SÅ J*vla nöjd.
De senaste tre åren har jag succensivt och metodiskt  fått utstå gliringar om att mitt flyttlass gått lite väl många gånger. Kanske tröttast på alltsammans har nog min kära lilla familj varit som för kärlek till sin favorit familjemedlem alltid har varit med och kånkat som de trognaste åsnor de är.
Och jag måste själv erkänna, jag är rätt trött på att vara mig också. Speciellt vid flyttningstider. Det är för mig helt obegripligt hur mycket man ska behöva utstå i detta liv, herregud  jag har till och med gått och blivit VAN vid att sitta i Com Hems telefonkö. Och sist kände personen i kundtjänst igen mig..
MEN idag fick jag skörda. I somras när jag flyttade hem till källby fick jag ett  tvåveckors-provåkarkort från Västtrafik. Jag använde det tills det tog slut och sedan var det inte mer med det. Allt sedan dess har jag, liksom pappa gjort med vårt ena badrum, gått och dragit mig för att köpa ett månadskort. "snåljåp" och "ovärd" har jag blivit kallad, Men idag kom beviset på min genialitet. Snigelposten hade idag ytterligare ett två veckors kort i sitt sköte!
Det här med att ha flyt, jag brukar ju avundas människor det och i min svartsjuka mena att flyt är ingenting man har, det köper man. Uppenbarligen har jag en del att äta upp. Nu hoppas jag bara att  de däringa bussfolket aldrig upptäcker deras fatala misstag.

Nog om det.

Det har varit helg!Och den har varit varierande, både i känsloväg och i väderleken. I fredags hann jag både med min gamlemorfars begravning (Som var en av de finaste jag varit på) och konferensa med försäkringsnissar. 90 stycken för att vara exakt. That´s a lot Bugg. Dansen alltså. 
Hur kul som helst,.Det är något speciellt med fulla 40 plussare som vi in the mid 20´s aldrig når upp (eller ner) till.
Och min kära chef är ju inte den som är den, när vi "dödliga" arbetare fick dela rum med varandra, hyrde hon sviten. Och bjöd sedan på förferre just där. Som att ge en Rolexklocka till en unge i Sudan. 
Och lite bilder på det...







Ja vi har så rolig ihop, mitt lilla crew och jag.
Och som inte det vore nog, sov 2 timmar på lördagen sedan var det dax att ge sig ut i stormbyn för lite skönt häng med Akay Niggah på Sticky. Det var skönt, det var öl och vi dansade Vaggan.

Ta hand om kröppen!
Hannie.

Ps. Det blev ingen av förra inläggets frisyrer. Eftersom jag numera överkonsumerar amerikanska sitcoms kom jag givetvis hem med ett Hollywoodsvall, så att jag kan matcha lösmustachen med samma namn som jag fick i inflyttningspresent....