Det finns något oerhört osexigt med att sitta som jag gör just nu med en träningsvärk som slår allt i mannaminne. frågan som ställs en sådan här dag när kroppen säger ifrån om man ens rör på lilltån är; "varför i helvetetsglansdagar utsätter jag mig för det här?"
"För att du ska må bra" skulle säkert någon träningsnarkoman från friskis yttra. Men varför måste det göra så j**la ont fram tills man mår bra?! Borde man inte må bra ständigt? När nu börjar det luta lite väl mkt åt "varför finns jag" hållet så därför lämnar jag raskt diskussion med ett Aj.

Annars då hanna? hur var valborg?
Jo tackar, den var raffinerande med förtäring av mat och dryck och lite braseld. Inget mer spännande än så. Fick sms av mr om att gammelfarmor gått ur tiden också, helvete. Tredje dödsfallet på kort tid, känner att det Räcker nu.
Men för att se det på den ljusa sidan, om det finns en gud så kommer han att få det fantastiskt roligt hädanefter för det är en skön trio som nu har anslutit sig till de himmelska höjderna.

Igår satt jag vid mitt köksbord och dinerade och helt plötsligt fångade mitt högra öga ngt. I bänksivan såg jag att jag redan som liten knatte tydligen smidde planer. "Hanna är best." Japp egot fanns redan då besvisligen genom inristningen. Verkade vara en tidig uppmaning till eftervärlden om vad det var komma skulle. Undrar om det kan räknas som en tidig form av graffitti? Undrar också om det var en felstavning eller om detta ytterligare bara var en hint om min oerhörda genialitet som än så länge lyst med sin frånvaro men som jag tror finns där...

Full och glad- Kexchoklad
hannie.