Det här fick jag på mailen igår. Vi (på pratiken) har den senaste tiden diskuterat mycket kring att söka jobb, hur svårt det är och jobbigt när man bara får ett "nej tyvärr har tjänsten redan tillsats." Eftersom jag förmodligen snart kommer att hamna i det träsket så har det blivit mycket diskuterande kring det och när jag satt på mitt kontor så kom det över mig ytterligare en gång till. Men som en skänk från ovan, eller ja iallafall från 50 meters avstånd, så vips! pep det till i datorn. Jag fick ett mail innehållande nedanstående. Det tar lite tid att läsa igenom med det är det väl värt!

En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor tom syltburk och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande.
Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen. Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JAA....

Då plockar professorn fram ett glas öl och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt.
De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna. Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller i livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.
En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. - Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en öl!

Naaaaaa den Sötnöten!

nu får jag allt skärpa mig, vilken slacker jag blivit! Men mycket händer inte nuför tiden, dagarna går och snart är min praktiktid slut. Ska bli skönt, att få slappa sådär som bara en KSM:are kan. Känns ju extra bra att valborg är på intåg och bidrar ytterligare till break av ledighet. 
Helgen som varit har bjudit på diverse komplott alltfrån utgång till storkok. Och jag har fått det dementerat som jag tidigare anat. Jag är en fena på att slinga hår. Mor om du läser- jag slår dig i hästlängder. 
Det var i fredags at malin och viktors crib. Det var jag, malin och ett paket blonderingsmedel. Och jag måste erkänna, jag var lite tveksam. Inte minst över att det innan bjöds på vin, kanske inte det mest givna dryckesvalet när man ska färga hår. Men det var bara på med Motown skivan och vips var vi igång. Och detta hör till saken, jag har alltid fått hör  "vill man bli fin får man lida pin" när slingblondering har utförts på min arma skalle och jag sitter och skriker som om det gällde livet. Malin däremot menade att hon aldrig varit med om att det inte gjort så ont och detfortfarande blivit bra. Något att tänka på Mor. Börjar fundera på om att det onda jag får utså varje gång vi slingar mig bottnar i någonslags variant på It´s pay back...

Aja perfa blev det. Å kul hade vi i lördags när jag, malin och malins ditills för oss okända studiekamrater i navigationsteknik röjde en sväng på Hugos. Vi lyckades bland annat reta upp, eller ja malin, ett gäng tragiska Vita hästen- (lillebrorsan till Linköpingshockey klubb) anhängare, bli ansatta av den värmedipå som alla kroppar inne på Hugos bildade på dansgolvet, agera pingisbollar i folkhavet, få gratis öl, inte stå i kö på tjejtoan! och naturligtvis hinna med att riva av en och annan kebabdans. 
Igår var det promenerande och träning som var på tapeten. 

Insåg just nu hur sjukt tråkigt det är med en blogg utan bilder. Och eftersom jag har en digitalkamera som jag aldrig använder så tog jag tillfället i kragen och googlade Hanna. Man får man då upp? ...



...En obegriplig orienteringskarta i naturliga färger. såklart.

Frid i hemmen!
hanna
 

Tjenamoss allesammans!
Som den egoist jag är var jag nyss inne på min bloggöversikt för att se hur många "unika besökare"* jag har på denna fullkomligt geniala blogg. Ni kanske anar i valet av ord frö att beskriva bloggen så hade jag en del förväntningar. Resultat: 20st. Jag är nöjd. Jag hade nog mer gissat på att det var typ 4. Och att dessa var; Mor´n min som jag är dålig att ringa till, kusinen Sara som borde läsa eftersom jag anser att det är hennes plikt som kusin till vederbörande, Mattilainen som jag starkt funderar på att skicka på bloggkurs då hennes uppdatering av hennes egen blogg är lika med noll. Emma pemma hon som verkar vara den enda som engagerar sig och flitigt skriver kommentarer, även om det har varit lite dåligt med kanelen på gröten den senaste tiden OCH Meckan på vars blogg jag fortfarande inte har sett röken av min egen ihopknåpade header till, vet inte riktigt hur mitt ego ska tolka det. Förmodligen bättre än vad jag borde. 

Har även ett hum om vilka andra som eventuellt kan intressera er i mina pinsamheter, men ni andra; jag tackar och "trugar mig djupt".

...Och så till den obligatoriska förväntningar/redovisning av helgen.
Idag: Promenad 1 tim och i kombination:
till Öb och köpa billigt tvättmedel. Slinker säker ned ngn mer "bra att ha" pryl.
Imorrn: träning, spendera pengar som jag inte har på mig själv. det gäller ju att UNNA sig.
kvällen bjuder ev häng med Malin som har pojkvänfritt. Viss oro för hus det slutar kan uttryckas.
Söndag: Kolla på repriser av amerikanska sitcons som försöker vara allvarliga och roliga på samma gång men misslyckas, laga matlådor och träna.

Fred i hemmet!
hännie

* En undring jag haft ett tag; när blir man unik besökare egentligen? Sker det efter visst antal sidhänvisningar eller baserar det sig om man klär sig lite crazy och är inte en "average kind of guy"

"Jag går i trans!"
Spännande uttryck när man provar Whiskey.

... Idag "äras" Linköpings stad med ett besök av Hans Majonäs Honungen och hans tillika ständigt "I´ll be right behind you darling" drottning salivia. Givetvis har de också med sig sitt entourage bestående av alldeles för många personer som mer eller mindre liknar hovmarskalken i pomperipossa. "A!", "Ba!"
Uppståndelsen är total i den medelstora staden likaså arrangemanget som herrskapet bidrar till. Själv säger jag gäsp och väljer att göra parantes av ovanstående och istället rikta in mig på att gotta mig i min egen glans.

Igår hände det grejjer på praktiken, jag fick en ny plats. I solens ljus. Jag tillhandahöll också ett skrivbord i betydande storlek som jag nu "spritt min skit över" så gått jag kan så det inte ser ut som jag gör något under dagarna...
Min numera partner in crime, gulascha fixade och trixade ihop det medans jag sorterade gem i storlek och kulör. på det hela taget en inspirerande eftermiddag.
Sedan fick jag på bussen till Lnkps station också dementerat det jag tidigare anat: kombinationen tonåringar vs pensionärer med en touch av en småbarnsföräldrer går inte lika fint hand i hand på led som dagisbarnen. Som att mixa "Dagens Outfit," "Bilbingo" och  tidningen "Mama." Århundradets skrattanfall infann sig hos mig och en av hyperfeministerna på praktiken. otippat, hon har humor... 
OCH som om detta inte var nog, släng in en dos av tyska tonårsturister så har du 15 minuters pure comedy.

Hepp nu ska jag gå och botanisera i kakburken.
Skepp och stoj!
//
hannie.

...på min mobil. Det var malin. Samt typ 1-2000 krikande 20 plussare som vid tillfället var i Globen för att få lite nostalgiskt skimmer över sig och bli ett pinsamt flickidolsfan. Jag kände genast igen den låt jag bett malin pricka in åt mig. Quit playing games with my heart. Finns det någon annan sång som lika fort tar en tillbaka till tiden där i emelie olssons rum med flätor, ihopknåpade danssteg, sockeplast, tights och mimmitröja. Jag tror´t inte.
 

Japp det gör jag. Kunde när jag tänker efter inte må bättre än vad jag gör nu då min hjärna går runt och bär på vetskapen om att jag är FÄRDIGSTUDERAD om cirkus 2 månader. Fantastiskt! Men fram tills dess ska jag försöka luska ut vad han där uppe hade för plan när han placerade mig på denna jord. Ha! piece of cake.
Vet du vad jag är menad för får du gärna tala om det för mig, så jag vet.

"smörgåstårta är en knepig sak. Man vet att den är god men man har ingen aning om vad den innehåller."

Kramkalas på er allihopa!
hannie.

Någonting alldeles förträffligt humoristiskt utspelade för cirka 3 timmar sedan. Jag har de senaste dagarna liksom levt i en Beck film (en av de bättre versionerna) de senaste dagarna. Konstiga saker har dykt upp till ytan, händelser och berättelser som jag trodde mer eller mindre enbart existerade på vita duken. Mina barndomsdrömmar om att bli den nye Agaton Sax har senast idag ytterligare fått vatten på sin kvarn. Men jag tar det från början..

Senast igår deklarerade jag högt att jag tyckte att tisdagar och torsdagar är så onödiga eftersom man enbart genomlider dem då man vet att de snart tar slut och blir till onsdag (halvägs till helg) eller fredag (helg). Men jag är beredd att ta tillbaka mitt utspel. För Torsdagen vi befinner oss idag har bjudit på värsta vardagsaction.
 
Jag kom till praktiken som vanligt vid halv nio, min handledare undrade då om jag kunde gå till bildarkivet och leta upp en film om "Catalina affären."  Jajjemän sa ja och gick och hämtade den. Sedan gav jag den till till min handledare som satte in VHS kasetten i videospelaren med förhoppning om att kunna titta på vad han trodde var en dokumentär om de flygplan som sköts ned av ryssarna under 50-talet. Men vad han fick se var något helt annat.

Plötslig hör jag bara han brista ut "va fan är det här!?" blir tyst och sedan börja gapskratta. Allt detta inom loppet av 4 sekunder. Därefter ropar han efter mig och en annan av våra kollegor som jag sitter i samma rum som. Vi halvspringer de 5 stegen in i till hans rum och i dörren slås vi båda av ett "men herregud, vad är det där?!"

Det visar sig att dokumentären om "Catalina affären" egentligen mer borde hetat "Katarina affären." För vad som fanns inspelat på bandet var inte plan i luften och dramatisk musik utan PORR. ha ha helt sjukt!

Den amatörproducent av detta band har, vad vi resonerat fram under fikat, förmodligen bestämt sig för att spela över en samhällskritisk dokumentär med lite Hanky Panky och sedan glömt av det och skänkt det till museet.
En inte helt oberoende internutredning i sann Cluedo-anda tillsattes och kom framtill att detta band förmodligen inte var inspelat av någon som jobbar/jobbat här. De av de gamla gardet på museet menade att de inte kände igen handstilen. För att utesluta "ahh visst så säger du bara för att rädda dig själv" så fick alla skriva lite på en lapp så vi kunde jämföra stilen med den som fanns på kasetten. Jag utsågs också som första vittne och fick visa handledaren och 6 mkt roade kollegor platsen för det makabra fyndet och ge en detaljrik återberättning om hur mkt damm som funnits på kasetten. Viktigt för dateringen av bandet. Men vi kom framtill att det förmodligen handlade om en privat "gåva" från någon person. Men trots det lite mindre coola slutet blev ändå summan av denna dag soo far:
 En helt sjukt rolig torsdag!

ta hand om er!
//hanna

Satt och surfade runt lite på Aftonbladets sida och hittade då en artikel som höjde humornivån ytterligare ett steg.
Under rubriken "Vittne pekade ut åhörare i rättsalen" kunde man läsa något som inte ens kan förklaras med hänvising till tillfällig sinnesförvirring. Scenario: En misshandel har ägt rum, målsägande och åtalad med resp försvarare och åklagare finns resp i tingsrätten. Målsägande ska vittna och pekar ut på frågan om vem som vållade personen skada, pekar vittnet ut den åtalade som sitter mittemot. MEN samtidigt pekar personen också ut en av personer som sitter i salen som åhörare!IQ Fiskmås. Och det bästa, platsen där detta utspelar sig är: Taadaa! Lidköping. Kunde man anat., har alltid haft lite misstankar om att det befinner sig en och annan tveksam personlighet i vår kära stad men inte i dessa propotioner!

Så nu tror jag att jag och Lidköping har lyckats matcha min vän Emmas  och Trollhättans bidrag i kategorin "Dagens Pucko." Men jag vill ändå vara så ädel och nämna att paret som gökade fram en vattenläcka på en av Trollhättans nattklubbar var länge ett svårslaget bidrag.
Att observera kära läsare är att denna artikel också publicerades i måndags, den 31 mars, alltså kan alla teorier om att artikeln skulle vara ett April skämt uteslutas.

Ta hand om er!
hanny

Förnyelse. Vad ska det vara bra för?! Har i två dagar nu suttit och varit småsugen på skriva inlägg och kommit på bra grejjer som skett i min omgivning att skriva. Då reser sig blogg.se som värsta berlinmuren skyltandes med värsta "ursäkta röran vi bygger om"-feelingen.

Igår lyckades det på pendel från Linköping nå mina öron några sanningens ord. Som den tjuvlyssnare jag är iaktog jag en monolog av en man som satt snett mittemot mig. Mannen var i 45-50 års åldern med ett fåtal grånande hårstrån som fortfarande lyckats klamra sig fast på den hjässa som åren sakta  börjat omvandla till ett "kalhygge". För att ytterligare späda på hans nalkande putmage som antyddes under dressmantröjan satt mannen och åt glass. Med sig hade han också vad jag tror, hans tonårige son.
Glassen, en Nogger, i kombination med den otroliga vårvärmen vi hade igår var förmodligen de bidragande orsakerna till att mannen blev en aning vardagsfilosofisk.

- Men tänk så här, varje människa består av flera lager. Precis som Noggern här. Den har ett lager för utsidan som mer ytligt riktar in sig på hur den vid första anblicken ska uppfattas och kan uppfattas. Men alla som en gång ätit Nogger vet att lager nummer ett bara är ett tunt och snabbätet skal. Dets enda uppgift egentligen är bara "ett ansikte utåt". Lite som med människor. Men även fast lager 1 inte är så spekatulärt så får du ge den en chans åtminstonde. För om du ger den en chans fortsätter att äta på glassen inser du snart att du kommer till ett annat lager. Nämligen vaniljen. Och det är här det börjar hända grejjer. Vanilj kanske låter och är (mannen hänvisar till "den tyska skiten som säljs på Lidl") ganska osexigt. Man kan till och med som förtärare känna att  det inte är så spännade och man tröttnar.
Men jag tror dock att alla kan skriva under på att man ändå inte får sluta där. För utan vaniljen skulle du aldrig inse hur "jävla göttit" Noggers lager 3 är. Det är först när du kommit fram till lager 3, som du verkligen inser att de andra två lagren har sina fördelar och poänger men att it´s all about the nougatkräm.
Precis så tror jag att det är med Olga*, du är för insnöad på att hennes yttre inte är som någon av de där benranglen som var på teven för någon dag sedan. Men du måste se förbi det. Titta in förbi chokladlagret, förbi vaniljen och rätt in i nougatkrämen. För där tror jag att det finns något oerhört bra.

Detta hörru, detta är ett  av de viktigaste sakerna jag någonsin kommer säga till dig. Så egentligen borde du skriva ned det för du brukar ju ha lite problem med minnet eftersom du glömmer läxor i skolan och så.
 
En liten stunds tystnad

Och du. Säg inget till mamma om att jag ätit glass innan middagen, hon blir så arg på mig då.


Kram/
hannie.

* Olga heter egentligen någonting annat.