Mina förtroendevalda!
Jag ber om tusengångersmiljonerskubikmeter om ursäkt. Jag är ett skämt. På uppdatera alltså, låt oss inte tro något annat. Men naturligtvis finns det en andledning/bortförklaring. Jag har varit sjuk, influensasjuk med en släng öroninflammation. "Men öroninflammation har man ju bara när man är barn" fick jag förklarat av mig i på Jouren på Lidköpingslasarett. "Ja det är ju det är jag är, bara barnet" svarade jag ihopp om att vinna lite favoritpoäng och komma före i kön in till farbror doktorn. Det gick sådär. 
Så det nya året ringdes in i min flanellbeklädda säng,med ånger och stort misstro till den nya året. Men som vanligt har jag haft fel. Det nya året har inte alls varit fyskam, än så länge. 

Jag är numera på plats i Götheborg och har lovat mig själv att ta tag i mitt liv. Med början i skafferi´t. Och sedan träning, när örat bjuder till. 

På fredag ska det tydligen ske någonform av kickoff med jobbet. Det blir endagarstur till Köpenhamn. Är nog säkrast så.
Och vad det verkar som så blir det nog alla tiders om man ska tyda det mail som låg i inboxen imorse, som innehöll ord som avnjuta, old english breakfast  och kvällen kommer att gå i gemytlighetens tecken. Ja, ni hör ju.

Idag förresten erhöll jag ett oerhört trevligt telefonsamtal. Det var min partner in crime Emma, tydligen hade hon hört mig i samtal med Ernst Billgren. Va? svarade jag. "Ja, ratta in P3 Morgonpasset, hon låter precis som du och hon heter Tadaa! Hanna." Jag är beredd att hålla med, hon var lik. Men kalla mig galen men jag skulle fortfarande vilja påstå att jag är one of a kind. 

Nä nu har jag lite att stå i här, jag ska gå och inskaffa some balls. Meatballs. Till lunch.
Har ni vägarna förbi vet ni vem ni ska ringa.

Tjingeling dingding//

hanna.