Parlör´n

När jag var i Nicaragua 2005 lärde jag mig att palörn är det viktigaste ägodel en backpacker kan inneha. Ja, den är till och med viktigare än toapapper.

I Indien 2009 lärde jag mig tvärtom. I ett land med 1,3 miljarder människor, 300 gudar och ca 23 officiella språk/235 inofficiella och 0 offentliga toaletter (bokstavligt talat) är det inte språket som blir ens bästa vän. Det är toalettpappret.

Men nu våren 2011 är det Berlin som stundar. Och för mig, vars kunskaper i det tyska språket sträcker sig till "Achtung" och "Alles godt" kan det vara dags att palörn plockas fram igen. Fast förresten! nu kom jag på att jag kan frasen "nicht abdecken" också. Den kommer jag ihåg lärde jag mig när jag var liten eftersom den varningstexten finns på alla element som vi har hemma i föräldrarvillan. Genom dessa ettiketter lärde jag mig också finska "Ei sa peitää", norska; "må ikke tildekkes". Ha språkkunskaperna är totala!

Anyway,
Så nu sitter 3 av 5 på kontoret och jobbar ihop en palör till mig. Sötnötarna.
Jag har redan fått: "Der juckreiss in der Achselhöhle" (det kliar i min armhåla) till min palör. Och en del andra under bältet också men dem har jag vänligt men bestämt nekat.

Ni vet vem ni/

h.

Fredagskänsla.

Hemkommen efter en natt på Mollösunds Wärdhus som kunnat omvandla en elefant till en stekspade.
Trött, sockerstinn och koffeinhög sitter jag här nu och egentligen bara väntar på att friday skall komma så att vi kan dra ut till gräddhyllan och laga mat.
Jag var ju på konferans som ni minns. Och om man säger så här, där fick jag så jag teg. Jag, 24 år och yngst gick och la mig först. och kameran glömde jag hemma.

Living the dream.

trevlig helg!

Flyr stan över dan.

Imorgon drar hela jobbgänget till Mollösund för lite "konferanserande."
Själv sitter jag mest och är nervöst över punkten i programmet kallad "aktivitet." I bästa fall är det hummerfiske, i sämsta musselodling. Eller vad man nu gör på en ö på västkusten.
Serben lovade att han skulle slänga med sitt Wii, just in case. En annan frågade om det fanns toalett. Personligen var jag smidigare och tänkte högt för mig själv, "kan man åka dit på vintern?"
Snacka om ett slags landkrabbescenario.

på återseende!

You will always remember this as the day that you almost caught captain!...Hanna Oberg

Nu är jag anmäld.
Ja, inte på ett kriminellt sätt då alltså utan på ett navigerat sätt kan man säga.

I Maj månad ska jag ta förarintyg för båt. En slags legitim sjörövarexamen.

Så att livet får lite mer sådana här inslag:




och lite mindre såna däringa:



Sedan är tanken att jag skall ansluta mig till vännerna utanför Somalias kust och öppna en filial i Långedrag och
härja och samla guld och dricka rom och förlusta mig tills Davy Jones kommer och tar mig.





Min lookalike



Läser på GP idag att Ove Sundberg finns. På riktigt.

En spontan känsla flyter upp till ytan om att jag också vill ha en lookalike. Gärna en lite halvkänd sådär.  
Jag brukar få höra att jag alltid är lik en "kompiskompis" men droppen var när jag fick höra att jag var svinlik "en jag känner" och personen i fråga var en man.

Så nu fördriver jag lite tid med en egenknopad jakt på min "likasombär"-frände. I min jakt på denna dyker ju andra mer kända upp som: Boxerrobert/Westling, Cousin Itt/Ristenstrand, Kluft/Gollum etc. Men inte kommer jag kunna hitta ngn i den ligan.
Så är det någon som hittar en lookalike så kan ni väl hojta till.


Och Fredag är det idag också. FANtastiskt. Jag jublar i hela mitt väsen.
Och dra en runda på krogen skall vi göra också, jag, frida, sara, jessica och maria.
Vi tänkte unna oss och bli lite odrägliga, såhär i Oxtider.

Trevlig helg!




Whitetrash lyser upp mitt vintermörker.

Glöm Cops och krimsidorna i Hemmets Journal, jag ägnar mig numera helt åt världens bästaste serie just nu.


The return of the wordpooper.

Vem försöker vi lura egentligen? Jag håller mig borta från allt som har med blogg att göra för att jag känner att jag inte har något vettigt att skriva och ni, ni håller er borta för att jag inte skriver något vettigt.

Men likt en "vårochsommare" dyker vi, tillsammans, upp igen. Lika härligt onaturligt som 40 plussarens Zumbapass.

Och från mitt håll med nya skrivarkrafter. Och från ert håll, kanske med en lätt tristess kring att det finns så mycket onödigt skrivet här i världen (se exempel bibliotekstjuven på svt) , att ni likväl kan stå ut med mig. 

Grattis till oss alla!


/h.








jag finns, jag lever!



Jag sitter bara lite tight till på jobbet, därav ingen uppdatering.
Så håll ut, tillgodo och hoppas så återkommer jag inom snar framtid. Det lövar jag!

Rethosta.

.


Mina kan jangs!

Sen i torsdags eftermiddag har det varit synd om mig. Djävligt synd.
Jag tror att jag gått igenom alla stadier. Förnekelse, konstanterade, tycka-synd-om-mig-själv, förnekelse och total egoism.
Ja, jag blir nästan rädd för mig själv men det är klart, det tar på en att sova sittandes.
Och nu går jag runt med en retsticka i halsen också.

Ni vet vem ni/
h.

Ikväll vill jag verkligen inte vara "Hanna som missar allt."





Jag vill innerligt och gärna till Pustervik ikväll.

En liten teaser..



Eftersom jag lovat att jag skall uppdatera mer på bloggen men lider av skrivkramp och idétorka så kör jag på en liten teaser från i somras. 
2 st Enestig och 1 Lundin.
Släng på lite hissmusik så skulle det kunna bli en schysst övergång till nästa inlägg.


Lite framtidsutsikter och nya bekantskaper.



Mina pannband i kulörta färger!

Torsdageftermiddag är en tid jag uppskattar. Då vet man att det är fredag imorgon (eller också blir man snabbt varse om detta när man får ett mail döpt "tjuvstart på fredagen" från kollegan F innehållande en fredagsfräckis.)

Aldrig någonsin har en veckan gått så fort som denna. Vecka 43 gick till historien, inte bara som emmas italienska vecka innehållande enbart mat från Italien, utan också som veckan där nya bekantskaper utvecklades.
Jag träffade nämligen på Solveig igår. En stor kvinna i övre medelåldern med färgat oranget hår, ett yvigt kroppspråk och ett språk av en socitetstant. En kvinna som vart med om det mesta visade det sig.
Fråga mig inte varför Solveig valde mig eller jag valde Solveig. Jag antar att det är det som kallar livets nycker.

För notering: Solveig heter Solveig och nej, hon var ingen alkolist utan en "Tidsmiljonär" som hon kallade det själv..

Nä nu måste jag dra, det vankas Kickoff med GAIS Bandy.

Ni vet vem ni/
h. 


Konsten att göra en dr jekyll och mister hyde.




Mina fillisar!


Ibland ifrågasätter jag mig själv starkt.  
Helt oberoende av varandra har nu 4 personer frågat mig om jag är med i P3s morgonpasset. Så härmed gör jag ett dementerande, nej det är inte jag som är Hanna Hellqvist.
Ni är la för goa.
Första samtalet jag fick om detta var i och för sig ganska humoristiskt. Jag var på väg till jobbet en augustimorgon när min vän Emma ringde mig och frågade mig om hur det var att äta frukost med Ernst Billgren. Givetvis kontrade jag med total oförståelse. Det var år 2008.
År 2010 har inget ändrats.
I lördags fick jag återigen höra att min röst tydligen är lik hellqvists. Och så fick jag frågan om jag gått på ett av göteborgs gymnasium för 2 år sedan.
2 ggr på en kväll var jag alltså någon annan. Inte annat än att tankarna drar iväg till livets mening och varför jag finns när ens existens gång på gång ifrågasätts.
Men jag gillar´t, ska jag vara ärlig så kan det ibland bli lite mycket att vara mig.
Då kan det vara enkelt att göra en Dr Jekyll och Mr Hyde, byta om lite grand.


Ni vet vem ni saknat/
h.

All i want for christmas..

is a ljuskrona!

larmtorget, gamla stan, göteborg, billingehus och slätta.




"För att veta vem man är och vart man är på väg, så måste man kika över axeln för att se på det som varit"
var det någon klok människa som sa till mig en gång.
Eller också var det v.36 ordspråk i kalendern, kommer inte ihåg.

Själv tittar jag på de senaste 11 dagarna och inser att jag det senaste levt lite av ett Djingis Khan-liv.
5 städer på 11 dagar.
Berest, världsvan och klok skulle man kunna tro. Men nej.
Jag har i allafall träffat på både härliga och lite mer tveksamma individer. Eller vad sägs om den pendlande sjuksköterskan från Växjö som såg mig som sin personliga "Fråga Olle" eller den härligt ärliga damen på X2000 som ansåg att jag nog var lite för ung för försäkringsbranchen. Ha!
Men sedan har jag ju träffat härliga väsen också. I Kalmar hos Enestigs med de bästa av vad livet har att erbjuda.
Och i Sthlm träffade jag på de gamla klassiskerna iform av Plödmaa, beggren och larsudd. fantastiskt.

Och i fredags var det mittregionsträff med jobbet ("ha ha, tur att man inte hamnade i söderöver- i underregionen" som kollegan F konstaterade.") Och kvällen innehöll precis det som tänkas kunde. Någon blev för full och fick gå lägga sig vid 20, en annan raggade runt ohämmat, vissa pratade allvar och någon spillde rödvin över bordskavalijen. Personligen satt jag som ett ljus och gjorde inget av detta. fast kanske en och en annan vattenspridaremoves på dansgolvet blev det nog.

Nu är det mitt i veckan och jag skall strax in på möte om ngn ny hemsida som man kan spåra
stulna saker ifrån. High Life.

Ni vet vem som är ert ljus i mörkret/
h.


Det finns nog en gud...

ändå...




Dagen mitt i vecka 40 och hon som gav mig liv ett år äldre.

Mina streck i cellväggen!

En uppdatering har länge varit på sin plats men efter diverse olika omständigheter så tycks har den uteblivit.

Men nu kände jag att det var på sin plats. På mor´n mins födelsedag och allt.
Och eftersom varken jag eller pappa är hemma den dag så var det upptill min ena broder att ordna med present och blomma. Vilket jag måste medge, skrämde mig lite grand. Men tydligen ordnade han det fint, om man bortser från den lilla petitessen kan kalla gratulationskort. En dödskalle i sammhet med ett silverfartyg på.

I helgen blir det åka av. Då blir det Kalmar för egen del. Till Enestig. Kan bli hur bra som helt för levern.


Til we meet again!

Ni vet vem ni vill/

h.


Way out north.



1 593 personer bor det i Källby. En renoverad villa med cafelatte fondvägg och nymurad "antik" tegelvägg kan man få för ca 600 000 kr.

Då kan ni ju fatta att det bli guldkant när en gammal emigrant bestämmer sig för att återvända en helg i september.

Far´n min fyllde ju år i förra veckan och eftersom det är så dödsfött att hösten rullar in så tar källbyborna var chans de får till att fira lite i vardagen.
Pratade med en man i från Gällivare idag och vi kom raskt in på vädret som Sverigebor vi var. Jag förklarade min hatkärlek till klimatet och han kontrade med ett: "och vaaaad klagar ni på egentligen? Hos oss har det varit vinter sen april. Det roligaste vi har är att en får ställa klockan och somna om på nytt."
Ha! jag erbjöd honom att åka utomlands och komma ner och gå på farsans födelsedagskalas men han menade att tåget inte gick från honom. 
Men jag antar att det är ganska typiskt för årstiden, ingen vill riktigt kännas vid den. Så vad gör man? man åker hem till föräldrarhemmet och trycker i sig sjusorters kakor istället.

Ni vet vem vilken sockerbit ni vill ha med i er sockerskål/

h.    


tackar gud för det.





Ibland är det som om gud vet om att jag finns och att jag tänker. Att han likt ungen i liar liar hörsammar mig och försöker vad hon/han kan för att livet skall vara lite mindre vardagligt.

Häromdagen tänkte jag att det var längesedan man såg thomas gylling och mosquito och vad som hänt med den hysteriska mannen med spejsiga bakgrunder. Sveriges enda vettiga barnpogram som någonsin gjorts.
Och vad händer???? Jag slår på tv:n, och kaaaaascham så får jag Panama, ett nytt program på SVT med Thomas Gylling kastat i ansiktet likt sockervadd i mun. 

Ni vet vem ni/
h.

upp till date- update!

Mina småskalor!

Semesterflowet biter sig fortfarande kvar som en liten sup i tonsillerna.
Jag har varit dålig på att uppdatera, det har jag. Men misströsta inte! Ibland faller andan på och
jag engagerar de små stumparna längst ut på handflatorna att skriva ned vad händer och inte händer.
Så vare sig ni vill eller inte kommer nu lite uppdatering i vad som hänt på sistone. Gör vad ni vill med det.

Jag har spontanköpt en bil vid namn "Päddy", blivit lite för berusad vilket resulterat i headbanging och tillfällig whipleash-ont i ca 3 dagar, lagt in 3 liter rabarbersnaps på mogning i mitt kylskåp, blivit hurtig och powerwalkar numera ikapp med rikemans-furtio-plussarna i göteborgs skärgård varje dag efter jobbet. Tappat bort plånboken och hittat den på en och samma dag. Varit hundvakt och bildat flock med en Enestig, köpt både helskägg, mustasch och hatt. Blivit lite halvhjärtat stalkad i 4 dagar, hälsat på Emmet Van i hennes trivsamma lägenhet och gett henne en kakbok och på så sätt investerat i mig själv. Jag har också gått blivit mentor, köpt 3 liter sljivovica ur en backlucka i gamlestaden. Och utsett till kontorets "trivsammaste" och lekledare för kommande kräftskiva OCH gratulerat min kära far som klättrade ytterligare ett steg till 50 sträcket.  

Puh

Ja det var nog det.  På fredag ska vi ha kräftskiva som sagt. 20 kg kräfter till 10 personer ska det vara beställt. Havskräftor. jävligt noga det där.

Ni vet vem ni/

h.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0