Det jobbar en man på mitt jobb.
Vore jag man i 60 års åldern skulle jag vilja vara honom, vore jag kvinna i 60 års åldern hade jag gift mig m honom och vore jag en 8åring skulle jag direkt göra en ripoff av "Kan du vissla Johanna" och göra honom till min farfar.
Fy bubblan vilken karl. Alla älskar´n, det måste vara något fel. Han måste ha hela källar´n full av små barn eller i smyg lägga in alla försäkringspengar på sitt konto Schweiz, ja han kan säkert alla de där kryphålen som bara folk som gått handels vet. För ingen kan vara så förbannat genomtrevlig och god. INGEN.
Nä jag köper inte det hela, jag vet att det är något som inte stämmer. Och jag tror att han vet att jag vet. För hans fasad börjar rämma. På frukosten idag tillexempel, då tog han två mackor fast vi bara får ta en. Jag tjuvkikade lite på honom och på honom och fick en "shit hon såg mig" blick tillbaka.  Jag är honom på spåren, jag känner det på mig. Som blodhund ska jag hålla honom under uppsikt, väntandes.
Men det skulle inte förvåna mig om han under dagen gått förbi kaffekassan och slängt i en femma. För det är så han jobbar, som en hustomte, i det tysta.