När jag var i Nicaragua 2005 lärde jag mig att palörn är det viktigaste ägodel en backpacker kan inneha. Ja, den är till och med viktigare än toapapper.

I Indien 2009 lärde jag mig tvärtom. I ett land med 1,3 miljarder människor, 300 gudar och ca 23 officiella språk/235 inofficiella och 0 offentliga toaletter (bokstavligt talat) är det inte språket som blir ens bästa vän. Det är toalettpappret.

Men nu våren 2011 är det Berlin som stundar. Och för mig, vars kunskaper i det tyska språket sträcker sig till "Achtung" och "Alles godt" kan det vara dags att palörn plockas fram igen. Fast förresten! nu kom jag på att jag kan frasen "nicht abdecken" också. Den kommer jag ihåg lärde jag mig när jag var liten eftersom den varningstexten finns på alla element som vi har hemma i föräldrarvillan. Genom dessa ettiketter lärde jag mig också finska "Ei sa peitää", norska; "må ikke tildekkes". Ha språkkunskaperna är totala!

Anyway,
Så nu sitter 3 av 5 på kontoret och jobbar ihop en palör till mig. Sötnötarna.
Jag har redan fått: "Der juckreiss in der Achselhöhle" (det kliar i min armhåla) till min palör. Och en del andra under bältet också men dem har jag vänligt men bestämt nekat.

Ni vet vem ni/

h.