Läste nyss mitt inlägget under. Insåg att det var ett slående tecken på min hjärnas lekfullhet. Inte ens jag själv fattar vad jag menade. Tror att det kan ha någonting med det faktum att den sida som bilden visar laddade i 3 timmar och 25 sekunder. Och att jag av ren tillfällighet öppnade paint och insåg att ordet paint inte är artsbeteckningen på någon utdöd dinosauriesort.
Nej, jag tror nog bara att det  hela bara var ett rop på hjälp och medgivande från ert håll. Jag ursäktar min otydlighet och den obekväma sits det möjligen försatte er i, för kära läsare korkade är det minsta ni är. Ni läser ju min blogg.






// hanna.

Ja så kan en sammanfatta min helg. Jag har frossat. På alla plan.
Men det är ju och andra sidan lite så jag jobbar här i livet. 
Det har frossats i antal sovtimmar, antal promenader och framförallt har det frossats i snask. Av någon outgrundlig anledning brukar det bli så när vår familj kommer ihop, trots mor´s försök med gurk och morotstavar-
men det är väl nyttigt? Ja om man bortser från den lilla petitessen kallad cream cheese dipp. (vilket jag så här iefterhand kan säga inte alls klår klassikern Holiday.)

Jag har fått presenter också. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillar att få presenter, för det gör jag.
Jag är dock inte lika kräsen som min nu 19-årige broder, han går fortfarande efter hur många presenter han fått. Det är kvantitet istället för kvalitet som gäller.
Vad jag kammade hem i födelsedagspresenter var iallafall 8 muggar av Filippa K, några fantastiska bakdukar som min kära mor roat sig med att i sann panduro anda skrivit uppmaningar som "Mumsfilibabba, smaskens och Gottgotti Gottgott" på. Vet inte om detta var mer sett som ett hån mot mig, då allt som jag bakar aldrig ser ut som i kokböckerna eller smakar som det heller. Jag fick också en topsask (ja en livslevande) och Mormors kalas kaffe passande nog av min gamla mormor. 

Det var min helg, hoppas er var lika svulstig. 
Svulstig....bra ord, det andvänder jag alldeles för lite egentligen. Det får det bli ändring år, svulstig är så det nya Trivsamt.
Ha en fortsatt svulstig kväll hörrni!



hanna.  

jag praktiserade ju i våras (känns mer som ett årtionden sedan) och jag har glömt av att jag fått en del av de jag skrivit.
Och eftersom ni intresserar er så mkt av min enkla person, vilket är så vackert att jag rådnar, så tänker jag helt okritiskt  lägga ut resultaten av min praktiktperiod.

Lyssna och njut!

det var hela 2 dagar sedan jag gjorde någon form av uppdatering här vilket i denna artificiella värld av dagboksgrubbleriers skulle kunna ses som en evighet. Givetvis har det hänt mycket på det vardagliga planet, jag har till exempel äntligen tagit mig i kragen och börjat träna igen, fått lön, och i samma veva utfärdat mogenvarning då jag på lönedagen var på stan och kom hem med....en bordsduk.
Jag har också fått en påringning av min vän christina som meddelat att hon tänker komma och drabba mig ihelgen. Tingsek spelar på Sticky på lördag "Vilket typ är det största som hänt sedan Ulf Malmbergs viktras." Så det ska nog inte missas. Och på tal om artist på scen och dans i publik; på något konstigt sätt lyckades jag också i berusningen av att min käre vän ska komma också lova att vi till nästa sommar ska skrota allt som har med festival att göra. Istället lyckades hon övertala mig till att vi skulle hyra en husvagn och dra till dansbandsveckan i Malung istället. Och detta med mtiveringen att hon skrev på en uppsats om just det ämnet och menade att hon skulle känna sig som en hycklare i resten av hennes liv om hon inte åkte dit. Så nu ska jag dit. Kanske är dax att börja lära sig bugg då.

Kul (!?) grej på jobbet också. Vi har haft en liten "morot." Varje gång vi sålt en försäkring så ska vi ha lagt en flörtkula i en skål, totalt 100 st. För en vecka sedan hade vi kommit upp i 100. Chefen och vi hade sedan innan kommit överens om att när vi fyllt skålen så skulle vi få hitta på något roligt. Snabbare än ett barn skriver önskelista till tomten kom förslagen om Gocart, Chokladprovning, Kaffemaskin....ja ni fattar.
Men tydligen brast kommunikationen någonstans mellan "100 st flörtkulor" och "belöning" för i fredags kommer högsta hönset in i fika rummet: 
"Tadaaa!!!"
"Va?!" säger tre mkt förvånade underhuggare 
"finns det några snälla försäljare här!?"
"mmmmmm, här" säger vi lite förstrött
"va bra här kommer er belöning för flörtisarna iallafall..."
Chefen delar ut tre kuvert till var och en och brister sedan ut innan någon hinner öppna kuvertet:
"Det är biljetter till Lena och Orup på Lisebergshallen!!!! WööWÖÖÖW"
Alla tre ger varanda: oj-tack-men-jag-som-inte-gillar-vare-sig-Lena-eller-Orup-blicken. 
Chefen ser obotligt nöjd ut.
Vi  samlar oss och brister ut i ett:
"Tack så jättemycket!!"







 

hej läskunniga!
vet inte hur det är hos er men i Götet regnar och blåser det värre än värst, med mina knappa stabbiga ben kommer man inte långt idag. Trots detta lyckades jag ta mig till jobbet och hem för att möta upp släkta som kommit för besök.
Det hela handlar om familjen Brodéns, helene (faster) henrik (farbror) och mina två kusiner jennie och julia som kommit till deras favoritsläkting alla kategorier.
Har precis varit nere och lämnat av dem vid spåris och jag måste erkänna att lite nervös blev jag allt, som att lämna ungen första skoldagen. Men jag gav dem en karta där alla spårvagnslinjer har var sin färg. Idiotsäkert.
Bästa ikväll än  så länge  måste ändå vara henrik som innan hittat en värmpump i kungsbacka och åkte och hämtade den själv= ingen frakt. "Det var ett MYCKET bra pris." Den prutgubben:)
Men nu är de på holiday on ice och kommer väl komma hemglidandes vid nio. Undrar vad jag ska göra så länge?
Kolla på bästa programmet just nu förstås, Färjan på kanal 5. Suveränt.

skepp och hoj!
hanna 




  
 

för cirka en timma sedan var jag ute och promenerade i rask takt. Mitt i en upptempolåt får jag för mig att jag ska använda min fingervant-beklädda höger hand till att flytta min mobil från höger till vänster ficka på min munktröja. Och vad händer???????
Jo mobilfanskapet trillar ur han och rakt ned i en vattenpöl, den största på hela gatan naturligvis.
När ska verkligheten börja inse att jag är en rätt reko person som inte behöver utsättas några vardagliga påfrestningar?
Uh, Uh?
Tur för mig och alla er andra att mobilen fortfarande fungerar:)
Nä nu måste jag snabba på här, ska ju på inflyttningsfest. 

Ha en festlig helg hörni!

kräm
hanna.

Idag har jag haft chansen att dö minst tre gånger. Eller ja, jag har råkat ut för tre händelser som  visat mig att jag nog fan lever och är verklig ändå. Inte bara en illusion som jag ibland, när jag blir lätt vardagsfilosofisk, intalar mig själv vara.
Idag fick vi 1 av de 3 bilar som jobbet beställt. Den skulle  i sin tur levereras till kåren på Chalmers, de ska nämligen använda den i reklamsyfte för vår räkning. 
Min chef kommer inflåsandes i fikarummet och nästan skriker fram att nu är det brått eftersom vi ska lämna bilen om 15 min och vi har inte hämtat den ännu. "Du, kommer med mig" slängde hon hafsigt ur sig till mig, "jag släpper av dig på lackeringen så får du köra bilen in till stan." "Piece of as, det ska man väl kunna greja" tänkte jag.
Det var bara en liten petitess isammahanget som jag glömde göra min egen person påmind om, jag har aldrig har kört i Götet förut, så resan hem kan ni kanske räkna ut själva hur den gick. 

Aja, väl tillbaka på kontoret hämtade jag upp min chef och en annan kollega. Jag och chefen hamnade i den nya bilen, till mitt stora förtret visade det sig. Chefen är inte bara smart, vältalig och allmänt trevlig- hon kör som en mix mellan kids on crack och Colin McRae. 
Att tillägga i sammahanget är att hon "aldrig hade åkt i en sån här söt bil" vilket innebar att hon gav sig på inställningarna på sätet, kollade alla "gulliga detaljer" och reglerade värmen. och detta allt på samma gång. 
Det här med att kvinnor kan göra flera saker samtidigt, vem i slottskogen var det som kom på det?En idiot förmodligen.

Efter avslutat möte m chalmers var det dax för mig och min kollega att ta chefens bil och glida tillbaka till kontoret.
Det blev en "När katten är borta dansar råttorna på bordet"-situation. Bland annat åkte vi förbi götaplatsen och poseidon där en grupp om ca 52 japaner (dresscode:svart kostym, vit skjorta och röd slips) exponerade den stackars statyn likt jenna jameson med sina kameror. Då får min galenpanna till kollega för sig att han ska ge dem ett fint minne från sverige. Han tutar och trycker på spolarvätskan och vindrutetorkarna för att påkalla deras uppmärksamhet, sen sätter han igång och kör "Silviavinken," ni vet kupad hand och rullande handrörelse. Jag såg inte så mycket av deras reaktion, jag var för upptagen med att lukta på gummimattan men jag tror de gillade det. Han sa att de log iallafall.
Det finns allt lite av en Bridget Jones i honom. Han tänker inte först, han hinner inte ens få ett infall, han gör det bara av ren reflex.

Nåväl idag höll jag alltså på och dö, tre gånger.
Så här i efterhand vet jag inte vad som var det  värsta sättet att dö av , genom krock, för att man skäms eller av ett skrattanfall. Det lämnar jag åt er.

Snipp snapp snorum//
hännie.

..är familjefrid. Eller ja, det är tanken som räknas!
Mamma Kerstin , Pappa Mats och Fredrik har varit hos mig ihelgen. Och om vi har tillbringat tid tillsammans!
I fredags var vi i Ullared, vilket är en upplevelse för sig.
Mor var i vanlig ordning så där otäckt förberedd som bara hon kan. Till exempel så vecklade hon upp denna lugnan ro i bilen:

med matchande inköpslista där hon skrivit ned namn och vad var och en behövde köpa.
Det är verkligen ingen som tar henne i planerande,jag har själv bevittnat henne får ned en bålskål i ett utrymme inte större än en äggkopp i diskmaskinen. Där ligger jag i lä.
Så jag och andra sidan kände att jag skulle köra på "Skapa begäret efter vad jag ser i hyllorna" vilket är mer katastrofalt ur en ekonomisk synpunkt men en mer hardcore way of living så att säga. 

På lördagen blev det shopping i Götets inre regioner. Lördagens skörd, som jag är sjukt nöjd med :
  


Vi har också hunnit med ett besök på IKEA, ICA och ätit choklad till bristningsgränsen. Detta har resulterat i; flådig lya, fullt kylskåp och ett vad med mig själv om att nu jäklar skall the lovehandles bli ett minne blott.

Til we meet again!
hannie.

hola amigos/amigas!
donde esta?...

..Ja och det var nog ungefär det jag kommer ihåg från 2 års studier i spanska.
Pinsamt men ytterst sant.
Men här ska inte jag sitta och ytterligare  spä på min bristande insatthet i främmande språk, jag tänkte prata om vad jag har gjort idag. Kul för er!
Imorses måste jag varit trött, eller också hade vatten från min morgondusch runnit in i örat och in i hjärnan, för jag lyckades med den ädla konsten att låsa mig ute. Det ligger bra i mun när man säger att man bor i en kulturmärkt kåk men precis som vilken plastflamingo som helst så handlar det mer om en kitsch situation. Ser bättre ut än vad det är.
Min dörr låser sig nämligen av sig självt.Lyxigt kan tyckas, lite så där matrixinspirerat, men tro mig det är inte Kul.
Den 25:e, löningsdag och Gud visar än en gång att min person inte är mycket att skryta om.
Men som tur var har min oerhört kloka hyresvärd gjort en kopia till sig själv utan min vetskap. En del kanske skulle tycka att det var lite varning på det men inte jag, jag älskar´na! 
Jag har idag också hunnit med att skaffa en ny kompis också, Danne. Han är en Dymo, en appat som man kan göra textremsor med sitt namn på med. Fullständigt onödig och helt underbar, jag började fort att missbruka. Det hela slutade med att jag gjort klisterremsor med mitt namn i en krokodilram.

Till helgen blir det till att skjuta av, inflyttningsfest i min enkla boning tillsammans med en hel hop av trevliga människor!


antar att det kommer komma ngnslags fotokollage på kända och okända nunor vid nästa inlägg.
Men nu ska jag gå och varva ned, imorrn skall jag tydligen ha "utvecklingssamtal" med chefen min och då kan man ju inte sitta där döfödd.

Adios!
los hanos.

Ibland känns det verkligen som om livet står vid sidan av och bara ser på och tänker "Jaha undrar hur hon ska ta sig ur denna sitsen."

Idag på jobbet pratade jag med en och samma person i 25 min. Ja, du läste rätt, 25 FÖRBANNADE MINUTER.
Eller rättare sagt personen i luren pratade, skällde ut, skojade och grät medans jag satt  och hörde på.
Ni som känner mig sedan tidigare vet att är det något jag är sjukt bra på så är det att prata. Jag kan prata fort, mycket och jag kan till och med dra mig till minnes att jag ngn gång  yttrat orden: "ställ mig mot en vägg och du ska se att nog fan kan jag hålla låda ändå."
Att prata Hööl i hövvet ( Hål i Huvudet) heter det ju men personen som ringde in till kontoret idag var utom denna jord. Han/hon pratade som sagt i 25 minuter nonstop, var otrevlig och jag kan ge mig sjutton på även hade en lightversion av schitzofreni.  Vad kunde jag göra?Jag kopplade vidare till min kollega förstås. Och han satt i 15 min, tills han fick psykbryt och meddelade att om inte personen var god att hålla mun och lyssna på vad han hade att säga så kunde han vända sig någon annanstans. Det gjorde han inte, så han fick lur´n i örat.
 Konstiga typer det finns därute.

En annan dålig sak, min stilige gammelmorfar gick bort igår. Tredje dödsfallet på ett halvår, fyra om man räknar  med alla varelser. Jag pallar inte mer. Nu får ni sluta upp och avlida hörni!! Kalla mig självisk men jag behöver ha kvar er alla kvar många många år till.

Men för att gå till något roligare, imorrn blir det en fantastik trio, malin, viktor och jag som ska till Liseberg. Körv vad vi ska åka och äta sockervadd och ingen skall agera bänkvärmare. ingen. Sedan blir det födelsedagskalas på kvällen och på söndag har jag lyckats lova Akay att vi ska ta en promenad igen. Får se hur det blir med det.

hannie.

Ps. Glöm nu allihop inte för bövelen att det den 27:e är det infllyttningspartay at casa de Öberg. För att förboka en privat visning eller stå på VIP listan, slå mig en ring.

Ps 2. Jag kom inte undan, i lördagens GP kommer min bild finnas med. KUL.