Hej barn.

Här sitter jag i startgroparna (celluliterna) och laddar. Det är den 22:e idag vilket vilken idiot som helst kan räkna ut är danföredanföredopparedan och dagen innan min mytomspunna hemgång. En hemgång som jag trodde skulle betyda glädje och tacksamhet från min familj. Men icke! Här gick man i tron om att julen handlade om generositet och välmening och så får man det här rakt i ansiktet:
Sorry !! Skall du ha nån choklad här hemma får du köpa en ask själv, mammas sa bara POFF så var den slut (det finns körsbär i likör ?? kvar)  kram Pappa

Helvete!!! Mammas julpresent från Daffe är ju årets höjdpunkt, ni vet, det däringa extra som gör livet värt att leva. Så gör de så här. och som om konstaterandet att chokladen är slut inte räckte; (det finns körsbär i likör??kvar) .
Gnugga in besvikelsen i ansiktet på mig. Gör det bara.

peace