.


Mina kan jangs!

Sen i torsdags eftermiddag har det varit synd om mig. Djävligt synd.
Jag tror att jag gått igenom alla stadier. Förnekelse, konstanterade, tycka-synd-om-mig-själv, förnekelse och total egoism.
Ja, jag blir nästan rädd för mig själv men det är klart, det tar på en att sova sittandes.
Och nu går jag runt med en retsticka i halsen också.

Ni vet vem ni/
h.

Jag vill innerligt och gärna till Pustervik ikväll.

Eftersom jag lovat att jag skall uppdatera mer på bloggen men lider av skrivkramp och idétorka så kör jag på en liten teaser från i somras. 
2 st Enestig och 1 Lundin.
Släng på lite hissmusik så skulle det kunna bli en schysst övergång till nästa inlägg.