live from Goa...
Eftersom jag har, som ni kanske kan forutspa, sa ar vi lite upptagna med...absolut ingenting.
Har precis dragit i oss drinkar och friterad banan och sitter har nu lite sa dar halvags in i salongen pa ett internetcafe. Ville bara saga att vi mar bra och har det kalas. Hotellet ar kanoners! de som jobbar dar kanner numera igen oss sa vi behover inte langre be om nyckeln. Och de rostar mackor enbart for var skull. sa vi blir val behandlade.... Imorrn skall jag farsoka mig pa att ge mig ut i trafiken m emma pa moped. I vanstertrafik.
Har jag inte dott innan kommer jag gora t imorrn...
Pa aterseende!
Ni vet vem ni...
H och E
ses v.50!!
nedräkning
Mina jalapenos!
Först och främst: Tack till er alla för finfina/fulsnygga gratulationer i torsdags! Det är fint att ni tycker om mig så mycket, vilket man i och för sig kan förstå.
Annars sitter jag här som ett spädbarn. Nyvaccinerad mot svinis, färdigväxlad och bara räknar dagarna. I söndags hade jag emma pemma över på en sliipöver och ni kan ju kanske gissa samtalsämnet. Där satt vi över en kopp the och räknade valörer, vilket gjorde att det kändes lite mer som om vi faktiskt snart skall åka. Vi gick också igenom det obligatoriska: vad ska vi köpa på taxfreen? En stor pöse gött blir det nog för min del. Speciellt när bolaget vi flyger med till indien är tyskt, och det vet ju varenda kotte att tysk mat smakar folie.
Annars händer det inte mycket i veckan. Jag skall fotograferas på torsdag. Inför kommande reklamkampanj. 40 spårvagnar klädda med mitt tryne.
Vet inte om jag skall skratta eller ni gråta.
Anyway!
Eftersom vi liksom dödade backpackertanken samma sekund som vi fick bekräftelse på att vårt hotell var bokat,
så kommer jag förmodligen lyckas lägga upp några goa, (ha ha goa) , bilder under resans gång.
Om inte så kör jag ett titta-vad-roligt-vi-har-haft-på-vår-semester och se-hur-snygga-och-fräscha-vi-är maraton när jag är tillbaka.
Ni vet vems paraplydrink ni skulle vilja vara/
h.
fryslök.
Mina palle kulingar!
Alltså, i konstant 1 veckas tid har jag mer eller mindre gått runt och frusit som en säl utan späck. Hemma har jag gått och fått en djupare relation till min riskudde. Ja, jag fann mig själv t o m gå runt och leta i 20 minuter efter den igår och samtidigt uppfostrande förklarande för den väl kom fram, att man inte uppför sig så.
I Lördags fick jag en vakt att förbarma sig över mig och mina fingrar till den grad att det slutade med att han stod och värmde dem. Sedan försökte han kränga på mig sina "jättevarma, snygga och ovanliga" vantar för 1000 kronor. Mässpris.
Och nu sitter jag här på jobbet med kollegans senaste kreaktion runt halsen och kopp the i näven.
Ja ni hör ju.
Detta konstanta frysande har ju generat i att den framtida resan som numera kan börja skymtas i almenackan mer eller mindre ses som en räddning undan detta ofantliga lidande som jag, och ni får utstå.
Anyway,
Igår var det tårtkalas på jobbet. Tydligen blev vi placerade på första klass av svenskt kvalitets index som det bolag med Svergies nöjdaste kunder. För fjärde året i rad. Alla gick runt som hormonstinna tonårspojkar med tillhörande ryggdunkar och patriotism. Själv fattade jag inte riktigt det stora med det, men tänker ändå att allt som generar tårtor måste ha något gått med sig.
Ni vet vem ni/
h.
släktkalas.
Mina mjölkkor!
Det verkar som ytterligare en vecka i arbetets tecken har tagit slut. Tack god gud för det. Hela veckan har haft tråkstämpeln över sig. Men nu är det äntligen fredag och här sitter jag äckelmätt efter nyss förtärd lunch.
I helgen kommer släktskapet på besök. Det blir en farmor, en farfar, en mormor och 3 st av vargflocken jag växt upp med. Och alltsammans utspelar sig hemma hos mig vilket förmodligen kommer resultera i en fars på charmigt shakespearvis.
Och för att spinna vidare på fars, läste det som blivit utropat som världens roligaste skämt (från Sverige.)Jag har inte bestämt mig om det faktiskt är kul eller om flabbet jag genererade enbart var ett resultat av en viss patriotism så här i götet på gustav adolfsdagen.
Ni vet vem ni vill bjuda upp en kväll på logen/
h.
Veckoslut är början på något spännande.
Det är ju inte annat än att en går till att bli lite bortskämd nu när man befunnit sig i den miljö man en gång för inte så längesedan lämnade för det så kallade Vuxenlivet. Men det har jag inset efter en vecka på vidderna, det kvittar hur vuxen man nu tycker man har gått och blivit (hus, jobb och rödvinsdrickan mitt i veckan,) när man kommer tillbaka till föräldrarhemmet så säger det bara svisch! så är man Hanna 7 år igen.
Och kanske är det som är meningen.
Men under veckan som gått har jag ju faktiskt fått lite gjort också. Det har blivit både jobb, fikor, umgänge. Ja, jag har till och med hunnit med att oralt tillsätta lite döda kolerabakterier till min kropp. Så nu sitter la jag här och klappar mig på magen a la don king style och mår efter omständigheterna ljuvligt.
Ni vet vems hand ni famlar efter i stormen/
H.
