Mina palle kulingar!


Alltså, i konstant 1 veckas tid har jag mer eller mindre gått runt och frusit som en säl utan späck. Hemma har jag gått och fått en djupare relation till min riskudde. Ja, jag fann mig själv t o m gå runt och leta i 20 minuter efter den igår och samtidigt uppfostrande förklarande för den väl kom fram, att man inte uppför sig så. 
I Lördags fick jag en vakt att förbarma sig över mig och mina fingrar till den grad att det slutade med att han stod och värmde dem. Sedan försökte han kränga på mig sina "jättevarma, snygga och ovanliga" vantar för 1000 kronor. Mässpris.
Och nu sitter jag här på jobbet med kollegans senaste kreaktion runt halsen och kopp the i näven. 
Ja ni hör ju.
Detta konstanta frysande har ju generat i att den framtida resan som numera kan börja skymtas i almenackan mer eller mindre ses som en räddning undan detta ofantliga lidande som jag, och ni får utstå.

Anyway,
Igår var det tårtkalas på jobbet. Tydligen blev vi placerade på första klass av svenskt kvalitets index som det bolag med Svergies nöjdaste kunder. För fjärde året i rad. Alla gick runt som hormonstinna tonårspojkar med tillhörande ryggdunkar och patriotism. Själv fattade jag inte riktigt det stora med det, men tänker ändå att allt som generar tårtor måste ha något gått med sig.

Ni vet vem ni/
h.