G´mates!
Ännu en förträfflig fredag är påbörjat och jag är på ovanligt strålande humör! Ja, jag vaknade till och med innan klockan ringde idag och kostade på mig en microgröt med äpple och kanel. Det gäller att finlira när tillfällen ges.
Och dagen har liksom fortsatt i samma takter och lite senare idag ska jag förgylla en grupp människors vardag med min närvaro på en invigning. Vem vet kanske antar firningen formen av en afterwork i storstaden efter, det verkar luta däråt.
Min helg ser annars ut att bli lika vidöppen som slätta hemma, kanske blir det till att vara trivsam och hjälpa mina nänner malin och viktor när de flyttar på lördag men annars ska det för första gången på länge bli skönt med en toklugn helg. Ni vet äta kex, ost och dricka fulvin. Som sig bör.

Kyss och kläm (den var speciellt för dig pappa, jag vet att du älskar när man säger så)

Hannie.

Hello Children!

Onsdag i idag och jag är helt själv på kontoret.
 Idag skall det kursas det för fulla muggar i hufudstaden för mina kollegors del. Detta har genererat i att de fem i åtta ringde, inte för att kolla hur det går för mig utan för att meddela att frukosten i dag på X2000 består av, citat:
Kaffe (som smakar varm cola)
Fralla (med EN ostbit och EN gurkbit)
"och så hann vi inte köpa någon tidning så nu sitter vi här och lusläser bistromenyn."

- Rätt åt er, glidare svarade jag och meddelade att det idag på kontoret råder en alldeles utmordentligt härlig stämning där det bara är jag som befinner mig än så länge.

Men det här med att åka tåg. Vi och diskuterade fenomenet igår. Att ett dussin personer frivilligt klämmer in sig i en halvstor tågvagn med packning, husdjur, kläder och lemmar. Tur att man kan skylla på att det är miljövänligt, för vette katten om det är speciellt människovänligt. Jag skulle mer se det som ett socialantropologiskt expriment, en korttidsversion av Big Brother.

Men nog om det, idag blir det lunch med en god vän senare ska jag försöka dra mig iväg till gymmet. Sjukt osugen, men väl behövt.

Kämpa på//
hannie.

Ni har all rätt i världen att göra myteri. jag är USEL på att uppdatera det är bara att konstatera. Men mitt liv är inte roligare än så, än en avsaknad av uppdatering. Vilket i och för sig är rätt skönt det också.
Men lite har jag allt hunnit med;  jag har jobbat, jobbat massor, sovit, tränat, hängt med Gais bandyklacken, fikat, drinkminglat, kört vilse, slagit in 6 kg hästgodis i cellofan, varit på kurs, kastat soporna. Ja ni vet, the usual stuff.
Och nu sitter jag här ensam kvar på jobbet och kikar med mina råddjursögon. Som sig bör en tisdag.

Läste förövrigt om kvinnan som växlade till vanliga pengar av svenska Monopolpengar. Det kallar jag kreativitet, ja menar det gäller ju att vara uppfinningsrik mitt i rådande finanskris. Kanske borde gå hem och se över mina tillgångar i spellådan.

Til we meet again!

 



  

Det verkade inte vara många som nappat på min annons om ett kroppsbyte. Fint att alla min läsare trivs så bra med sig själva. Det glädjer mig..

Annars åker jag hem till helgen, Stina´t Enestig fyller år och skall tydligen firas på bästa sätt. Hann ju inte riktigt med att umgås så mycket som jag kanske skulle önskat över jul så vi får göra en reunion till. Ni vet, bota "Hanna-begäret."
Annars flyter livet på bra, på jobbet är det hyper just nu. Finanskris-in my ass, hos oss ökar snarare det lavinartat och jag jobbar över i princip varje dag. Kontoret har bestämt sig för att vara med på en stor hästsportsmässa i Göteborg nu i februari och gissa vem som fått huvudansvaret. Nej inte Anna Skipper. Jag naturligtvis och som amerikanar´n cruisar skall jag försöka glida hem detta schabraket. Så ni kan ju förstå att det inte infinner sig några Thomas Di Leva moments i min vardag just nu. "Jag önskar att jag kunde klona mig" är ett begrepp jag förut snös åt men nu börjar känna inte vore fy skam.

Hepp nu ska jag packa  ner resten i min lilla resväska jag fick av min kära lillebror i julklapp. De kan när de vill.

Behave!

En välhängd kroppshydda säljes.
163 centimeter i manken, grönmjölig ögonfärg och nyss slingblonderat hår får du på köpet.  Du ska inte vara rädd för att "hugga i" där det behövs, ha en lätt ironiskt inställning till det arma objektet  och vara beredd på att du kommer att få kämpa för att komma någon vart i livet. MEN är du beredd att göra dessa undantag kommer du få en förträfflig boning och en trogen kamrat för resten av livet. 
Kort och gott: jag rear ut min kropp. Den har gått och blivit sjuk för andra gången inom 1 vecka. Kan också tänka mig att låna ut den på foder, eller byta med någon annan, vad som helst bara jag blir av med skiten.
Du kan nå mig genom att skriva ett inlägg här på bloggen. Först till kvarn gäller.

de som känner mig och hälsar på mig lite artigt ibland, vet att jag HATAR allt som har med kändisar i situationer-som-vi-inte-sett-dem-tidigare-program. Men jag har blivit övertalad att i afton inviga min vän micaelas totalstylade lilla etta med just det- let´s dance.
Erbjudandet om trivsel i afton kom igår och genast kände jag mig oerhört  IQmässigt nedvärderad när jag ytterade orden "Ahh let´s dance, det tittar jag inte på." Eftersom micaela är en person som inte tar ett nej speciellt bra, underströk hon varje tugga av den indiska maten med "Åh såsen känns som sammet mot min tunga" och "mina smaklökar dansar tango i munnen på mig" ända fram tills jag hade gått från ett klart NEJ! till ett "jo men alla förtjänar ju en chans." 
Fast det är klart min favorit ska ju vara med. Karl´n som aldrig skulle ursäkta sin egen person- Carl Jan Granqvist. 
Så vad är det man säger; Chips och Dipp och jag är din.


Gull

Mina förtroendevalda!
Jag ber om tusengångersmiljonerskubikmeter om ursäkt. Jag är ett skämt. På uppdatera alltså, låt oss inte tro något annat. Men naturligtvis finns det en andledning/bortförklaring. Jag har varit sjuk, influensasjuk med en släng öroninflammation. "Men öroninflammation har man ju bara när man är barn" fick jag förklarat av mig i på Jouren på Lidköpingslasarett. "Ja det är ju det är jag är, bara barnet" svarade jag ihopp om att vinna lite favoritpoäng och komma före i kön in till farbror doktorn. Det gick sådär. 
Så det nya året ringdes in i min flanellbeklädda säng,med ånger och stort misstro till den nya året. Men som vanligt har jag haft fel. Det nya året har inte alls varit fyskam, än så länge. 

Jag är numera på plats i Götheborg och har lovat mig själv att ta tag i mitt liv. Med början i skafferi´t. Och sedan träning, när örat bjuder till. 

På fredag ska det tydligen ske någonform av kickoff med jobbet. Det blir endagarstur till Köpenhamn. Är nog säkrast så.
Och vad det verkar som så blir det nog alla tiders om man ska tyda det mail som låg i inboxen imorse, som innehöll ord som avnjuta, old english breakfast  och kvällen kommer att gå i gemytlighetens tecken. Ja, ni hör ju.

Idag förresten erhöll jag ett oerhört trevligt telefonsamtal. Det var min partner in crime Emma, tydligen hade hon hört mig i samtal med Ernst Billgren. Va? svarade jag. "Ja, ratta in P3 Morgonpasset, hon låter precis som du och hon heter Tadaa! Hanna." Jag är beredd att hålla med, hon var lik. Men kalla mig galen men jag skulle fortfarande vilja påstå att jag är one of a kind. 

Nä nu har jag lite att stå i här, jag ska gå och inskaffa some balls. Meatballs. Till lunch.
Har ni vägarna förbi vet ni vem ni ska ringa.

Tjingeling dingding//

hanna.