Mina galeaser!

Det uspelade sig stor dramatik på Arbetsplatsen igår.

Brandlarmet gick och första tanken var "men vem fan är det som satt igång brandlarmet???????" , vilket känns bra att veta att jag handlar lungt i katastrofsituationer...
Jag såg en dokumentär en gång som konstaterade att människor vid farliga situationer tenderar att bli om än  mer nonchalanta när det händer sådana här typer av saker. Exempel de pratade om var att vid 11 september tog det flera minuter innan folk började evakuera sig från huset. En del gick på toa, andra hämtade jackan och stängde av datorn. Så blev det däremot inte hos oss eftersom vi har en och en annan hyperkondriker här på kontoret, så  jag hann knappt resa mig från stolen förrän jag stog på trottoaren med en hund i famnen. Den fick jag tillkastad medans vi gick ned: "tar du den är du schysst."
Sedan när brandkårens äldrepool (här gick man och trodde att man skulle få ngt snyggt att se på) konstaterat att det var reparatörerna i hissen som startat branden fick vi gå tillbaka in igen.

Och jag som hoppades på att ett "insnöadscenario" och att vi skulle få gå hem. Ibland spottar gud mig i ansiktet känner jag.



Ni vet vem ni/
h.