Någonting alldeles förträffligt humoristiskt utspelade för cirka 3 timmar sedan. Jag har de senaste dagarna liksom levt i en Beck film (en av de bättre versionerna) de senaste dagarna. Konstiga saker har dykt upp till ytan, händelser och berättelser som jag trodde mer eller mindre enbart existerade på vita duken. Mina barndomsdrömmar om att bli den nye Agaton Sax har senast idag ytterligare fått vatten på sin kvarn. Men jag tar det från början..

Senast igår deklarerade jag högt att jag tyckte att tisdagar och torsdagar är så onödiga eftersom man enbart genomlider dem då man vet att de snart tar slut och blir till onsdag (halvägs till helg) eller fredag (helg). Men jag är beredd att ta tillbaka mitt utspel. För Torsdagen vi befinner oss idag har bjudit på värsta vardagsaction.
 
Jag kom till praktiken som vanligt vid halv nio, min handledare undrade då om jag kunde gå till bildarkivet och leta upp en film om "Catalina affären."  Jajjemän sa ja och gick och hämtade den. Sedan gav jag den till till min handledare som satte in VHS kasetten i videospelaren med förhoppning om att kunna titta på vad han trodde var en dokumentär om de flygplan som sköts ned av ryssarna under 50-talet. Men vad han fick se var något helt annat.

Plötslig hör jag bara han brista ut "va fan är det här!?" blir tyst och sedan börja gapskratta. Allt detta inom loppet av 4 sekunder. Därefter ropar han efter mig och en annan av våra kollegor som jag sitter i samma rum som. Vi halvspringer de 5 stegen in i till hans rum och i dörren slås vi båda av ett "men herregud, vad är det där?!"

Det visar sig att dokumentären om "Catalina affären" egentligen mer borde hetat "Katarina affären." För vad som fanns inspelat på bandet var inte plan i luften och dramatisk musik utan PORR. ha ha helt sjukt!

Den amatörproducent av detta band har, vad vi resonerat fram under fikat, förmodligen bestämt sig för att spela över en samhällskritisk dokumentär med lite Hanky Panky och sedan glömt av det och skänkt det till museet.
En inte helt oberoende internutredning i sann Cluedo-anda tillsattes och kom framtill att detta band förmodligen inte var inspelat av någon som jobbar/jobbat här. De av de gamla gardet på museet menade att de inte kände igen handstilen. För att utesluta "ahh visst så säger du bara för att rädda dig själv" så fick alla skriva lite på en lapp så vi kunde jämföra stilen med den som fanns på kasetten. Jag utsågs också som första vittne och fick visa handledaren och 6 mkt roade kollegor platsen för det makabra fyndet och ge en detaljrik återberättning om hur mkt damm som funnits på kasetten. Viktigt för dateringen av bandet. Men vi kom framtill att det förmodligen handlade om en privat "gåva" från någon person. Men trots det lite mindre coola slutet blev ändå summan av denna dag soo far:
 En helt sjukt rolig torsdag!

ta hand om er!
//hanna