Med en tristess som bara en sån som Jonas Gardell kan tackla

Det pågår ett skådespel utan dess like utanför mitt kontorsfönster idag. Årets i särklass blåsigaste dag har infunnit sig och då har Mor Skata (och då menar jag naturligtvis en fågel) bestämt sig att idag ska kidsen lära sig flyga. 
Det ser sjukt kul ut, jag blir nästan lite sugen själv att testa. De far åt alla håll och har precis lika lite självkontroll som en 40 plussare som vart i bag in boxen. Ja självinsinkt med för den delen.

Annars händer det inte så mycket, gårdagens (och ja dagens också för den delen) evighetslånga oväder har resulterat i extrem tristess hos vederbörande. Det började igår, och har fortsatt in till idag, vet inte vad jag ska göra med mig själv. Det är nästan pinsamt att man inte kan underhålla sig själv längre. Jag menar, när en var liten fanns inte tristess. Då fanns Penntroll. Men att börja rota fram gamla penntroll i förrådet känns ju varken särskilt vuxet, givande eller naturligt. Det skulle heller inte vara speciellt barnsligt och därmed lite "nostalgiskt", bara en smula tragiskt. Eller?
 "Om du inte har något att göra kan du väl ställa en skål vid braskaminen, det regnar in" svarade mor kolugnt igår mitt under pågående storm. Okey tänkte jag.Så gjorde jag det, tog 5 sek. Boring.
Det måste vara det totala misslyckandet, att man inte ens kan bota ens egen tristess. "Har man inte tråkig, kan man aldrig ha roligt" som min kloka mormor en gång sa till mig när blivit påtvingad någonslags hushållssyssla. Jävligt sant.
Så därför har jag idag modifierat min rådande tristess till en ny hobby; Fågelskådning. Billigt, fullständigt hjärndödande som inte genererar i någon bakfylla. Kan inte bättre.
Har ni också några egna tips på hur man sysselsätter sig en dag som denna?tipsa gärna.

Håll i er!
hannie.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0