13856 kronor mötte mig i farstun igår , nyss hemkommen från en helg i norpan. Tillskillnad för den känsla som mor´n min förmodligen känner i dessa dagar (hon får nämligen alltid lägga restskatt) känner jag mig hoppfull om livet. 

Men nog om det, det har ju varit helg! Och dessa timmar av förtjänad ledighet har jag tillbringat i mina sköna vänners sällskap. På fredagskvällen var det Skål! som gällde tillsammans med Elitfrida, Superstina´t och han den där Emil. Ölen antog efter en stund formen av en bringare istället för glas vilket resulterade i att jag blev: ja ganska onykter faktiskt. Och med tanke på att jag skulle upp 07.00 dagen efter, kanske det inte var ett av de mest genialaste dragen jag gjort i mitt liv.
Lördagen började med en rivstart då jag insåg att jag kanske skulle packa också (kan inte hålla ordning på allt eller?!)
Sedan var det en lång och mödosam resa som väntade mot slutdestination Norris. Som var sig lik. Det var inte annat att man gick och blev lite rörd och nostalgisk efter att mött upp alla gamla klassisar, iförd fleecefilt och öl i han´. Och min kära emma och hennes niels skötte sig exemplariskt i rollerna som värdinna/värd. Jag mådde och trivdes bra där.
På söndagen var det dock dags att komma tillbaka till verkligheten igen när jag fann mig själv sittandes där på ett X2000 utan fungerande bistro och typ 511 miljoner mil kvar hem till Göts.
Men nu sitter jag här på arbetet och försöker lära vår nye praktikant och kommande arbetskamrat hur man försäkrar en flismaskin. Inte helt enkelt. Men vi förstår varandra, vi kommer ju trotsallt från samma håla.

Tjolavippen!
Hannie.