SEMESTER. Och eftersom det är min första betalda semester någonsin ska inte ni sommarjobbare/knegare/mellantvåjobb-are tro att detta skall slippa er förbi. Jag har bestämt mig. Vi börjar festen redan nu, alla ska med!
Ni vet vem ni vill sitta brevid i bussen/
H.
en blöt en
Det är Fredag. En äckligt blöt Fredag. Och då menar jag inte ur en "fredagsfräckis"- point of view. Det är kallt, vattnigt, blött, flytande, drypande väder i Göths idag. och så blåser det på tvären också. Ja ni hör ju, som bäddat (!) för en ligga-i-soffa-med-riskudde kväll med godis i ena handen och fjärrkontrollen i andra.
Och så har jag inget planerat inför helgen, det var tänkt att jag skulle på östrogenhelg i saras stuga men pga brist på färdmedel så blir jag i Göths i helgen. Kanske tryggast så.
Nästa vecka är det Midis också och jag kan inte komma mig för att planera vad jag ska göra då. Och även om jag hade haft något planerat så skulle det vara så olikt mig att jag förmodligen skulle bli schizofren och vägra gå ändå. För det är sådan jag är, Hanna "sistaminuten" Öberg. Men om det är någon som mot all förmodan skulle vilja se min schizofrensitiska sida så är ni hjärtligt välkomna att anmäla intresse för ett eventuellt gästspel av mig. Ja jag kan till och med gå så långt att jag lovar att jag, om jag får komma, bjuder på mig själv. Bildligt talat då givetvis.
I ett försök att kompensera upp det pågående skitvädret avlutar jag idag med en;
Solskenshistoria!
Ni vet vem ni/
hank.
