..och är helt uppslukad av mig själv! Nä bara sköja.
Hur är det därute i vårt avlånga land???????????

Hur är det själv?
Jo tackar som frågar! Jag mår som en löksylt i sitt spad, jag trivs som min goda vän fanny och jag brukar säga till varann när vi finner oss i varandras sällskap.
På tal om Fanny, hon fyllde år. I lördags 22 år närmare bestämt. Tänk vad de små liven växer fort, jag blir alldeles pipig.
Födelsedagen firades såklart med en obligatorisk get together- tillställning av den allra trevligaste sorten.
Vi var ett gäng, som mös, drack och åt lussebullar stora som ett par dojjor i storlek 45.

Sedan var det dags att åka till stan. Med Spåris 11. Men till vårt förtret så blev vi ståendes i ca 15 minuter pga av chafförsbyte. Detta fick min argumentationsfanatiker till vän att tända till, precis så mycket som det kan bli när saker och ting inte alltid går vägen. Ja, hon blev till och med så upprörd att hon med bestämdhet ställde sig upp och började kliva mot utgången. Men tjii fick hon, vem kommer inte där och möter den 1,68 cm långa brunetten med rosenkinder om inte chafförn. Så efter en sekund kommer hon tillbaka till oss kvarvarande, men med äran i behåll....Fana håller fanan högt! (Ja hon kallas så, Fana.)
Sedan blev det : Bomchakalak- Sticky...otippat.

Sedan dess har veckan rullat på. På jobbet har jag fått en praktikant på halsen, 15 år och hungrig efter kunskap. Jag känner ett oerhört ansvar gentemot det lilla livet, jag har ju själv varit där nyss.
Så jag har bara satt honom på hedersvärda sysslor. Min kollega försökte dock att locka till sig en kopp kaffe. Men se då sa jag till och höll en utläggning om mina egna erfarenheter som praktikant respektive sommarjobbare. Då fick han så han teg....

Idag fyller ytterligare en kär gammal vän år. Malin Larsudd blir tjugotre. The big two-three.
 GrAtTiS!!! säger jag i ett förhöjt tonläge och bidrar med en bild från i somras:



klartslut varulvstjut.
hanna.

Ps. Jag har bestämt mig vart jag ska åka nu. Det blir Taadaaa! Örebro. Till min kära kusin Sara, hennes hund jamie och detta med mamma och Britt (Saras mamma.) Det blev först till kvarn metodiken i allafall som användes vid urvalet. 
Till er andras tröst, matilda, emma och sandra kan jag bara säga: året har  365 dagar. Vi hörs.