Hurray! Idag är det fredag, vår i luften och jobbet går åtabarahelvete. Kalla mig schitzo men idag har jag  livsenergi som bara sjuttsingen. Som sig bör en fredag. Och skällt har jag fått gjort idag också, på ett företag vi kan kalla telenor. Eller rättare sagt på pierre från telenor. 
Jag vill inte dra alla över ett sträck, men va fan det är ju fakta att det företaget enbart anställer attraktiva/coola människor utan vilja att engagemang för det dem säljer, men som ändå säljer pga att "snygga människor säljer." Och när man då ska ringa till en smörsäljare som heter Pierre (inget fel på att heta Pierre men i detta fall blir det oerhört komiskt) om att alla m telenorabonnemang inte kan ringa till vår växel och någon bemöter en med (efter ca 3 dagars felsökning) : "Nä men det problemet KAN inte ligga hos oss"- då är det lätt som "fulmänniska" att kosta på sig en fördom. 

Men ni kan vara lugna, kära läsare. Eftersom jag är en utomordentlig kallprat ,- och tjitt tjattare så meddelade jag;
- Vi skickar räkningen. 

Och Yeess, där satt den!!!! Vettekatten hur många år jag gått och drömt om det rätta tillfället att få fälla den kommentaren. Ja ni kan ju förstå att ögonblicket blev nästan filmsikt och gick i slowmotion.
Men sedan så la jag på luren och så började jag tänka efter...........och så fick jag dåligt samvete.............................och så ringde jag upp pierre och bad om ursäkt för mitt uppträdande.

Kalla mig Thomas DiLeva men jag kände att jag inte skulle vara en i raden av alla otrevliga människor som ringer och skäller på de stackars telefonförsäljarna.
Så jag förklarade för honom att det inte var personligt och att han säkert var en fin kille.

"Det var storsint av dig, du är förlåten." svarade pierre.