...den brukar jag, med risk för att ta i, vara bra på. Extremt bra på om jag får säga det själv. Men idag verkar mitt annars ganska gedigna ordbajsförråd ha ebbat ut. Jag sitter och skriver på essä/reflektionen av min praktikperiod och har än en gång fått möta mina demoner. Jag är inte så idésprutande och vältalig som jag har intala mig själv om att jag är. Det har jag fått förklarat för mig nu, för fy fan vad segt det är. Och till råga på allt ska texten utgå ifrån någonslags akademisk grund. Blä! Tur att det bara är några veckor kvar till den totala friheten. eller ja i 3 veckor iallafall.

Jag har också fått klart för mig att jag verkar locka till mig alla idioter som går på ett par ben. Eller ja, åtminstonde 2.
I förrgår, fredag, så skulle jag åka pendel hem från Linkan. Stod som vanligt på perrongen på station, gjorde inget väsen av mig alls utan smälte in bra bland de andra resenärerna.
Plötsligt kommer det fram en kille till mig, han var väl i min ålder kanske, med ett par solglasögon med gula glas och en till det matchande senaspfärgad jacka. Redan där började jag ana oråd.
"Är du en sådan där hurtbulle som inte röker eller har du en cigg som jag kan få låna?"
"Nej, tyvärr jag röker inte." svarade jag.
"jaha, en hurtbulle alltså. Vad heter du?"
"Vad jag heter? Anna" svarade jag och ja, gjorde en halvljug. Men jag kände att jag inte ville prata med honom mer. 
"Ok, som alla andra av sveriges tjejer då. Det var trrrrevliiigt att träffa dig, Anna." Och så gav han mig en handkyss.
"Mmmm, jättetrevligt" svarade jag och torkade diskret av handen på min jacka, innan jag plockade fram en våtservett.
Därefter kan man ju tycka att han skulle gå vidare och då fråga någon av de andra "Annorna" som var i min ålder på perrongen. Nej då han fortsatte helt sonika att gå vidare. Vilket orginal.

Sedan igår efter träningen stod jag och väntade på spårvagnen. Det var jag och typ 15 andra till. Då kommer det fram ytterligare en man till mig, en man med en stor kroppshydda iklädd ceriserosa mjuksibrallor och kornblå t-shirt med texten "Seagulls did it först" på. Riktigt obehaglig typ, även om han inte verkade full vid tillfället så väste han på ett väldigt whiskyröst aktigt sätt;
"Har du en tia jag skulle kunna få låna, jag tänkte köpa mig en tidning"
"Nej, det har jag inte" sa jag
"A men kan du inte titta i din plånbok då?" sa mannen med den erhört fula uppsynen
"NEJ. jag vet att jag inte har någon tia."
"Hur vet du det?"
Och nu tog jag sats, eftersom jag inte orkade med ytterligare en dum fråga och brist på att kunna läsa av när andra inte vill prata med en:
"Jo du förstår att i och med att jag för en minut sedan plockade upp mitt busskort så slängde jag även ett öga ned i mynt facket som jag måste öppna för att få upp mitt kort. Och jag kan därefter konstatera att jag har exakt 1.50 kronor löst. inga sedlar. bara mynt."
"Ok." sa den obehagliga mannen och verkade fatta vinken. Även den här mannen frågade bara mig om pengar, ingen annan av de som stod och väntade. Vad är grejjen?!

Ja ja, nu fick ni lite redovisningar av mina närkontakter med stadens orginal. Måste återgå till skrivandet...Men glöm nu försjutton inte;


Seagulls did it först!
hannie