mot nordligare breddgrader..
I sann Halloweenanda drar jag vidare mot mer ödsliga vidder. Idag beger jag mig hemåt för arbete på mitt gamla kontor. En annan är ju eftertraktat på arbetsmarknaden. moahaha.
Nej nu ska jag inte sitta här och kasta spottloskor i ansiktet på pensionärerna som letar burkar i papperskorgarna i nordstan. De behövs de med.
Och inte ska jag sitta här och göra mig märkvärdig & känna mig utvald, förra chefen menade trotsallt att "kompentsen finns ju, vi behöver bara ett par extra händer de tre dagarna." Men det är inget som jag har nämnt när jag, mellan kontorsplatsen och skrivaren, deklarerat hur oumbärlig jag är.
"Stora ord, liten verkstad" fick jag till svar. Vet inte hur mitt ego skall tolka detta, förmodligen vrider jag det till något smickrande.
Så det blir en vecka i Lidis. Så är det någon som behöver en partycrasher, vill dräpa en köpp kaffe eller bara vill samtala om livets små lustigheter- vet ni vem ni ska ringa!
Ni vet vem ni/
h.
Förresten,..känner ni er lite ensamma och har ett behov av lite närhet? Skaffa en granitgrå kofta med silverpärlor brodererade på. Jag har aldrig blivit så här mycket antastad, klappad, känd (?!) på som jag blivit idag. Trevligt.
vaccinationsorgie och en "världen är allt bra liten"
Mina praliner!
Här sitter jag och känner mig en smula osäker på min person. Det var meningen med att jag redan igår skulle in och vaccinera mig inför min och den katschigas mytomspunna resa till kryddornas förlorade land. Men, nu blev det inte så pga att väntrummet var ett slagfält av lemmar och hostattracker. Hon i receptionen förklarade med en mekanisk ton att jag skulle återvända dagen efter eftersom måndagen var första dagen för vaccinationen av svininfluensan. Och jag kände att jag skulle lyda.
Så idag är det nya tag. Tråkigt är dock att jag var så inställd på att göra det igår och nu fick jag tid att grubbla. Och det är aldrig positivt när det kommer till mig. Det har resulterat i att jag sitter här med samma känsla i magen som jag fick i 4 :an när man skulle in till syster Berit och man hette Öberg i efternamn och alla ens klasskompisar kom ut och grinade.
En annan rolig sak. Källby. Hur stort är det egentligen? 2-3000 pers? Så sitter vi på fikat. Jag drar något (förmodligen urtråkigt) skämt om mitt sommarvick på dafgårds, och vad händer? Den nyanställda utsbrister ett "va har du jobbat på dafgårds? det har min man också, han kommer ifrån källby. Och hans föräldrar bor där så jag är där jämt."
Herregud säger jag bara, där fann jag mig själv sittandes mellan praktikanten från götene och hon som gör källby på helgerna.
Sjukt.
Ni vet vem ni önskar lycka till idag/
h.
världens äldsta yrke.
Är det inte lite udda att det i kollegans inkorg en fredageftermiddag kommer in en önskan om att få en försäkring på en skönhetssalong som citat, "också gör andra saker" slutcitat. Att den sedan också är belägen på Malmskillnadsgatan i Stockholm kryddar kanske på fantasin ännu mer så här halvvägs in på fredagsfräckisdagen.
Genast börjar min smått självständiga hjärna att plöja igenom vilka gator som kan vara malmskillnadsgatan motsvarighet i Lidis. Tör´t kvart i 2?
dinner is ready.
Mitt småskrot!
Idag vaknade jag innan uret , vilket från mitt perspektiv kan ses som en smärre OS bragd. Kanske berodde det på att jag igår kväll somnade 20.33. Yes, ni läste rätt. Samma tid som mamma envisades med att vi barn skulle lägga oss en vanlig måndag 1995. Kanske var det ett försök till nostalgitripp??
Anyway. Ikväll blir det middag. "Det blir enkelt", ha! tror jag bäst jag vill på.
Nä, när det vankas middagsbjudning at casa de johanssons, då vet en att det inte är frågan om någon picknick i det gröna.
Helgen som kommer har hemgång i sitt sköte. Folket från fjärran kommer till stan för ett kort gästspel. Kan urarta precis så mkt som det låter. Eller hur är det man säger; there´s no dance like the ugly dance.
Ni vet vem ni vill hänga i baren med/
H.
Förresten, Indien. En jävla härva.
Har försökt att komma till skott och söka visum dit nu i en vecka. Det är små mycket skit som skall skickas med att jag börjat bli brunhårig. På riktigt.
from slätta with love.
Humor i vardagen. Från mig till er via Hannu *
* Hannu för er som inte vet, delar jag inte bara ca 80% av mitt namn med utan han var också den som en gång i tiden upptäckte mitt icke existerande konstnärskap. Det var på bilden i högstadiet och ur hans mun kom ett "Hanna, det här med akvarell har nog aldrig varit ngt för dig. Du gör dig bäst med krita."
2 mil och en övernattning.
Mina småskalkar!
Hur har helget varit?!
Själv har den varit alldeles förträfflig. Jag tog mitt sans till fånga & gjorde helgen till en lugnare variant än de två senaste, vilket jag inte ångrade.
I Fredags blev det promenad i villakvarteret där jag bor.
Och det är bara att erkänna. Jag blir lite av en fönstertittare där jag i skydd av mörkret strosar gata upp och ner i jakt på kalorierna. Ibland slår jag riktigt av på takten för att se hur fint det lyser där innefrån och vid vissa hus stannar jag liksom upp och önskar för ett kort ögonblick att jag vore adopterad. Men man får ju vad man förtjänar som det så fint heter. Iallafall, man får säga vad man vill men hösten är fasiken min bästa årstid.
Kallt, rått och djävligt. Precis som jag.
I Lördags fick jag besök av frida´t. Hon kände för en minisemester då hennes lägenhet på morgonen hade invaderats av 17 karlar. Det blev hembakt, blektjut och soppa, SOM jag tyckte att jag lyckades med ända framtills jag insåg att jag inte köpt kräftstjärtar och soppan var en kräftsoppa.
Söndagen spenderade jag på stan halvjäktandes efter en liten postlåda. Sedan blev det promenad. Igen.
Verkar som om min kropp bestämt sig att bräcka gert fylkin och robert aschbergs lilla söndagspromenad.
Ni vet vem ni vill skall sprida glans/
h.
hovböld och en gratulation
Mina Klimpar!
Nyss hemkommen från kurs i sthlm kan man man lugnt konstatera att veckan tycks gå i 1090. Så eftersom jag numera inte längre har tid att leva i nuet så har jag bytt livsstrategi lite granna och anammat lite av "det var bättre förr" tänket dvs inget lev i nuet-titta tillbaka på det istället.
Så helt i min nya livsidé så tänkte jag först och främst gratta att vår allas favoritkerstin som (också lyckligtvis även tillvardags är min mor) i torsdags gick över 45 strecket. Grattis!
Sedan kan jag bara konstatera efter kursande i stan att när man blir vuxen, då äter man. Med 3 timmars mellanrum. Minsta lilla överträdelse av tiden och folk börjar titta oroligt på klockan och röra på sig precis som om trädsmaken är så långt gången att den riskerar bli kronisk, likt hovbölden som samtidigt presenteras via powerpoint. Och sedan gillar man att prata om sina barn eller barnbarn eller fadderbarn eller barnbarnsbarn. ja, alla av rasen fotfolk går bra bara man pratar om dem. När sedan en annan försöker klämma in med en lite förtidig fredagsfräckis eller manuverar in samtalet på någonting annats så får man blicken "du vet inte vad du pratar om för du har inga barn" och sedan återgår man till barnpratadet.
Men två bra saker! Jag lyckades bjuda in mig själv till alexandra och emelies mysiga lilla lägenhet mitt i stan! Den är aldrig fel...
Nä men hörrni, nu ska jag jobba. Rasten är slut och jag har en fyrhjuling som vill bli försäkrad.
Ni vet vem ni/
H.
sjöslag
Mina strömstarar!
Helgen är över och vettet tillbaka!
Tack gode gud för måndag. Äntligen tillbaka till rutiner och hyfs. I mina barn- och ungdomsår föraktade jag starkt allt som hade med just detta och fintade mig fint undan det allt som det kom genom livetsgång. Men nu sitter jag här, lite till åren och måste medge att det är rätt skönt när man riktigt rutat in vardagen. Jag gillar att inte bli tagen på sängen...
Men nog om det.
För att inflika er hur det hela slutade i fredags har jag valt en annan väg än ordets. Alltså, istället för att sitta här och tråkförklara hur kvällen utvecklades från en sansad middagsbjudning till något helt annat har jag valt en bild för att illustrera det som skedde.
För hur var det? en bild säger mer än.....
Ni vet vem ni inte vill kölhala/
H.
Konsten att fira av med stil.
Mina småscouter!
Det är finfredag i Göta idag. Solen skiner, alla på jobbet har snofsat till sig, till och med lunchen var lite finare idag(kalvbräss.) Imorse när jag klev in på kontoret glad i hågen så stod där en uppsättning rosor på mitt bord. Hmmm tänkte ja samtidigt som jag kände egot i mig rusade till onåbara höjder.
Sedan insåg jag att det stod en uppsättning på alla mina kollegors bord. Då kände jag plötsligt inte lika utvald längre.
Givetvis var det vår allas och varenda svärmors våta dröm här på jobbet som lite fint igår kväll sprungit runt och lekt blomsterpojke. Ni förstår vi ska bli en man kort och en kvinna mer. Vilket i praktiken innebär en fredagskväll i berusningen och mättnandens tecken. Och avfirningens.
Vidare kommer fredagskvällen leda mot AW och då finns det varken rum för finlir eller elegans. Bara fuldans och odräglighet.
OCH till er som trodde rubriken på detta inlägg skulle generera i en helt annat typ av text- jag är ledsen att jag gjort er besvikna. Det blir ingen fredagsfräckis idag.
Må väl!
Ni vet vem ni sjunga ut med/
h.
Gaaaah.
Mina småkakor!
Jag blir tokig. Jag sitter här och försöker ansöka om visum jag. Men inte pga av tillfällig flykt eller att jag blivit utvisad, utan för att jag som sagt skall till indien om cirkus 2 månader och bli kanelbulle.
Men ni ska veta att det är en djävla procedur. Inte nog med att man ska slänga ut sitt personnummer i cyberrymden, man ska skicka med ett färgfoto också. Och det är där jag sitter lite i skiten kan man säga för;
1. Jag är en "vår", dvs jag passar inte i starka färger.
och
2. Jag har typ bara svart, vitt och grått i min gaderob insåg jag igår när jag omvandlade min bastu till en "Walkis."
Jag menar är man en kontorsråtta så är man.
Så där sket det sig. Funderar på att bjuda på mig själv och lämna in en utvikningsbild. "Kom som du är" liksom.
Ni vet vem ni/
h.
