Hit med kardan

Hej det är jag igen. ja, hanna alltså. och vare sig i vill eller inte så tänker jag med följande meningar diskutera lite med mig själv. Ni vet, sådär på tu man hand som man aldrig gör numera. Så vill ni inte veta av något dravel så tycker jag att det  är dax att korka igen gluggarna nu.
Det är så nämligen att jag i och med mitt jobb kommer i kontakt med mycket nävar. Ja ni hörde rätt, händer, kardor, nävar, fingerbeklädda flator av den anatomiska sorten.
Och vad vill du ha sagt med det?
Jo jag har länge funderat över det här med folks självförtoende (eller självsäkerhetskänsla som min mormor envisas med att kalla det.) En del har det alldeles för lite, en del alldeles lagom och en del alldeles för mycket. Och det är fan inte lätt att vara veta när man har precis rätt dos. Vissa menar att du ska ta för dig, andra: tona ner dig, göra ditt, göra datt yadda yadda yadda. Och kalla mig craaazyyy men jag skulle vilja säga att ta i hand med en människa säger mycket om en människas syn på sig själv. 

Idag kom det en man som skulle ha möte med min chef och eftersom jag är så äckligt serviceminded  (jag andas, äter och kissar service numer) så tog jag i hand och kommenterade "pissvädret" som sig bör. Inget mer med det, mannen i fråga har möte med bossen min och går sedan sin väg. Lite senare sen kommer chefen till mig med orden: "där låg du på plus. Va?
-Ja han berömde dig, för ditt fasta men vänliga handslag. och att du var mycket trevlig.
-Va? (nr 2)
-Ja det sa jag med, men han sa att det säger väldigt mycket  om personen ifråga.
-Ja det kanske stämmer det. ......

Och nu när jag funderar på det så låg det nog en del hel i vad han sa, ja förutom hans hyllningar till mig, man kan nog få sig en liten bild av hur en människa uppfattar sig själv. och hur hon/han vill uppfattas av andra. Det fick mig fundera hela dagen faktiskt.Sjukt att någon kan sätta griller i huvudet på en.
Ja jag till och med fann mig själv flinandes över sköna situationer och sociala expriment som man skulle kunna genomföra. Även på fikarasten diskuterades det flitigt av detta ämne. Det infann sig ett banfire-scenario där vi gick runt och alla delade med sig av mer eller mindre lyckade handskakningar. 

eller va tror ni om´et? har jag för mycket fritid?


Give me five!

hannie.






 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0