hej. idag är jag inte något vidare trevlig. idag är en sådan dag som man inte vill träffa mig för första gången och försöka skapa sig en bild av min enkla person, bilden blir inte rättvis för någon av aktörerna. Jag blir inte ofta arg, inte alltför ofta irriterad, men idag verkar det som jag helt enkelt måste ha sovit med fötterna upp och huvudet ner, för än så länge har denna dagen bara erbjudit irritation.
Det började m att jag för andra gången denna månaden vaknade kl 05.30 av den tillsyntes eviga renoveringen av de gamla fabrikslokalerna. Men eftersom jag (kan komma som en chock för vissa) är konflikträdd och inte är den där som släcker ljuslågan med salivindränkta fingrar så gjorde jag ingenting åt saken utan gick istället runt i lgheten och svor åt "de förbannade gästsnickarna, har de inte hört talas om SKÖNHETSSÖMN!." I det nyvakna tillstånd jag då befann mig lyckades jag också slå i min tå (som naturligtvis befinner sig på den fot som jag den senaste veckan har haft ont i) i tröskeln in till badrummet. Resultat: ännu mer självömkan, mer av mitt breda register av svordomar och en stor dos av den klassiska "det finns ingen i hela världen det är mer synd om i denna stund än mig." Nu kanske ni tänker att jag gör mycket Cirkus av litet djurhår men götapetter vad ont det gjorde och i skrivande stund fortfarande gör.
Vidare fortsätter berättelsen med att jag pallrade iväg med mig själv till skolan, älskar att tala om mig själv i tredje person, relativt lugn och harmonisk trots min ganska händelserika morgon.
Kommer fram till skolan och inser fakta: jag har bokat ett studierum från 09.00, 1 timme tidigare än vad som egentligen var beräknat. Det brukar gå bra och har gjort det alla andra gånger jag råkat boka in fel tid (ja det har ju naturligtvis hänt tidigare eftersom jag är en sådan person som aldrig lär av mina misstag.) Men idag hade två personer i årsklasserna över mig occuperat det rum jag trodde jag gjort mig berättigad att besitta över dagen. Båda med var sin laptop, vilket innebar att de inte behövde den dator som annars "bor" i studierummet. Den dator som jag idag faktiskt behövde ha. Så jag säger, innan jag inser fakta, att jag har bokat rummet , att de får vara så goda att lyfta på röven och placera den någon annanstans. Okey, den sista biten tänkte jag bara, bortse från den.
Men nej, "har man bokat rum och inte kommer inom 20 minuter efter det man bokat så är det fritt fram för vem som helst, " säger den ena kvinnan. (Och för alla undrande KSM:are -Nej, det var inte "batikkvinnan," hon är i detta fallet helt oskyldig.) Åter till historien, den djuriska/Ally McBeanistiska sidan av mig själv målar upp en bild där jag iförd ett par enorma boxarhandskar slår kvinnan i fråga, men den vanliga konflikrädda hanna säger ok och traskar irriterad därifrån. Beklagar mig lite för min uppsatskompis Emily, som inte alls förstår irritationen över det hela men som ändå kan förstå varför jag är irriterad (Ok du har en "vakna på fel sida av sängen" dag.)
Tillråga på allt är jag också irriterad på mig själv för att jag är irriterad, även om det nu har lugnat ned sig lite sin 10 tiden imorse. Jag menar jag är ju inte den som är långsynt...
Det verkar helt enkelt som om att det idag är den dag på året som brukar komma med jämna mellanrum där ingenting tycks fungera eller är som vanligt. Inte ens skabbkaffet på ICA smakade sitt vanliga jag.
Frågan är om det trots det kämpiga med att gå smått irriterad en dag ändå leder till att man reflekterar lite mer kring sin vardag och hur den ser ut. Kanske behöver man gå och störa sig över småsaker en hel dag för att kunna se det som kanske inte är så bra och det som faktiskt är helt ok.
Skitsamma, nu ska vi snöa in oss i vardagsfilosofins värld, det skulle resultera i en hel roman. Jag tror att min poäng här iallafall sammanfattningsvis är att man behöver ha en dålig dag för att uppskatta alla andra dagar. (OBS-klyschvarning!)
Hur som helst nu ska jag svarva ned till classe ohlson och inhandla lite batterier och halogenlampor och vara sådär mogen och vuxen som bara jag kan.
Smell you later!

hannan.