2011 års nyårslöfte är för många likadant som det 1987, eller 2003 eller 1925. "Jag ska ta tag i träningen."

På mitt kontor har det löftet utvecklats till alldeles förstora propotioner. Två som elittränar (5 dagar i veckan) dricker numera dietpulver. En vet knappt vad kakao är. Och resten vägrar fortfarande att ta till sig fredagsfikan.
Så vad att göra när de andra envisas med att dieta istället för att bara äta måttligt och hoppa av en hållplats tidigare och gå hem?

Man går ner till fiket och köper semla. Ja en semla. Sen går man upp tar fram en tallrik och trycker i sig den framför vederbörande. Det är som, citat: "en käftsmäll rätt över ögonloben, det du gör nu" slutcitat.
Vad kan man säga- sån är jag!