Lääängesedan sist.
Jag har just insett en sak. Det har börjat bli alldeles för mycket, "Nämen Hej! Gud vad roligt att se dig, vi måste träffas någon dag. Jag ringer", över mig numera. Och ja, jag tar på mig ansvaret, jag är dålig på att höra av mig. Bloggen inräknad.

Jag har dock insett att det inte alls behöver lasta min tillsyntes ganska virriga person. Egna efterforskningar har konstaterat att det hör till när man är Vuxen. Fråga mig inte varför. Kanske är det brist på tid eller också är det mer en önskan om det. För det är ju bara att konstatera: det händer ju egentligen inget speciellt spännande i människors vardag. Ärligt talat.
Man går upp, äter frukost, går till jobbet, åker hem från jobbet, halvslumrar i soffan till en amerikansk sitcom som man redan sett reprisen av 511 ggr, äter lite till, kanske städar eller skäller på ungarna om man nu har sådana, somnar i soffan 21.30, vaknar till & går och lägger sig. 

Men trots detta så kan man inte låta bli när man väl står där med en öl i handen framför en gammal kompis, pojkvän/flickvän, forna arbetskamraten, att låta sådär viktig, ambitiös och fullbokad som en riktig människa är. Ni vet de där som alltid börjar med "förlåt att jag är sen.." och alltid ska hala fram kalendern när något så simpelt som en kommande fika ska planeras in. 
Den senaste tiden har jag börjat bli lite väl bra på just denna del av vuxenvärlden. Jag har funnit mig själv uttryckt just ovanstående, för att sedan i sekunden senare inne i mitt huvud reflekterat "vaddå upptagen?sen när?" 
Nä, jag ska nog ta och bryta mig loss från de häringa vuxenfasonerna som jag håller på med och försöka hitta tillbaka till hanna 12 år. 

Anyway idag bär det efter jobbet av till Skövde med ett helt lag av stenhammar brudar. Sex and the city står för underhållningen och ngn resturang för käket. 

Sill, snusk och skumpa!
Hanna.