Till och börja med vill jag vända mig till dig, kära läsares, och be dig att tycka synd om min arma lilla varelse. Jag har nämligen kanat in i halsflussfacket. Med detta i bakhuvudet vill jag därför än en gång göra ett försök till att bortförklara den bristande uppdateringen av mitt organiserande ordbajs här på bloggen. Hoppas du kan förlåta denna bleka, späda skepnaden med blondt hårsvall som just nu sitter och beklagar sig. För det finns INGEN i hela världen som det är så synd om som mig just nu. Men, tänker du, de stackars barnen i Sudan eller kvinnorna i Rìo då?glöm dem är det någon som skulle behöva en miljon eller sju i bidrag så är det jag.

Men nu tänkte jag redovisa lite från tidigare förra och början av veckans hädelser. Om basseluskerna inte har letat sig upp till min hjärna och belägrat denna (Vid närmare eftertanke är detta inte speciellt troligt eftersom innehållet i den är mer eller mindre blysamt.) Men men nu ska vi inte tala om mina minimala chanser vid ett mensa test, nä vi tar det från början.
Dagen då bönerna till vädergudarna är som flest, Midsommar var som jag förutspråkat en blöt, våt, genomdränkt,kall historia. Bäst beskrivning av regnandet och min inställning till det gjordes av Matildan när vi talades vid på morgonen. "Jag vaknade till vid 05 lite sur och tänkte vem i helvete är det som duschar så gär dags? Sedan efter en stund insåg jag att mitt rum ligger så långt bort ifrån duschen man kan komma i vårt hus."  
Midsommaraftonen i dagsljus är som ett A4 utskrivet två gånger på, oläsligt och ej ihågkombart. Jag tror att det inkluderade en middag med familjen, pappas beklagan över att han skulle sitta i ett förtält i Trollhättan tillsammans med 3 blöta, flämtande hundar. Mammas förklaring till varför det blev som så: "om du och bosse skulle kunna tänka er att att engagera er lite mer i våra aktiviteter så kanske det inte hade blivit tält och stuga byggd för dvärgväxta."
Vid sex var det iallafall dax för mig att bege mig ut till Stenhammar(som är helt jävla omöjligt att hitta i, som ett myrbo) för att starta förtäringen av diverse alkoholhaltiga vätskor. Var en mycket trevlig tillställning och självklart inkluderades diverse fuldanser så som, "kebabdansen,""chickentangon" och "gå ned för trappa-valsen."
Sedan bar det av mot filsbäck och till ett scenario där en större hop av männsikor har samlats till vad som kan kallas, en fest.  Också trevligt, träffade mina gamla vapendragare från mellanstadie tiden som jag inte sett på en herrans massa år , Elin och Amanda, båda mkt fulla i kanelen. Härligt!

Frida, Matilda och Stina har inte sett bättre dagar eller kvällar för den delen heller...

Ett smakprov på en av alla fuldanser som levererades, Sara i en headbanger.

Jag och Stina hade kvällen till ära stans snyggaste jackor, likadana så klart. 

Vid 04 började hanna panna ölberg känna att hon hade putsat sin sista kristall till kronan och bestämde sig för att GÅ hem till Käby, en sträcka på cirka 5 km. urlogiskt..Vägen hem kantades av skogssniglar (trampade på 4 st), grodor och och ett gäng av sommarstugor (varav jag nästan somnade i en, hade skitfina pioner vad skulle jag göra?!) och när jag tillsist kommit fram till metropolen vaknade jag upp ur mitt tunnelseende som jag så där skickligt kopplat på under sträckan. Gick in, tittade om brodern kommit hem, hade han inte. Fick en fundering om jag borde ringa till honom och kolla om han var ok, tänkte: äh, har han kommit dit får han ta sig hem.
Lördagen bestod av sova, bara äta föda innehållande en bakfulls bäste vän, transfetter och våga sig ut för en kort minut för att andas lite syre sedan åter krypa in till soffan
Söndagen är som om jag blivit lobotomerad. Det enda jag minns är att dagen inkl en båt.
I Måndags var det då dags för mig att på allvar inta rollen som kontrorsråtta, en karaktär som jag tror kommer klä mig perfa. Var hurtig och cyklade in till lidköping vid 07.10, kom till jobbet, gick igenom iprincip alla Sveriges försäkringar med Affe (Alf) på morgonen(kände absolut ingen press, nä då..), fikade, lunchade så där vuxet som jag inte alls kan men som jag känner på mig att jag kan lära mig, frankerade och vips så var den arbetsdagens slut. Cyklade hem, trodde jag fått halsbränna visade sig senare under kvällen att så inte var fallet eftersom jag hade typ 39.5 feber, ont i halsen, ont i skinnet och frossa som både räckte och blev över. Och sen dess har jag enbart befunnit mig inomhus vår enkla villa. Skämdes som fan men ringde Alf iallfall. han är nog coolaste människan jag träffat: "Ah men det var ju bra att du blev sjuk nu och inte om två veckor då vi verkligen behöver dig." 
Japp så här sitter jag nu är inne på min tredje sjukdomsdag och situationen blir mer och mer under kontroll (lämnar här en lucka så att du kära läsare nu kan andas ut...)


har planer på att återigen erövra min plats som sommarjobbare brevid Marita på Dina försökringar (ja jag vet astöntigt namn men har liksom inte befogenhet att göra något åt saken.) Det är mitt framtida mål och om gudarna är med mig är det jag som svarar i telefonen den närmsta veckan.
Mot att jag har tagit mig friheten och, skulle inte kalla det snott utan mer lånat på obestämt tid, lite bilder från matildas blogg har jag försatt mig en position som kräver en namndropping av ovanstående.
Matilda
Ålder: Är i den kaxiga åldern av 20
Plats: Lidköping, men befinner sig förmodligen nu på mer nordliga breddgrader.
Hårfärg: Pamela Anderson-blond, men tillskillnad den allmänt mer kända blondinen så är färgen natural.


Ha det gött 
ät en mört (kanske rent av troligt i dessa sommartider..)

Er allas favorit 
hannan.