lever och frodas.
Mina pärlor i kvadrat!
2 veckor in i semester och en måste ju säga att det är med betald semester genererar att en ser livet lite mer från den ljusa sidan. Vardagen ler mot mig och alla mina upptåg.
Jag har sedan vi hördes av varit i Smögen och återupplevt gamla fjortisminnen. Det blev både maskinenspelning, poliseskort, skärsår, snoddgratismat och ett och ett annat cliffhang. Roligt, men kändes rätt skönt att få återkomma hem till den bördiga slätten igen.
Jag har seglat för första gången också, med Enestigs. En far och en dotter. Kul med föräldrar som väljer att umågs med sina barn under semester och inte åker till Åland och gottar sig istället. Nej, nu ska jag inte vara sån. Jag fick ju faktiskt Caprinha på tub. Ja, på tub.
Så inget ont om päronen. De har jag förresten tillbringat större tiden med idag. Resultat: en retroguldklocka från det glada 80 talet, 500 days of summer (film) och en djävulskt snygg tischa från ica maxi. Ja, du hörde rätt, ica maxi.
Ja det var väl det. Och nu blir det avrundning med käk hos familjen Johansson. Ja du hör.
Ni vet vem ni/
h.
Tid för odräglighet.
Halvlek.
Mina snusmumrikar!
Halva veckan har gått och nu börjar jag komma i semesterspirit.
Nedräkning
Ny vecka slänger sig över oss som ett kvart i tre ragg en lördag i Juni.
Och nu börjar jag se ljuset i tunneln.
Sista veckan, sedan blir det 4 veckors betalt tidsfördriv där min plan är att vara ödmjukt odräglig. Inplanerat så här i förväg är en tripp till smögen. Får se vad som kan tänkas komma sedan, en vill ju inte ta ut sig för mycket så att säga.
Tropisk natt var det i natt. Och raveparty var det när vi skulle sola igår. En får säga vad en vill men det är på Hinsholmen allt händer.
Och eftersom ni glädjer er lika mycket som jag över min semester kör vi en teaser:
Ni vet vem ni/
h.
Alla barnen fick åka till Marstrand utom Hanna, hon fick stanna.
Helvete.
Här sitter man på kontoret. Likt ett adoptivbarn som aldrig blir valt.
Resten av kontoret, vad gör de? De drar till Marstrand för segling. "Representationsresa."
Tjäna.
Fast vad är en kappsegling i Marstrand när det finns en kvarglömt gräddtårtebit i kylen. Egentligen.
Ni vet vem ni bör tycka synd om i det här läget/
h.
Konsten att vara disträ och ta med sig jobbet hem.
Vecka 27:s största bravad är inte det faktum att Spanien tog sig till final igår, nej.
Vecka 27 s största bravad är att min kollega lyckades åka hela vägen hem med vårt headset i modernt snitt på skalpen. Igen.
Han tangerar alltså bedriften från v.26 plus att han lyckades (på engelska) prata sig ur en straffavgift från en av västtrafiks kontrollanter.
Inte annat att man blir lite av en Nelsonkaraktär och påpekar i varannan mening hans vilja att plocka med som jobbet hem.
Ni vet vem ni/
h.
onsdalana mitt i veckan
Wollibollie mina snetofsar!
Efter en helgs uppehälle i metropolen Lid så är jag återigen tillbaka i götet.
Brunare än någonsin.
Egentligen tycker jag väl det här med solning och pressande inte är min grej men eftersom vi utropat en "försten till mulatt"-tävling här på jobbet så har jag fått börja engagera mig. För är det någon tävling som jag känner att jag går in i med en smula chans så är det ändå en soltävling.
Och det kan jag tacka tattargenen jag ärvt av far och gammelmorfar.
Ha, apropå min gammelmorfar. Honom skulle ni träffat! Han var råsosse, hatade allt som USA tog i och stog för vilket givetvis slog tillbaka mot honom iform av hans födelsedag som infann sig den 4 juli. Så vi brukade alltid sjunga den amerikanska nationalsången för honom istället för "ja må han...".
Ha ha, anyway!
Annars leker livet likt grodynglen i den stilla pölen. Jag räknar ned dagarna tills jag lämnar jobbet och går bananas under 4 veckors semester. Nu börjar jag inse varför semestern är så helig för oss svenskar. Helvete vad trött jag är på att jobba!
Men medans jag räknar ned fördriver jag tiden med nya upplevelser. Som tillexempel äta sushi från löpande band. Eller prova ny bikini och inse det faktum att man inte sett sin kropp i starkt lysrörsljus sedan förra sommaren.
Ni vet vem ni/
h.
